Vid första känningarna tog jag en supp som jag blivit ordinerad. Jag väntade och väntade, smärtorna steg och efter ca 40 min stod jag inte ut längre (medicinen ska verka efter 20 minuter). Alltså tog jag en supp till och började få panik - vad gör jag om det inte hjälper? Efter ytterligare 30-40 minuter klingade smärtan av. Jag gick och la mig i hopp om att få sova (helt slut av smärtan).
Runt tolv vaknar jag med frossa, akut illamående (som tur var hade jag ställt papperskorgen vid sängen, vis av tidigare erfarenheter) och kramper. Jag var i lala-land och kunde inte gå rakt (hög på allt morfin jag stoppat i mig) Mådde så dåligt (ungefär som morgonen efter en rejäl snefylla + feber) och sov oroligt resten av natten.
På morgonen var det inte ett dugg bättre, stackars djuren gnällde så var tvungen att gå upp och ge dem mat samt släppa ut hundarna. Huvudet snurrade och jag kunde inte se ordentligt. Varje gång jag klev upp ur sängen under dagen kom illamåendet och det var bara att gå raka vägen till toaletten.
Samma visa varje gång. Jag skulle hämta B på kvällen men det fanns inte en chans att det skulle gå, han fick skjuts hem av snälla M så det löste sig tillslut.
Hela torsdagen låg jag alltså i sängen med undantag för några minuter då hundarna skulle in och ut, de fick klara sig helt själva igår (tack o lov att vi bor som vi gör och bara kan släppa dem)
Idag är det bättre, är så otroligt trött men inte längre yr tack och lov och behöver inte ligga i sängen.
En annan biverkning av denna medicin är att man får svårt att kissa då musklerna slappnar av inte bara i gall och njurgångarna utan även urinblåsan - alltså kan man inte gå på toaletten. Jag försökte hela dagen för tro mig - jag var verklien kissnödig.. på kvällen (nästan ett dygn efter jag tagit medicinen) kunde jag kissa igen, det var riktigt obehagligt och man förstår inte fören man upplever det hur otroligt panikartat det är att inte kunna kissa (låter dumt men så är det, riktigt läskigt)
Slutsatsen av detta är att de nya medicinerna är SKIT - jag får ju ändå utstå hela anfallet och sedan ovanpå det alla biverkningar.. vad är vitsen med det hela?
Jag har endast ätit ett glas fil och en smörgås sedan i onsdagskväll - vet inte riktigt vad jag ska våga stoppa i mig - vet iofsg inte ens om det är mat som utlöser anfallen men eftersom de alltid kommer på em/kväll så är en teori läkaren hade att magsäcken är full då och gallan börjar bearbeta maten samtidigt som bebisen rör på sig (h*n är mycket mer aktiv på kvällen)
Däremot kunde läkaren inte säga vad för mat som skulle kunna påverka då det är olika för alla, det kan vara äpplen, ägg, grädde, lök eller något helt annat.. Jag äter inga mängder av något och innan anfallen har jag inte stoppat i mig nått av det (förutom någon lökring till tacosen) så vet inte..
Ska iaf undvika starkt kryddad mat ett tag, kanske prova soppor, pureér, krämer osv som syrran sa.. så att det inte blir så mycket i magen, samt äta lite och ofta. Jag äter o andra sidan aldrig stora portioner... men det är värt ett försök.
Ännu ett tråkigt sjukdomsinlägg.. men det är så min vardag ser ut just nu så svårt att skriva om något annat..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar