Summering

Nu är jag faktiskt hemma =) Tul gjordes igår och det visar att grodan är lite över "normalkurvan" men inte jättestor. Hon beräknades igår väga ca 3200g och det är ca +14%. Dock hade läkaren grymt svårt att mäta henne då hon låg i sämst möjliga position - men det är ju det vår groda är känd för, så hade varit mer förvånad om hon synts tydligt;) Hon ligger med sin rygg mot min rygg, huvud ner och rumpa upp och framåt. Händer och fötter hamnar således även de fram och därför känner jag av hennes sparkar och rörelser väldigt tydligt. Igår kväll vevade hon rejält med händerna och det kittlades massor, hade svårt att komma till ro när hon höll på sådär, kände även en fot som trycktes ut rätt fram på magen, vid naveln ungefär, kunde nästan ta tag i den =p

Efter tul igår hade vi ett jättelångt samtal med min läkare. Det blev mycket info om vad som ska hända härnäst och hur vi ska gå till väga. Alla prover var fina, och bebisen mår bra, hydronefrosen har minskat lite grann iom att grodan sjunkit ner i bäckenet mer nu även om problemet fortfarande kvarstår. Jag har fått oxynorm som stoppat anfall och därför fick jag med lite tjat lov att åka hem med tabletter, fick dock bara 2, så om jag får fler än 2 anfall måste jag vara inlagd igen.

Då det inte är dags för förlossning än på ett tag kände jag att jag inte ville ligga kvar på sjukhuset bara för att och i väntan på att något ska hända, för den väntan kan bli vääldigt lång (en vecka räckte gott och väl).

Läkaren gick genom massor med regler och risker med att starta något förtidigt när det inte är fara för barnets liv - vilket det inte är i vårt fall, därför skulle han bryta mot lagen om han gjorde något nu. Samtidigt väger de in min smärta och hur de ska hantera den - så precis som innan så är det en balansgång.

Jag kunde inte säga mer än förklara hur jag kände men även att jag förstod varför de resonerade som de gjorde och vi beslutade att nytt samtal ska ske om 2 veckor.

För att B ska få vara delaktig tas alla samtal på engelska - jag trodde det skulle bli jobbigt först för jag kan inte alla medicinska termer på engelska och det är jättesvårt att beskriva sina känslor på ett annat språk, men faktum är att det gick jättebra. Jag tänkte inte ens på att jag pratade engelska utan det flöt på lika bra som när jag pratar med B. Faktiskt så tänker jag numer oftast på engelska med, jag pratar mer engelska än svenska och det har blivit helt naturligt språk för mig. Jag är nästan lite rädd att grodan kommer lära sig engelska före svenska, det vill jag inte, hon måste först och främst lära sig sitt modersmål, men äh, det kommer säkert, speciellt om hon börjar dagis (förlåt, förskola)  sedan och så.

Däremot ville läkaren att jag skulle prata med en aurora barnmorska, detta för att jag haft det så kämpigt med graviditeten, både fysiskt och psykiskt. Hon ringde mig idag och vi pratade en stund. Vi pratade om min smärta och BM sa att ofta är den njursmärta jag haft värre än att föda barn (klart alla upplever förlossningen olika men av de kvinnor hon träffat som haft min åkomma så hade flertalet nämnt just detta). Det känns ju bra på något vis, då vet jag att dels så är min smärta helt verklig och dels så behöver inte förlossningen vara värre.
Däremot är ju en fl mer utdragen (oftast) men man får vila mellan värkarna (oftast igen), medan njursmärtan är konstant under flera timmar och sedan klingar den av. Njursmärtan är även bara utav ondo medan förlossningssmärta faktiskt är positiv smärta - det leder till något, något som man väntat på väldigt länge.

Helt slut var jag när jag kom hem, sov i min egna sköna säng i flera timmar innan B väckte mig för att jag skulle få äta lite innan vi la oss för natten.


Så ser läget ut just nu, en dag i taget men i vilket fall som helst är det inte så många dagar kvar till grodan kommer, på ett eller annat sätt. Snart går vi in i härliga april =)