Magbilder var det ju, v 37

Höll nästan på att glömma veckans bilder. Har ju tagit några bilder på magen när jag var inlagd men det blir inte riktigt samma sak som när man står framför samma spegel i samma mjukisbyxor här hemma ;)

Dagens mage, v 37 (36+6)

Tycker det ser ungefär likadant ut, något mer hängigare kanske (man kan ju hoppas iaf;).

Har inga problem med att visa magen och låta andra känna, som tur är för jag tror jag snart gått genom hela personalstyrkan både vad det gäller BM och läkare på sjukan som känt och klämt på den;) En och annan student har också varit med och klämt lite, haha.

Känns faktiskt tryggt att jag är så pass bekant med personalen, det bådar gott inför förlossningen tror jag. Har inte mött en enda BM som varit otrevlig utan alla har varit snälla och väldigt hjälpsamma =)

Inför Tul pratade jag med några BM på BB och de tyckte inte alls min mage var så stor.. Tror det beror helt och hållet på vem man frågar men jag har inte fått en enda kommentar under min tid på sjukhuset om att magen är stor och de borde ju veta eftersom de ser höggravida kvinnor och deras magar hela tiden.

Nåja, det är inget jag tänker enormt mycket på, utan mest när jag tittar på mina egna magbilder. Tycker inte magen ändrats så mycket de senaste veckorna men enligt sf-måttet blir den lite större iaf men inga drastiska ökningar precis.

Däremot har alla BM som känt på magen reagerat över hur aktiv grodan är fortfarande, för hon är inte sen med att slå tillbaka om någon är där och klämmer, det borde vara alldeles för trångt i magen nu för att hon ska kunna ta ut svängarna så mycket som hon faktiskt gör, vilket de finner lite märkligt..

 Jag väljer att ta det positivt, det är en riktigt stark och envis bebis jag har i magen ;)

Jag hade tråkigt igår kväll så bestämde mig för att sticka en liten mössa till grodan, jag valde att göra den lite större så förhoppningsvis kan hon ha den när det börjar bli lite mer höstväder ute sedan. Tyckte det var kul att jag hittade ett mönster som matchade filten som jag redan stickat=)

Summering

Nu är jag faktiskt hemma =) Tul gjordes igår och det visar att grodan är lite över "normalkurvan" men inte jättestor. Hon beräknades igår väga ca 3200g och det är ca +14%. Dock hade läkaren grymt svårt att mäta henne då hon låg i sämst möjliga position - men det är ju det vår groda är känd för, så hade varit mer förvånad om hon synts tydligt;) Hon ligger med sin rygg mot min rygg, huvud ner och rumpa upp och framåt. Händer och fötter hamnar således även de fram och därför känner jag av hennes sparkar och rörelser väldigt tydligt. Igår kväll vevade hon rejält med händerna och det kittlades massor, hade svårt att komma till ro när hon höll på sådär, kände även en fot som trycktes ut rätt fram på magen, vid naveln ungefär, kunde nästan ta tag i den =p

Efter tul igår hade vi ett jättelångt samtal med min läkare. Det blev mycket info om vad som ska hända härnäst och hur vi ska gå till väga. Alla prover var fina, och bebisen mår bra, hydronefrosen har minskat lite grann iom att grodan sjunkit ner i bäckenet mer nu även om problemet fortfarande kvarstår. Jag har fått oxynorm som stoppat anfall och därför fick jag med lite tjat lov att åka hem med tabletter, fick dock bara 2, så om jag får fler än 2 anfall måste jag vara inlagd igen.

Då det inte är dags för förlossning än på ett tag kände jag att jag inte ville ligga kvar på sjukhuset bara för att och i väntan på att något ska hända, för den väntan kan bli vääldigt lång (en vecka räckte gott och väl).

Läkaren gick genom massor med regler och risker med att starta något förtidigt när det inte är fara för barnets liv - vilket det inte är i vårt fall, därför skulle han bryta mot lagen om han gjorde något nu. Samtidigt väger de in min smärta och hur de ska hantera den - så precis som innan så är det en balansgång.

Jag kunde inte säga mer än förklara hur jag kände men även att jag förstod varför de resonerade som de gjorde och vi beslutade att nytt samtal ska ske om 2 veckor.

För att B ska få vara delaktig tas alla samtal på engelska - jag trodde det skulle bli jobbigt först för jag kan inte alla medicinska termer på engelska och det är jättesvårt att beskriva sina känslor på ett annat språk, men faktum är att det gick jättebra. Jag tänkte inte ens på att jag pratade engelska utan det flöt på lika bra som när jag pratar med B. Faktiskt så tänker jag numer oftast på engelska med, jag pratar mer engelska än svenska och det har blivit helt naturligt språk för mig. Jag är nästan lite rädd att grodan kommer lära sig engelska före svenska, det vill jag inte, hon måste först och främst lära sig sitt modersmål, men äh, det kommer säkert, speciellt om hon börjar dagis (förlåt, förskola)  sedan och så.

Däremot ville läkaren att jag skulle prata med en aurora barnmorska, detta för att jag haft det så kämpigt med graviditeten, både fysiskt och psykiskt. Hon ringde mig idag och vi pratade en stund. Vi pratade om min smärta och BM sa att ofta är den njursmärta jag haft värre än att föda barn (klart alla upplever förlossningen olika men av de kvinnor hon träffat som haft min åkomma så hade flertalet nämnt just detta). Det känns ju bra på något vis, då vet jag att dels så är min smärta helt verklig och dels så behöver inte förlossningen vara värre.
Däremot är ju en fl mer utdragen (oftast) men man får vila mellan värkarna (oftast igen), medan njursmärtan är konstant under flera timmar och sedan klingar den av. Njursmärtan är även bara utav ondo medan förlossningssmärta faktiskt är positiv smärta - det leder till något, något som man väntat på väldigt länge.

Helt slut var jag när jag kom hem, sov i min egna sköna säng i flera timmar innan B väckte mig för att jag skulle få äta lite innan vi la oss för natten.


Så ser läget ut just nu, en dag i taget men i vilket fall som helst är det inte så många dagar kvar till grodan kommer, på ett eller annat sätt. Snart går vi in i härliga april =)

Bytt avdelning

Idag fick jag byta avdelning. Förut låg jag på förlossningen men idag var det fullt där och fler mammor var på ingång så därför beslutades det att jag fick byta. Att det blev just jag är ju för att jag dels är lätt att flytta på, jag är ju inte sängliggande och har inte haft vattenavgång/blödningar osv, och dels så är det ju så att min förlossning inte har startat det minsta (tyvärr)..

Men jag ska erkänna att det var jobbigt att byta när jag såg vem som skulle få mitt rum.. En kvinna från min föräldragrupp som var beräknad ungefär samtidigt som mig (också hennes första barn btw), usch vad orättvist tycker jag, hon får sin bebis nu men jag måste vänta.. jaja, så är det..

Jag ligger numer på bb/gyn. Det är mycket värre än att ligga på förlossningen kan jag tala om, jaa alltså det är lika snäll personal och rummet är minst lika bra, men, alla måltider sker i matsalen och där är alla mammor med sina nykläckta små godingar.. kände igen flera stycken tjejer nu när jag var där och åt middag.. Jättejobbigt faktiskt, har inte känt sådan avundsjuka förut som jag gjorde just då, de satt där och åt samtidigt som de pysslade om sina små knyten.

En sak gjorde mig dock ganska glad, hehe, deras magar såg precis ut som min, om man inte sett dem dra omkring på sina bebisar så skulle man lätt tro att de fortfarande var gravida =P Så på det sättet smälter jag ju in, skulle kunna tas för nyförlöst, känns helt sjukt, men det är klart, det tar väl ett tag innan magen drar ihop sig, dessa mammor födde ju barn bara för några timmar/någon dag sedan..

EN annan tjej fanns det dock i matsalen som inte drog runt på en korg med bebis, hon drog runt på en dropp-ställning istället... Hon led helt klart av hyperemesis - dvs extremt graviditetsillamående. Stackarn åt några riskorn men inte mer, hon hade inte fått någon mage än så hon var nog inte mer är 6-16v gången typ.

Jag mådde visserligen extremt illa och spydde flera ggr/dag i början av min graviditet (v 5-14) men jag klarade mig ändå, jag hade väl en bra grund från början och fick aldrig så dåliga värden att jag behövde läggas in även om det var tal om det ett tag..



Det är dag 5 som inlagd idag. Jag hade tid hos BM nu på morgonen och B hade ju sovit över så han var med. Vi hade ett bra samtal kring förlossning och hon tyckte min förossningsplan var jättebra, kul att höra =). Lite oroväckande att jag samlat på mig massor med vätska, vet inte riktigt om det bara har med graviditeten att göra eller om det är så att den medicin jag äter gör att jag lättare samlar på mig. Försöker dricka mycket men det är svårt.

Jag har sedan förra besöket gått upp 4,5kg, och det är mest vätska (lite bebis oxå såklart), det syns på mig, har blivit svullen i ansiktet och benen är jättetjocka - får märken efter strumporna och om man håller på benet syns vita märken efteråt = ödem.. Känns inte alls kul men förhoppningsvis försvinner de snabbt efter förlossningen. Något annat som togs upp är min klåda, jag tar ju tavegyl-tabletter mot det morgon och kväll men ändå kliar det rejält och jag har fått mycket fula märken, främst på benen men nu även upp på ryggen och sidorna.. Därför fick jag ta lever och gallsyreprover idag, får se om de visar något, annars kanske jag kan få något bättre att smörja in mig med iaf så jag kan sova på nätterna.

Dagens siffror:
Sf-mått = 34,5cm
Urin = u.a
Bt= 131/95
Fosterläge = huvud ner och fixerat
Bebis hjärtslag = 160slag/min
Vikt: + 4,6kg

Nu tänkte jag ta en liten promenad ner till kiosken, ska köpa någon mer tidning så jag har något att göra ikväll.

Dag 4

God morgon. Idag blev jag väckt av att 3 BM/usk kom in och ville ha blodprover, ge morgonmedicin och köra en ctg-kurva. Allt på en gång;)

Det var bara att gnugga gruset ur ögonen. Blodproverna för att kolla lever o njurar samt efter tecken på infektion. Ctg visar att jag har ganska mycket sammandragningar men de gör inte särskilt ont, tyvärr.. Hade hellre sett att det kommit igång av sig självt, men men jag är bara i v 36+ så hon ska ju inte komma än, även om det vore skönt. De frågar hela tiden om jag inte fått ngn blödning eller om slemproppen släppt, nädå, tappen är hård och stängd (ofc).. Äsch nu ska vi vara positiva;)

B är på väg och jag hoppas jag kan få gå ut en sväng i solen med honom idag:)

Har precis ätit frukost och grodan är vaken och möblerar visst om därinne idag tror jag:p

lite bilder på morgonens mage och ctg:

Sova och tabletter

Idag har jag sovit mig genom det mesta av dagen. Fick citodon vid 11:00 och sov sedan till lunchen (kalops o potatis samt glass till efterrätt) Kl 14:00 gjordes nytt ctg som såg bra ut, grodan var dock väldigt livlig och flyttade sig konstant så det var svårt att få in bra hjärtljud, det sprakade mest hela tiden när hon bökade runt;) sov sedan en bra stund.

Vid 17 fick jag citodon igen och åt då kvällsmat - ingen höjdare idag (crêpes med svampfyllning).

20:30 fick jag jätteont och fick en oxynorm samtidigt kopplade de på ctg igen och jag som var så kissnödig fick ligga med de där sladdarna i en hel timme innan de var nöjda ( i vanliga fall brukar de vara nöjda efter ca 30 min). Vet inte varför de ville mäta så länge nu men väldigt typiskt för att jag var så nödig, springer på toa ung 1-2ggr/h om jag är vaken, dels för att blåsan är typ obefintlig nu och dels för att trycket på njuren ökar om det är urin i blåsan.

Efter detta fick jag kvällsmat (te o smörgåsar) och nu kom de in med mer citodon som jag ska ta precis innan jag somnar så jag förhoppningsvis får slippa känningar i natt.

BM och usk är verkligen snälla här, har även en BM-student som är jättegullig.

Är lite rädd för att bli beroende nu när jag får så mycket morfin-preparat, jag blir verkligen helt knockad av dem och lullar fram, när de släpper är det som att värken kommer direkt - inte bra. Vill heller inte bli för tolerant, för då blir nog förlossningen riktigt jobbig:/ samtidigt kan jag inte ignorera den smärta jag har, svår balansgång där.

Grodan verkar dock inte alls bli trött av tabletterna, men kan tänka mig att hon blir beroende o att det blir en abstinent bebis som kommer ut, känns inte alls kul men har inte så mycket att välja på..

Dag 3

God morgon. Ännu en dag med fint väder, längtar efter att få sitta ute o njuta, men det kommer fler bra dagar framöver hoppas jag;)

I natt vaknade jag vid 4:00 igen o fick då 1 oxynorm. Sedan sov jag till 7:30 då jag gick upp o duschade. Fick frukost vid 8:30, och träffade precis dagens läkare (ny igen). hon var trevlig och höll med om att det var bättre jag pratade med dr A.A ist eftersom hon visste mer. Denna läkare ville mest veta om jag hade någon undran idag och hur smärtlindringen fungerar.

Jag tycket faktiskt det funkar hyfsat bra med citodon regelbundet och oxynorm när värken ökar. Oxynorm är starkare o mer snabbverkande än citodon och det bryter av anfallet, så här har jag inte haft ngt anfall, jätteskönt verkligen, hoppas det fortsätter så.

Tänkte visa mitt stick-projekt som jag nu är klar med, ska fästa lite trådar bak bara, men har ingen tillgång till sax och nål så får fixa det när jag kommer hem.

En filt till barnvagnen blev det=)

Kvällen

Nu är det kväll iaf och dag 2 här är över. Fick nu 2 citodon o ska larma om jag behöver mer i natt. En ny ctg gjordes förut, har sd så de ville kolla tappen. Den var dock inte öppen en endaste mm.. Grodan gillar livet i magen..

Stickar en babyfilt till vagnen och blir nog klar imorn, sedan får man se vad jag hittar på.

Natti

När man har tråkigt..

..Kan man ju alltid roa sig med att bedöma sjukhusmaten;)
Igår var det ingen höjdare men idag var det faktiskt helt ok.

Frukost - fil m flingor och smörgås med ost och paprika (bad om skinka dock när hon frågade och saft känns inte riktigt som en bra frukostdryck..) annars helt ok, osten var god o paprikan krispig, imorn tänker jag dock be om the;)

Lunch - ris och kassler med svampsås och grönsaker. Kassler o svampsåsen var god, lite trist med ris idag igen. Fräscha grönsaker ger stort +.

Middag - potatisgratäng och skinka med grönsaker. Riktigt gott:) potatisgratängen var krämig och god, lite tråkiga grönsaker men de var bra tillagade så helt godkänt;)
Helt klart den bästa maten hittills, bra kryddat var det med :)


Annars har dagen segat sig fram, njur-ul gjordes vid 15:00, trist läkare.. Fick iaf konstaterat att det inte blivit värre utan var i stort sätt samma.

Nu vid 17:00 fick jag ont igen och fick då en ny kapsel oxynorm, tog inga citodon innan denna gång, tror det blir lite mycket med både och, vill inte bli helt borta av allt kodein o morfin.

Har inte fått ngt anfall utan gör som de ville o sa till tidigt så anfallen förebyggs innan de bryter ut. Vore ju guld att slippa dem..

Har haft lite mer förvärkar idag, inte jätteonda utan mer vanlig mensvärk och tryck i korsryggen, de håller dock bara i typ 15 sekunder så det är inte särskilt jobbigt.

