Anfall

Igårkväll fick jag ett anfall igen.

Jag hade hämtat B på jobbet och vi var på väg hem när jag började känna av det, då var klockan 22:05. När vi kom hem runt 22:15 tog jag direkt värktabletter och la mig, men det dröjde bara ett par minuter tills smärtorna blev outhärdliga.

 Jag vet inte vart jag ska ta vägen, får svårt att andas då det känns som att något griper tag om lungorna och drar åt, magsäcken krampar och jag får känslan av att någon sticker in en kniv mellan revbenen och bara kör runt, runt, runt samtidigt som ett kraftigt tryck sprider sig över hela ryggen..

Jag kan inte vara still utan går/springer omkring utan att veta vart jag ska ta vägen. In på toan och spyr upp allt jag ätit under kvällen (tyvärr även tabletterna). Jag kastar mig på golvet, slår i armar och ben, skriker efter luft och hyperventilerar.  Jag har otrolig dödslängtan under denna tid och kan inte kommunicera med omgivningen. B står förtvivlad vid sidan om och vet inte vad han ska göra, vad kan han göra?

Tillslut ligger jag på rygg mot det iskalla golvet och har benen rätt upp lutade mot tvättmaskinen och precis som att någon trycker på en lysknapp så försvinner smärtan, bara sådär.. Från en 10:a på smärtskalan (värsta tänkbara smärta) till 0, på en sekund...

Anfallet pågick i nästan precis 40 minuter. 40 minuter av extrem tortyr och inte en sekunds uppehåll..

Jag är helt rådvill, vet inte vad jag ska göra, jag har ändå haft "turen" att det hänt hemma, med B i närheten, vad gör jag om det händer på stan? Tabletter hjälper inte heller, dels då jag snabbt spyr upp dem och dels för att det jag tar inte verkar snabbt nog.

Jag är så otroligt rädd att jag under ett anfall ska ramla på magen ner i golvet, jag har ingen kontroll över kroppen när det händer. Jag är även rädd för att barnet ska bli stressat och må dåligt av anfallet.

Jag försöker tänka på om det är något jag ätit som utlöst anfallet. Men jag åt verkligen inget "konstigt" igår kväll.. Det enda jag kan komma på att jag åt som jag inte alltid annars äter är 1 avokado som jag åt till tacosen (äter ofta tacos utan problem) och 1 päron som jag åt till efterrätt..

Jag har nu på morgonen känt sparkar från grodan (om än något svaga) så det känns skönt iaf. Däremot känns det jättejobbigt att veta att jag troligtvis kommer få stå ut med dessa anfall tills efter förlossningen då jag kan få börja ta medicin mot det. Jag vill inte gå genom detta en enda gång till, för det är fruktansvärt plågsamt och dessa 40 minuter känns som en evighet..