Är ganska avis på B måste jag säga, han är ledig idag och umgås med M och P, de grillar i det fina vädret, hade gärna varit där. Vi som skulle kollat på en grill idag om jag inte varit inlagd.

Jag o B tänker helt olika när det gäller grill, jag vill ha en liten o smidig som går fort att tända o inte slukar för mycket kol, B hade helst velat ha en stor gasolgrill (där sa jag bestämt nej dock, är livrädd för gasol och tycker inte att det är att grilla "på riktigt", nä kol o tändvätska ska det va;) Så det blir nog en mellanmodell större kolgrill helst med röker kroon om B får bestämma.. Vi får se när det blir aktuellt;)

Lullig

Natten var lång, runt 4 fick jag ont men tog 2 citodon och kunde därefter sova ett par timmar.

I morse togs en ny ctg-Kurva allt såg bra ut där. fick träffa en ny läkare (igen) o hon ville ha nytt njur-ul så ska på det någon gång idag. Hon bokade även in ett tillväxt-ul som jag ska göra på onsdag, även om de inte är så extremt tillförlitliga så är det bra att få ett hum om hur stor grodan är, jag tror att hon är stoor;) det är väl oxå bra för dem att se om de nu tänkt sätta igång mig innan Bf så hon inte är för liten, svag är hon iaf garanterat inte;)

Har fått lite struktur på veckan nu iaf, hoppas på mer påfyllning så dagarna går.

Idag - njur-ul
Måndag - träffa läkare A.A
Tisdag - BM besök
Onsdag - tillväxt-ul
Söndag - samtal om hur fortsatt vård ska ske under resterande tid av graviditeten.

Nu har jag precis ätit, fick ont vid 10:00 och tog då 2 citodon, en timme senare hade smärtan inte avtagit så då fick jag en kapsel oxynorm, nu är jag rätt snurrig och kallsvettig. Ska försöka vila men det är lite svårt då jag skulle behöva kissa men det går inte, antar att det är pga medicinen så det borde släppa om en stund, obehagligt är det iaf.

Inlagd

Nu är jag alltså inlagd på obestämd framtid.. Det var igår när vi var på ett nytt akut-besök på förlossningen efter nya anfall som läkaren bestämde att det var det bästa för mig o grodan. Jag lyckades då iaf förhandla mig till att få åka hem och fixa o sedan komma in idag ist. Sagt o gjort.

Tack o lov har det löst sig med Ronja så min pappa hämtar henne nu ikväll o tar med henne till v-by där han/mamma/syskon hjälps åt att ta hand om henne. Hon är i goda händer även om det såklart känns jobbigt att både lämna bort henne och att lägga vårt ansvar på någon annan, hon är ju vår hund.

Jag är jätteglad att vi beslutade oss för att sälja Nellie o Kiwi tidigare, för det hade skapat stora problem annars. Inte lätt att hitta ngn som kan ta hand om 2 stora hundar och en katt, speciellt då stora delar av min familj är kattallergiker.. Så nu är jag helt 100 på att vi fattade rätt beslut.


När jag kom in idag gjordes först de vanliga kontrollerna o även nytt ctg (har ju gjort några nu) grodan var livlig som alltid och hade hjärtljud på 140-160slag/min. Hade endel sammandragningar varav några gjorde lite ont men inget konstigt med lite förvärkar nu.

Fick sedan vänta på läkaren (ny igen, tror jag snart träffat alla läkare som har koppling till fl..) nåja, hon gjorde ett väldigt utförligt ul så fick se massor av grodan idag. Hon fick in en väldigt tydlig vinkel av grodans ansikte, åh så söt hon är:) händerna som vinkade framför ansiktet och de små fossingarna som slog mot mina revben, alltid i rörelse denna dam, fick även se hur grodan tränar på att andas, bröstkorgen gick upp o ner. Kan man bli annat än kär? =)

Hon gjorde även ul på njurarna igen o mätte njurbäckenet. Kom överens om att jag tar citodon 3ggr/dag o vid anfall får jag morfininjektion. Hon ville först ge mig spasmofen men där sa jag ifrån, hade de funkat hade jag ju inte varit här utan hemma. Men de ger biverkningar som gör att jag hellre genomlider ett anfall..

Nåja, "min" läkare kommer först på måndag, så ska väl prata lite med henne då o utvärdera helgen. Har dock blivit "lovad" av en annan läkare ett samtal nästa söndag om hur resterande tid av graviditeten ska se ut och den tiden tänker jag inte släppa ifrån mig. Det handlar inte om att grodan ska ut så fort som möjligt utan jag vill ha en plan över de sista veckorna så jag vet hur jag ska hantera det, det är hemskt jobbigt som det är just nu att inget veta. INGET kommer dock beslutas alls före dess att jag gått över v 37+0 då grodan ej längre är prematur.

Fick mat nu ikväll, ris o någon kött-sås, ingen höjdare men det är ju mat iaf. Är jätteglad över att jag har ett eget rum, hoppas jag får fortsätta ha det så. Annars vet i tusan om jag står ut.

Magbild v 36 (35+4)

Nya magbilder idag. Nu är det exakt 1 månad kvar till beräknad förlossning, dvs 31 dagar, trodde det var omöjligt att längta så mycket efter något och någon som jag gör just nu..

 Såhär ser den ut, bollen.

Det är inte lätt att ha god hållning när man är så framtung och ryggen smärtar. Det blir verkligen något att ta tag i när lillan är ute.

Same old story again..

Inget nytt roligt att berätta.. fick ett nytt anfall igår vid 22:00, det höll i sig till 04:00.. Jag är så less på detta nu, jag orkar inte mer. Tack och lov var B hemma och han masserade min rygg försiktigt hela natten och hjälpte mig så jag kunde ligga på golvet och ha benen högt eller sitta hukandes lutande mot vänster för att försöka få trycket på höger sida att släppa. Positivt nu är iaf att vi vet att det är trycket som påverkar, läges ändring kan alltså ge viss lättnad så det är de vi försöker med.

Den hemska sanningen är att varje rörelse grodan gör nu gör ont och jag ber henne tyst att vara still, vilken mamma vill att ens bebis i magen ska ligga still? Det är inte bara sparkar mot revben/njure som gör ont utan VARJE rörelse hon gör ger ett hugg i kroppen på mig.

Idag har vi sovit mer eller mindre hela dagen, jag går upp för att kissa (då trycket på njuren ökar om jag blir kissnödig = ont) ofta men annars ligger jag i sängen. Kul liv jag har..

Det jag annars ägnat mig åt är att buda hem lite kläder till grodan på tradera, känns som en lite lagom ansträngande uppgift idag. Så smidigt att man kan göra det via telefonen, lite för smidigt... Hittills har jag budat hem 3 bodysuits och 2 klänningar, alla (utom en) i storlek 68, så grodan har lite och växa i, för om vi går på ärftlighet lär det vara en rejäl dam som ligger i magen..

Uttråkad

Här händer det inte mycket.. Är så grymt uttråkad och det är inget bra väder att vara ute i heller, bara ett par plusgrader och jätteblåsigt..
Vågar inte åka iväg till någon då typ alla är magsjuka/förkylda nu verkar det som =/ Det är det sista jag vill åka på nu (har inte vaccinerat mig) så det är bäst att snällt vara hemma.

B åkte in till stan i morse för att fixa med lite papper som arbetsförmedlingen behövde tydligen, han skulle dock ta tidiga bussen hem så han borde vara hemma runt 13:00. På onsdag ska han på någon coach-träff för att lära sig mer om hur det fungerar att söka ingenjörs-jobb i Sverige, hoppas det är något att ha, sedan direkt till jobbet så jag får åka och hämta honom i Norrköping och sedan köra honom till K-holm.

Min vecka är totalt BLANK, har inte ens ett besök till sjukhuset inbokat (för ovanlighetens skull ;) så antar att det blir en seeeeg vecka, vet verkligen inte vad jag ska hitta på. Är så otroligt trött på att gå hemma, samtidigt vågar jag inte göra så mycket heller med risk att få anfall. Någon som har ett bra förslag på vad man kan hitta på som inte kräver så mycket?

I magen är det fullt ös som vanligt. Dock blev jag väldigt fundersam igår kväll. När jag legat på sidan ett tag och sedan reste mig upp såg magen helt annorlunda ut och det kändes precis som att grodan låg på tvären igen... Det ska ju eg inte kunna hända om hon nu är fixerad som BM trodde förförra gången, samtidigt fick hon ju göra ul senast då hon vart osäker igen och då rörde ju grodan på huvudet (då kan hon väl inte ha varit fixerad?) Även den där "tyngdkänslan" som man ska få när bebisen sjunker ner i bäckenet är borta, nu känns det precis som innan, dvs bebis som ligger högt upp i magen och trycker på lungorna. Har BM-besök nästa vecka så får kolla då..

Stan och träff med M

Idag åkte jag in till stan tidigt. Hade tänkt gå på sh och fynda lite. Skulle även träffa M och umgås lite. Blir inte så ofta längre men alltid lika roligt att ses vännen. Väl på Sh var det mycket folk som vanligt, tyvärr hittade jag inte det jag letade efter idag. Istället bestämde vi oss för att gå på stan och vi gick då till myrorna (hade aldrig varit där förut). Hittade bland annat en jättesöt jeansklänning till grodan där:) Vi passade även på att äta lite och strosa i några affärer.

Innan jag åkte hem fick jag en fotpall till min fåtölj av M som hon inte längre hade användning av, perfekt ju, tusen tack =)

Hemma väntade en promenadsugen hund, men idag hade jag efter mycket promenerande på stan ingen ork att gå mer, får kompensera det imorn istället, inte roligt men vad gör man? Är ju ensam denna helg. Hon verkar dock ha accepterat det och ligger nu o sover i sin korg.. Själv sitter jag nu och vilar i soffan. Har lite ont men tänkte ta ett par citodon och hoppas det lugnar sig.

Idag, vecka 36 (35+0).

Handla och promenad

Idag började B jobba kl 11 så jag tyckte det var perfekt att passa på och handla efter att jag lämnat honom på jobbet. Tyckte jag var smart som åkte tidigt så jag skulle slippa trängseln...trodde jag ja. Hade ju inte i tankarna att det var fredag idag (man tänker inte så mycket på vilken dag det är när man ändå bara går hemma och dagarna ser mer eller mindre likadana ut). Helt fullt på parkeringen redan, jisses. Nåja, jag fick handlat det jag behövde och åkte sedan hem.

För en liten stund sedan passade jag på att ta en promenad med Ronja. Det är verkligen inga långa promenader vi går men det känns så skönt att få komma ut lite. Det var som att Ronja kände av att jag hade det lite jobbigt så hon gick kanonfint idag, lilla stumpan =)
      När vi gått halvvägs hör vi ett illvrål? från en annan hund, ljudet var hemskt och det lät verkligen som att någon slog hunden, jag var ju tvungen att kika vart det kom ifrån. Det visade sig vara en man som hade 2 hundar varav den ene hunden tjöt så otroligt. Han slog INTE hunden utan den hade fått syn på Ronja och ville hälsa, tyckte dock inte att det var lämpligt. Dels med tanke på hur den betedde sig (inte normalt enligt mig iaf) och dels för att Ronja är ganska osäker på nya hundar och jag som nu är klumpig som ett hus har inte lust att sätta efter en rädd Ronja som slitit sig.. Som tur var så ville Ronja inte alls hälsa utan hon ville bara fortsätta gå med mig, så valet var lätt;)


Nu när jag kom in fick jag massor sammandragningar så det var bara att sätta sig i fåtöljen igen. Är så glad att vi köpte den, visst är den ganska ful, men såå bra för min rygg =)

Fick ett fint kort i brevlådan idag, från mina kusiner (hela familjen såklart) i L-köping som gratulerade att vi gift oss, tusen tack =)


Nu är Ronja nöjd en stund och ligger på mattan och käkar ben, hon får inte så ofta pga hennes känsliga mage men då och då får hon ett och det försvinner oftast illa kvickt;)

v 36 (35+0)

Ny vecka imorn:

babycenter.com

 

Nu väger bebisen ungefär 2,4 kg och är cirka 46 cm lång. Du kanske kan se en armbåge, fot eller ett huvud sticka ut på magen, när den rör och sträcker på sig. Eftersom livmoderns väggar och din mage sträcks alltmer och blir tunnare, kommer mer ljus in och bebisen kommer att utveckla tydligare dygnsrytm. 

Denna vecka kan bebisen stoltsera med fingernaglar och ett par fullt fungerande njurar. Levern kan nu också bryta ner en del avfallsprodukter. 

Nu är det mycket mindre fostervatten och du har förmodligen lagt på dig mellan elva och 14 kg. Din navel har också sträckts och sticker förmodligen ut. Eventuellt känner du dig andfådd nu när livmodern har växt så att dess ovandel sticker upp i bröstkorgen. Du kan också ha fått matsmältningsproblem av samma orsak. 

Pröva att stå på alla fyra för att avlasta ryggen och titta i vårt fotogalleri hur man lindrar värk och spänning i slutet av graviditeten. Fortsätt dricka mycket vatten även om du behöver kissa så ofta att du lika gärna skulle kunna flytta in på toa – bebisen behöver denna vätska. Däremot kan det vara klokt att dra ner på urindrivande drycker som té och kaffe. 

blimamma.se

Bebisen

Bebisen väger nu omkring 2.5 kg och är c:a 47 cm lång. Den här veckan har bebisens naglar definitivt nått kanten av fingrarna. Vid förlossningen kan naglarna se ganska långa och spetsiga ut. Bebisen riskerar inte lika mycket att riva sig själv med naglarna eftersom det är så ont om utrymme i livmodern vid det här laget.

Bebisen fortsätter att bygga sina fettdepåer och blir allt knubbigare och rundare. Bebisen börjar utveckla sitt eget immunförsvar.

Du

Livmoderns övre del har nu vuxit ungefär 15 cm ovanför naveln och din viktökning ligger sannolikt omkring 10.8 till 13 kg. De flesta kvinnor börjar känna rejält sig tunga och otympliga och börjar tänka "ska bebisen aldrig komma ut?". Vissa får problem med att äta och att andas djupt. Det kan då vara bra att äta lite men ofta för att inte ytterligare öka sitt obehag.

Livmoderhalsen kommer att börja utvidgas under de kommande veckorna för att bebisens huvud och kropp så småningom skall kunna passera ut genom förlossningskanalen. Livmoderhalsen behöver vara 10 cm öppen för att bebisen skall kunna förlösas.

Om det känns tungt just nu, håll ut! Det är bara några få veckor kvar och alla besvär och obehag kommer snart att få sin belöning!

Magbild v 35 (34+4)

Tog några bilder igår som jag glömde lägga upp:

Visst är det lite "häng" på magen nu ?

Känns gör  det iaf..

 Klumpig och otymplig är man, går in i allt för att ens hjärna inte fattar hur stor man faktiskt är..

B "roade sig" med att ta lite bilder i tisdags när vi var på förlossningen. Här ligger jag med CTG-apparaten och som synes har jag stenkoll på apparaten (ur bild) som mäter grodans hjärta o mina sammandragningar.

Det blir så "på riktigt" när maskinen visar en sammandragning, man känner dem så mycket mer då och den visar intensiteten på sammandragningen. Kan tänka mig att det är 100ggr mer intensivt under förlossningsarbetet då sammandragningarna gör ONT, nu är det mest som att någon kramar om magen rejält och att det stramar i blygdbenet och korsryggen.

Långdraget och yr fågel

Självklart fick jag ett nytt anfall igår kväll. Det kom runt 21:30 och sedan ville det inte ge med sig. Jag låg som vanligt på golvet i någon timme, sedan släppte det efter lite grann så jag kunde gå på toa och sedan lägga mig i sängen. Eftersom B behövde sova då han skulle jobba idag så kämpade jag vidare själv. Låg en stund i sängen, sedan upp och vankade omkring, lägga sig igen och sedan upp... Höll på hela natten och tillslut somnade jag i stolen i vardagsrummet.

Har aldrig tidigare haft ett anfall som inte slutar efter ett par timmar.. nu var det inte 10 på smärtskalan hela tiden utan det gick mer i vågor, dock slutade det inte förens på morgonen, kring 6:00..

Helt slut är jag nu, hann sova en timme innan det var dax att gå upp och skjutsa B till jobbet. Ögonen gick i kors men till jobbet kom han, tur att man är välbekant med vägen;) Nu borde jag sova men kan inte, väldigt typiskt.


Igår hörde jag en duns från fönstret när jag satt i v-rummet. Det var en liten fågel som kraschat in i fönstret, den satt kvar när jag tittade ut (den var nog lite för yr för att flyga iväg). Fjädrar flög lite här och var men den verkade annars må fint. Efter några minuter flög den bort till en närliggande buske så jag tror den klarade sig utan större men =)

Vet dock inte vad det är för sorts fågel, tog ett par bilder men de blev inte så bra:

Det är väl någon vanlig vårfågel som jag borde kunna namnet på, men fåglar har jag aldrig varit särskilt intresserad av, jag lärde mig dem till proven i skolan men glömde dem sedan..finns så mycket mer intressanta djur i mitt tycke;)

Uppdatering

I måndags eftermiddag ringde min BM och berättade att de haft en diskussion kring hur de skulle göra med mig (?) och därefter kommit fram till att de tyckte det var bäst att jag åkte upp till förlossningen. Så det var bara att ringa dit och berätta att jag skulle komma.

På förlossningen fick jag träffa en BM som tog de vanliga kontrollerna och sedan även en CTG för att kolla hur bebisen mådde. Den visade att grodans hjärtslag låg mellan 160-180 slag/min och att jag hade sammandragningar med 2-3 min mellanrum, dock inte så kraftiga så det var ingen fara med den saken. Läkaren jag skulle prata med var inte där så då tyckte de att jag skulle läggas in över natten så jag kunde bli kontrollerad och få smärtstillande. Detta var jag inte med på alls utan sa att jag hellre åkte hem och kom tbx dagen efter då även B kunde vara med. De gick med på detta så jag fick tid på morgonen dagen efter istället.

På tisdagsmorgonen åkte vi alltså in igen, jag och B. Väl på förlossningen fick jag åter ta kontrollprover och göra en ny CTG då jag fortfarande hade väldigt ont i höger sida. BM frågade mig om bebisen var väldigt livlig, för det märks sa hon. Visst är grodan livlig, en aktiv liten dam det där. Idag var sammandragningarna mer skarpa men hade lite mer mellanrum (ingen fara mao). Grodans hjärtslag låg på 140-160 slag/min.

Efter det bestämde de sig för att lägga in mig, hade inte så mycket till talan där.. Vi fick ett sk mjukrum på förlossningen med 2 sängar och en tv (så B blev sysselsatt iaf)

Sedan fick jag träffa överläkaren. Hon ville göra en ordentlig undersökning så jag fick dra genom hela historien igen och hon klämde och kände på rygg, min mage och såklart bebisen. Sedan gjordes nytt ultraljud där även hon konstaterar att det var visst en riktigt livlig bebis jag har i magen, inte konstigt att det gör ont.. nähe.. Allt såg fint ut med grodan och hon hade det så bra där inne sa dem, skönt det.


Denna läkare trodde inte ett dugg på att jag har gallsten. Symptomen passar inte, sa hon. Därför bokades jag in på nytt ultraljud för njurar och lever. Vid det här laget var jag riktigt hungrig men fick snällt vänta då man inte får äta och dricka om man ska göra sådant ultraljud.

Vi väntade och väntade. Vi försökte få tag på någon som skulle kunna hjälpa oss med Ronja då vi inte hade någon aning om när jag skulle kunna få komma hem. Dessvärre hade vi inte så mycket framgång där.. Tillslut fick B iaf tag på en jobbarkompis, M, som lovade att åka till huset och släppa ut ronja så hon fick göra ifrån sig, tusen tack för det. B har ju ännu inget körkort och det går endast någon enstaka buss på em (som han inte hade hunnit med) hem till oss så loppet var ganska kört där...

Tillslut fick jag iaf åka ner på röntgen. Fick svida om till de snygga sjukhus-rockarna och lägga mig på en hård brits (inte skönt för min stackars rygg). En läkare och en studerande kom in och gjorde UL. Det visade att jag har kraftigt vidgat njurbäcken på höger sida, alltså hydronefros. Inte konstigt att du har ont säger läkaren.... Sedan kollade de lite på grodan igen, det är en väldigt väldokumenterad dam där inne vill jag lova, har tappat räkningen på alla UL vi gjort nu men det är ca 15st nu skulle jag tro..

Tillbaka på förlossningen förklarar överläkaren lite närmare:

Till vänster visas en normal njure och njurbäcken och till höger en njure med vidgat njurbäcken.

På grund av det ökade trycket så stasar urinledaren (inte pga sten utan det blir mer som en knicka som gör stopp vilket leder till att trycket ökar och bäckenet vidgas. Detta gör ONT och när det utvidgats mycket kommer ett "anfall". Tillståndet är inte jätteovanligt vid graviditet men av någon anledning har jag drabbats väldigt illa av detta. Kan bero på att bebisen ligger väldigt långt in och trycker på njuren extra mycket eller så är det något annat.. Förklaringen till att anfallet sedan helt plötsligt upphör är att bebisen ändrar position och trycket släpper..

Den trista sanningen är dock att det inte finns mycket att göra åt det, grodan växer och med det så ökar trycket, därför har mina "anfall" ökat på senaste tiden.

Det finns dock 2 "alternativ", det ena är att operera in en njurkateter för att på så sätt avlasta och leda bort vätskan, detta görs främst om man får en inflammation i njuren (vilket är farligt då hela njuren kan förstöras..), det andra är att härda ut och få smärtstillande.

På förlossningen ville de ha mig kvar för att se hur ett anfall ter sig och för att kunna ge mig smärtstillande i form av morfininjektioner. För oss var detta inte ett alternativ då jag är den enda i familjen som kan köra bil (eller får köra bil rättare sagt) och vi hade ju ingen som kunde ta hand om ronja.

Så tyvärr fick jag säga att det inte var möjligt att stanna utan att jag behövde bli utskriven så fort som möjligt. Kändes skitjobbigt för eg hade jag velat vara kvar ett tag för att kunna få hjälp mot smärtan och kunna få vila ut, men nu är det som det är.

Jag skrevs ut på kvällen och vi åkte hem. Dock fick jag mycket förmaningar om att jag måste åka in när anfallen blir för jobbiga och jag ska inte vara hemma och behöva genomlida detta själv..

Det låter så fint men sanningen är helt annorlunda. Vi kan inte ha mig inlagd, det är jag som håller ihop familjen. B måste jobba de dagar han får och kan inte ta sig till jobbet utan mig, Ronja har ingen stans att ta vägen (nej, det går inte att lämna henne till en granne eller dyl, det vet alla som känner oss och henne, det är ingen liten hund som går att skyffa in i ett hörn). Alltså har jag inget val, jag måste vara hemma.


Dock känns det bra att nu fått en korrekt diagnos, mindre bra att den inte går att "bota", nästa graviditet kommer troligtvis bli likadan.. Lite kan det dock skilja beroende på hur fostret placerar sig i livmodern och hur moderkakan fäster.

 Jag har helt enkelt haft otur, men ändå tur. Jag är glad att jag har 2 väl fungerande njurar där den ena klarar att den andra tillfälligt är nedsatt utan att "flippa ur".


Idag har jag bara vilat. B är inne i stan och fixar med papper och pluggar teori. Imorn ska han jobba så då måste jag köra igen.


"Bara" 5-7 v kvar nu att hålla ut, sedan har vi vår lilla groda hos oss. Det var verkligen en udda känsla att vara inlagd på förlossningen och höra pågående värkarbeten, nyfödda skrik och att få se alla nyblivna föräldrar gå omkring med en "plastbalja på hjul" med deras lilla bebis i. Tänk, snart är det vår tur.

BM-besök 12/3

Idag var vi på ett nytt besök hos BM.

Dagens värden:

BT: 123/79
Hjärtljud: 151 slag/min
Urin: u.a
Sf: 33cm
Vikt: +2,1 kg (tot viktuppgång 12kg)

Idag ville hon göra ultraljud då hon precis som vi var lite fundersam på grodans position och rörelser (trots att hon sa att grodan var fixerad så sent som förra veckan). Grodan rör sig väldigt mycket, nästan konstant faktiskt. Visst är det ett skönt bevis på att hon lever men jag undrar när sover/vilar hon eg? Börjar bli orolig att hon rör sig mycket på grund av att hon inte mår bra, att hon har ont eller något..

Ultraljudet visade iaf att hon ligger som hon ska, men att hon som sagt rör på sig hela tiden, huvudet går fram och tillbaka som skakningar..

Idag har jag haft riktigt ont och det nämnde jag naturligtvis till BM så hon gick och pratade med läkaren på Mvc, jag ska få en snabbare tid till överläkaren, imorn troligtvis. Hon ville helst låta mig gå dit direkt men läkaren var på operation så då var det ingen mening med att vänta. Läkaren på Mvc tyckte att jag borde bli inlagd så de får kolla upp anfallen ordentligt, detta vill jag absolut inte. Det går inte ihop för oss.. Det är ju jag som måste köra B till jobbet och ta hand om hunden hemma, det funkar inte om jag är inlagd..

Nåja, vi får se vad överläkaren säger först innan jag oroar mig för det.

Vår vigsel 10/3 -12

Igår, den 10/3 vigdes vi, jag och Brandon. Vi är väldigt glada över att vi äntligen tog detta beslut, och vi har aldrig varit så säkra på att det är med varandra vi vill spendera resten av våra liv med. Vi har varit förlovade i drygt 3,5 år så det var inget snabbt beslut att gifta sig;)

Vi bestämde oss för att gifta oss borgerligt, inte för att det är något fel på att gifta sig i kyrkan, verkligen inte, men jag var inte i form för att ha ett bröllop utan ville bara ha en liten intim tillställning. Vi valde att endast ha mina 2 äldre systrar och respektive med på vår dag. Jag vet att vårt val gjort vissa besvikna, främst mina föräldrar som såklart ville närvara, men detta kändes rätt för oss att göra såhär just nu. Visst hade jag på ett sätt velat ha mina föräldrar och resterade syskon med på vår dag men jag är väldigt tveksam om jag hade orkat med det, och då hade det inte varit roligt ändå, jag hoppas att min familj förstår detta och inte tror att jag älskar dem mindre för det. Vi kommer troligtvis ha en fest för familjen senare i sommar när jag mår bättre och lillan är ute.

Varför nu då? Varför inte vänta? Visst skulle vi kunna väntat, men tanken har ändå funnits att gifta sig och eftersom vi snart har en liten hos oss kändes det bra att få göra detta innan, dels pga att det är lättare med allt pappersarbete och att B automatiskt nu får gemensam vårdnad och slipper krångla med det. B har tagit mitt efternamn vilket gör det lättare för alla att uttala hela hans namn;) Dessutom är det nu dags att förnya hans pass (och snart få körkort;) så det passar bra att han byter namn nu så vi inte behöver göra om allt igen senare.


Vill klargöra för alla att vi INTE gift oss för att underlätta för B att få stanna i Sverige. Detta var jag klar med från allra första början. B har inget behov av att gifta sig till att få stanna i Sverige då han redan beviljats permanent uppehållstillstånd och det går inte att gifta sig till ett medborgarskap, utan samboskap uppvägs precis lika tungt som äktenskap!! Däremot har vi bott på samma adress i snart 2 år och efter 3 år på samma adress kan han (om han vill) ansöka om svenskt medborgarskap (vare sig vi varit gifta eller ej alltså). Vi gifter oss endast för att vi vill och för att det känns fint att ha en enad familj nu när vår lilla groda snart föds.


Dagen började tidigt med att syster S och jag gjorde oss i ordning, B och C tog hand om hundarna och började sedan även de göra sig i ordning. Lite senare kom även syster J och hennes man O för att göra sig i ordning. Det var alltså 6 vuxna (varav 2 preggos) och 4 hundar i vårt lilla hus. Trångt men det funkade fint. Vi åkte ner till sjön här hos oss för att ta lite bilder (medan solen var framme=) innan vi begav oss in till Nkpg och rådhuset. På rådhuset vigdes vi och det var en kort men väldigt fin ceremoni. Vigselförättaren hette Wille Holmberg, han var väldigt trevlig och vigseln skedde på engelska.

Efter vigseln togs det kort både inne i förmaket, ute i trapporna på rådhuset och utanför rådhuset. Vi begav oss sedan till restaurangen för att äta. Efter middagen (som var väldigt trevlig) åkte vi hem för att rasta hundar. Sedan begav vi oss till Dufweholms herrgård och deras spa-avdelning som vi fick använda under kvällen. De hade dukat upp med frukt/snacks bord och vi fick fina blommor av all personal.

Dagen innan (fredags) fick vi även blommor med blombud från Brandons jobb-kollegor, tack så jättemycket =)

På spa-avdelningen tillbringade vi resten av kvällen med att ligga i bubbelpoolen, bada bastu och självklart titta/lyssna på melodifestivalen. Det blev en mysig och avkopplande kväll.



Både jag & Brandon är så otroligt tacksamma och glada att vi har en sådan underbar familj. Mina systrar och deras män har verkligen gjort vår dag fantastisk och minnesvärd. Vi älskar er <3

 Bilderna vid vattnet är tagna hemma hos oss vid badplatsen

 Syster J, jag och syster S.

C, Brandon och O

 Jag och B inne i Rådhuset

Vi 3 =), Grodan var vaken och sparkade i princip hela dagen;) Kan tänka mig att hon hörde mycket bekanta röster=)

Nyvigda, första pussen efter " I now pronounce you as husband and wife" =)

Här fick B för första gången skriva sitt nya namn, det var lite ovant;)

Fina brudbuketten.

Här är vi allihop samlade i rådhusets förmak.
C, syster S, Brandon, jag, O och syster J.

 Kusinerna hälsar genom magarna;)

Vi har inte skaffat några nya ringar än utan fortsätter med förlovningsringarna då det inte är någon idé att prova ringar nu (jag har så svullna fingrar). Vi vet dock ungefär vad vi vill ha så det blir nya ringar så småning om.

Älskar skillnaden i vår hudfärg och tanken på att grodan troligtvis får något mellanting=)

 Kärlek <3

Jag och syster S =)

Uppdukat bord på spa-avdelningen =)

Skönt avslut på dagen:)

Mer trädgårdsjobb

Idag var vi ute tidigt i trädgården igen för att slutföra det vi påbörjade i tisdags. Det var alltså 5 stoora granar som B sågade/högg ner nära huset som nu behövde forslas bort.
   Inte ens en motorsåg äger vi så allt fick bli enligt  "the old school". Det funkar ju det med men oj vad det tar på tid och krafter.
Jag högg i så mycket jag vågade, lite för mycket då jag ramlade på en isfläck (läs is-sjö) pladask på rygg, såg nog värre ut än vad det var men B blev såklart rädd, så fick gå in och vila efter det istället. Grodan sparkar som vanligt så jag är inte orolig, hamnade ju inte på mage som tur var och jag har inte heller ont någonstans =)

Helt otroligt hur många grenar det är på dessa mastodont-träd, barr och kvistar precis överallt. Den största delen av stammen kunde vi inte elda utan vi sågade av alla grenar (det mest tröttsamma jobbet) och släpade stammarna utanför staketet. Dessa får vi ta itu med vid något senare tillfälle.

B har eldat alla grenar och massor med andra träbitar som förre hyresgästen strött ut över trädgården (bland miljoner andra saker som vi fått rensa efter honom, latare människa får man leta efter...
Blir så otroligt förbannad på denna idiot.. Vi märkte nämligen i tisdags varför vårt sovrum varit så otroligt kallt hela vintern, han som bodde här innan hade nämligen pajjat ett fönster vilket vi fick reda på när vi var och kollade på huset. Han lovade då att det skulle vara fixat tills vi flyttade in, vi tänkte inte mer på det eftersom det inte syns innefrån (det är alltså ett av de två glasen som är helt borta) utan antog att han hållit sitt löfte (blåögd och godtrogen som man är).
    Det var inte förens vi började röja efter de stora granarna i tisdags som vi gick bakom huset och möttes av MASSOR med glassplitter = idioten hade alltså helt sonika tagit bort den papp-skiva han häftat fast när han själv bodde här och sedan bara flyttat.

Jag har idag spenderat flera timmar med att plocka massor glasskärvor som legat på marken, det finns säkert fortfarande små bitar kvar men jag har verkligen gjort mitt bästa för att få bort det. Vill inte att något stackars djur ska få glassplitter i tassarna.. Hur kan man vara så otroligt korkad och oärlig och ljuga oss rätt upp i ansiktet?? Har fått höra massor med grejjer han gjort (eller inte gjort) i efterhand men orkar inte lägga ner mer energi på det...

Tur är iaf att vi inte har någon trädgård där utan det är bakom staketet, men det är just därför vi inte sett detta förut...


Nog om det.. Ska prata med hyresvärden på måndag så får vi se..

Såhär ser det ut nu, betydligt renare. Det är lite väl höga "stubbar" som vi måste såga ner lite mer, men det orkade vi inte med idag.

Helt sjukt att det BARA är vår trädgård som har massor med is kvar.. Det är en enda stor isbana och går inte att gå här utan att halka, nu har det iaf torkat upp på andra sidan så jag kan ta mig in och ur bilen hyfsat säkert, innan var det en jätteprövning att bara göra det och det blev några vurpor.

Anl till att det inte är is överallt är för att vi eldat vilket värmt upp marken och smält isen samt för att vi gått fram och tillbaka (miljoner ggr typ) så marken trampats upp. Galet.

Vecka 35 (34+0)

Åter ny vecka imorn, tiden går fort nu =)

Fosterutveckling - gravid vecka 34

 

Nu väger bebisen minst 2,2 kg och är minst 45 cm lång. Den fortsätter att lägga på sig underhudsfett, som sedan kommer att hjälpa den bibehålla sin kroppstemperatur. 

Om du inte redan pratar med bebisen är det bra att börja nu – nästa vecka är hörseln fullt utvecklad. Det gör inget om du pratar bebisspråk – en del forskning pekar mot att nyfödda föredrar ljusare röster. 

Om du varit rädd att bebisen ska födas för tidigt, kan det vara lugnande att veta att 99 % av bebisar som föds i vecka 35 klarar sig bra och att de flesta inte får några allvarligare problem. Bebisens centrala nervsystem håller fortfarande på att mogna, men lungorna är nästan helt utvecklade nu. 

Många kvinnor upplever att det pirrar eller domnar i bäckenet eller höfterna, bland annat när de är ute och går. Detta kan orsakas av att bäckenets ligament luckras upp inför förlossningen. Prata med din barnmorska om du besväras av smärta i höfterna och läs om vårasjälvhjälpsåtgärder. 

blimamma.se

Bebisen

Din bebis längd är denna veckan ungefär 32 cm från huvud till stjärt och 46 cm totalt. Den väger nu omkring 2.2 kg. Håret fortsätter att växa sig längre och tjockare. Bebisens hårfärg kommer troligen att förändras efter förlossningen, så om den är blond finns det en chans att det mörknar senare eller vice versa.

Det mesta av lanugohåret trillar av vid den här perioden, men vernixproduktionen ökar. Bebisen tar kalcium från dig för att kunna bilda skelett så därför är det viktigt att du för i dig mycket kalcium, antingen genom att dricka mjölk och/eller genom kosttillskott.

Om du skulle föda bebisen nu skulle den klara sig bra utanför livmodern, den största skillnaden mot ett fullgånget barn är lungornas mognad. även om lungorna i vecka 34 inte är helt färdigutvecklade så är chanserna goda att bebisen skulle klara sig utan intensivvård.

Bebisen flyter inte längre omkring utan vilar på livmodern. Naglarna har nu vuxit över kanten på fingrarna och bebisen kan riva sig på dem.

Du

Från naveln är det c:a 14 cm till den övre delen av din livmoder, men tänk på att detta mått kan variera från individ till individ. Du ska inte oroa dig om du inte har exakt samma mått som dina gravida vänner så länge som du växer som du skall. En växande livmoder är ett tecken på att bebisen där inne växer bra.

Dina Braxton-Hickssammandragningar tilltar i styrka och frekvens allteftersom din kropp förbereder sig för förlossningen. Sammandragningarna börjar i övre delen av livmodern som blir spänd och hård för att sedan sprida sig nedåt och slappna av. Många misstar de här "övningssammandragningarna" för verklilga förlossningsvärkar, men det är oftast falskt alarm. Ett sätt att avgöra om det är Braxton-Hicks eller "verkliga" sammandragningar kan vara att gå omkring en stund. Om spänningen då släpper, och om det inte gör ont så är det nästan säkert Braxton-Hicks du upplever.

Snabb-besök hos BM

BM ringde mig nu på morgonen och ville ha in mig på en kontroll pga mina täta sd och gallstensanfallet. Så B och jag åkte in direkt. De vanliga kontrollerna gjordes:

SF: 32
BT: 123/77
Urin: spårämnen
Bebis hjärta lät normalt, fick ingen siffra, dock hickade hon vilket hördes tydligt när vi lyssnade på hjärtat ;)
Position: Huvud ner och fixerat!! Yay =)

Tappen var idag ca 2 cm på utsidan, så förkortad är den men inte för kort, jag har inte börjat öppna mig vilket jag var lite rädd för, så bra där med=)

Vad som var viktigt nu var att jag var tvungen att vara uppmärksam på om sammandragningarna gör mer ont, lite ont är okej men om det inte slutar efter en stund måste jag ringa förlossningen. Jag hade ju några smärtsamma sd igår kväll men eftersom det lugnade sig så tyckte hon då att det var bra att jag avvaktade, det hade bara varit mer stressande att åka in. Tydligen är det så att anfallen retar på livmodern och orsakar fler sd, men de startar inte förlossningen.


Sedan pratade vi lite om att skulle förlossningen starta nu så kommer de försöka stoppa den med bricanyl men skulle det inte stanna av så är det ingen katastrof att bebisen föds nu.. Den kommer troligtvis inte behöva någon andningshjälp utan är den frisk för övrigt räcker det med ett par veckor sjukvård innan vi kan åka hem.

Där känns det dock lite fel känner jag, jag är inte redo än och vill inte att grodan ska komma nu, en månad till får hon allt vara kvar i magen. (Bara för det får jag säkert sättas igång i v 42+0 för att hon envist är kvar i magen och inte vill ut, haha)


Känns skönt att få bli kontrollerad iaf, det lugnar mycket. B blev däremot mycket mer uppstressad, han hade inte alls förstått vad det var frågan om och när hon började tala om förlossning blev han lite blek, haha, inte lätt att vara partnern vid sidan av, han kan ju se att jag har ont och att det är obehagligt men han kan ju omöjligt förstå vidden av det, det gör jag ju knappt själv.


Nästa BM-besök är redan på måndag får se om det är någon förändring då.

Magbild v 34 (33+4)

Önskar att jag kunde säga att jag mår toppen idag, men det gör jag tyvärr inte.. Har varit vaken inatt pga sd och morgonen började med att jag fick rusa till badrummet för att spy.. Någon frukost var det inte tal om utan jag fick snällt bädda ner mig igen, där sov/vilade jag till klockan var 14:00 - då jag var tvungen att skjutsa B till jobbet. Har aldrig haft det så kämpigt de 40 min jag satt i bilen. Konstanta sd, illamående och yrsel samt känningar, men hem kom jag tack och lov.

Sedan dess har jag bara tagit det lugnt och vilat - men sd ger inte med sig. Tänkte ta en dusch om en stund, det kanske hjälper lite. Jag har mailat min BM men hon var ledig idag. Jag avvaktar men visst, blir det värre får jag väl ta och ringa förlossningen, men sd som inte gör ont är normalt, det är bara att de kommer så ofta som jag inte riktigt gillar..

Nä, skit i detta nu, magbilder var det! Tog som vanligt men det är en väldigt risig Frida på bilderna idag tur att ljuset är så dåligt att kvaliteten på bilderna blir usel;)

Tagna idag på em. På bilderna har jag inte någon sammandragning, men magen är stenhård ändå. När en sd kommer blir skillnaden att jag ibland ser konturerna av grodans kroppsdelar (då kan ni kanske förstå hur mycket det drar i magen). Oftast ser jag hennes rumpa puta ut, den ligger ovanför min navel och det är väl därför som jag har en liten utbuktnad just där. Har även känt hennes ena fot som putade ut i sidan.

Magen framifrån tycker jag ser ut som vanligt, något lägre kanske (?)

Magen från andra sidan.

"Bulan" på handen har inte blivit mindre, utan större..Nu domnar armen av många gånger per dag och den blir kall så fort jag inte håller på med något och har den i rörelse. Ser ganska knäppt ut och den är i vägen..









POSITIVT är ändå att grodan rör sig och härjar inne i magen som vanligt. Hade hon blivit mer stilla hade jag verkligen fått panik och åkt in asap, men när hon är som vanligt så är jag ganska lugn ändå. Har inte heller haft någon blödning eller annat som skulle tyda på att förlossningen startat, så detta är nog bara livmodern som tränar inför det stora loppet ;)

Trädgårdsfix och nytt anfall

Idag var det solen som väckte oss, ovanligt då det är så mörkt hos oss att den knappt når in genom våra små fönster. Kallt var det däremot brr. Då vi båda var lediga idag bestämde vi oss för att röjja i trädgården. Redan när vi flyttade in pratade hyresvärden om att vi gärna fick ta ner lite träd som fanns på trädgården och skymde för ljus och som även var en risk att de skulle ramla på huset om de blåste ner. Först tänkte vi att det inte var något vi kunde göra men när vi kikade lite närmare så fanns det allt några träd som B ville försöka få ner.

Sagt och gjort. Idag har han huggit/sågat ner 5 stoora granar som stod precis vid husknuten. Lite läskigt var det då de hade kunnat falla på huset om han tagit ner dem på fel sätt, B var dock säker på hur man skulle göra då han fick lära sig hur man gjorde när han pluggade till ingenjör och behövde veta hur man räknade ut sådant.

 Här är 2 granar nere (självklart fick Ronja inte vara ute när träden fälldes utan då var hon inne i huset så hon inte skulle kunna riskera att få ett träd på sig)

Här ser man lite av hur mycket is det är på trädgården, en enda stor isbana.. Bara vår tomt som har det så då det är så otroligt mörkt och inte smälter av solens strålar =(  Hoppas på lite ändring nu när några granar är nere iaf, dock är det måånga fler träd som skulle behöva kapas, främst tallar, men dem ger vi oss verkligen inte på själva!

Här har det tråkiga arbetet med att forsla bort massa granris påbörjats. Det är MYCKET granris på en stor gran, och allt var tvunget att kapas i små bitar så vi kunde forsla bort det och elda. Den största stommen är fortf kvar, den gick inte att rubba och vi blev för trötta..

Lite sol börjar titta fram =)

Ännu ett träd nere, synd att staketet fick ge vika lite, men det fanns inte mycket att välja på,  det ska väl gå och laga sedan hoppas vi.

 Smart att ha eldtunna tycker vi =) Mycket granris blev det att elda och vi hann inte med allt, långt ifrån, men vi får fortsätta på fredag då B är ledig, nu ska han jobba ons och tors.

Ronja älskade verkligen att jag och B var ute hela dagen =) Längtar till sommaren. Runt eldtunnan har iaf all is smält bort nu, skönt det. Livsfarligt att gå omkring på gården, har halkat flera gånger.. Igår kväll halkade jag när jag skulle ur bilen, klarade mig dock med endast ett par blåmärken (ramlade bakåt och inte framåt som tur var).

 Sådär, helt plötsligt kom huset fram =) Som synes finns det en hel del jobb kvar att göra, men vi har ändå gjort massor idag så vi är nöjda.

En trött vovve myser vid kaminen =)













Själv fick jag gå in runt 16:00. Jag började få känningar och tänkte vila och ta mina värktabletter. Tyvärr räckte det inte idag utan redan 16:15 kom anfallet. Jag hade haft sammandragningar hela dagen idag men tänkte inte så mycket på det då jag trodde det berodde på att jag jobbat i trädgården (var säkert delvis därför oxå). Under anfallet som varade i ca 1,5 h hade jag så täta sammandragningar att jag knappt märkte när den ena slutade och nästa tog vid. Sammandragningarna gjorde inte så ont utan det var mest bara så jobbigt att ha ett pågående anfall (med allt vad det innebär) samtidigt som magen är stenhård och det strålar ner mot blygdbenet samt spänner och drar.

Jag provade att profylax-andas genom smärtan och samtidigt ta en varm dusch sittandes på golvet. Det hjälpte faktiskt lite grann så anfallet kändes mer som en 8:a idag än en 10:a..(kunde alltså prata genom anfallet idag, det brukar jag inte kunna).

 Jag måste dock säga att jag är lite fundersam varför jag helt plötsligt fått så mycket SD, före i torsdags hade jag ju inte haft en enda sammandragning. Under helgen hade jag en del men då var vi ju en heldag på Ullared så det var ju kanske inte så konstigt, men sedan dess har de kommit regelbundet. I natt vaknade jag av dem och sedan har de som sagt pågått. Det har varit 3-7 minuter mellan dem typ och de har hållt i ca 1-1,5 minuter (förutom under anfallet då då det typ var konstant), har varit såhär sedan igår kväll...

Vet att det är helt normalt att ha sammandragningar men visste inte att de skulle komma så ofta ? Det är lite svårt för mig att säga exakt när de börjar och slutar då min mage ständigt är hård (pga inflammationen) men vid en sammandragning strålar det ju ner vid blygdbenet och även ibland ner på ryggen så jag går efter det. Får även mensvärk efter en sammandragning (läste att det är detta som kallas förvärk?) så visst märker jag stor skillnad i känslan för hur det var bara för några dagar sedan då magen endast var hård.

Det jag lärt mig idag är att jag måste vila efter jag ätit mat, för tidigare på dagen kunde jag jobba i trädgården utan att få känningar men efter att vi ätit gick jag ut igen och då tog det bara 20 minuter innan jag började få känningar och sedan kom anfallet. Det verkar alltså vara så att anfallet triggas av rörelser när magsäcken är full med mat. Alltså måste jag tänka på att vila någon timma efter maten så den hinner lämna magsäcken och inte kan trigga ett anfall innan jag börjar röra på mig för mycket igen. Alltid lär man sig något =)

Kommer troligtvis maila min BM imorn om sd fortsätter under natten, vill gärna höra vad hon tycker om det hela och jag vill helst få en gynundersökning vid nästa BM-kontroll (på måndag) för att se så inte tappen påverkats..


Är väldigt trött på detta nu och det börjar tära på mig både psykiskt och fysiskt..Jag vet att det är värt det och det är inte så lång tid kvar nu, men om jag ska fortsätta ha massa sd samtidigt som jag har anfall så vet jag faktiskt inte riktigt hur jag ska klara det här..