Tuffa beslut

Jag och B valde för ett tag sedan att fatta ytterligare ett tufft beslut angående ett av våra djur...

Vi har de senaste månaderna pga sjukdom och minskade arbetstimmar haft det väldigt tufft ekonomiskt. Det håller på att vända lite nu då jag fått beviljad sjukpenning och B börjar få mer arbetstimmar igen men som alla vet är sjukpenningen väldigt mager(om man inte jobbat så mkt innan) och grodan kommer ju snart och då kommer inte mammapenningen heller bli så jättestor precis eftersom jag inte kunde jobba och bättra på den som jag tänkt..

 Vår tanke var att kastrera kiwi (katten) så fort som möjligt och sedan låta henne få gå ut. Kiwi har nu när kattungarna flyttat börjat löpa våldsamt och det är såklart stressande för henne (därav tanken med att kastrera asap). Omställningen från att ha flera katter i flocken till att vara själv har även det gjort sitt till så vi har tyckt väldigt synd om henne samtidigt som vi inte haft möjlighet att kastrera henne pga vår väldigt tajta ekonomi. 

I förrgår pratade jag med vår granne, han är en riktig djurvän och hade tidigare 3 katter men en av dem fick han avliva då den blev sjuk. Sedan dess har han velat ha en ny men inte en kattunge då han hellre vill ta hand om en vuxen katt som behöver ett nytt hem. Han vill pröva ge Kiwi ett nytt hem så idag på morgonen gick vi över med Kiwi till honom. 

Tanken är att han om allt går bra kommer ta över Kiwi och då kastrera och vaccinera henne (hans andra katter är kastrerade redan). 

Vi valde att gå med kiwi till honom så att hon fick vänja sig lite där medan vi fortfarande var kvar. Grannens ena katt (hane) brydde sig inte så mycket om Kiwi, var lite nyfiken bara medan den andra katten (hona) började morra (dock på ett nyfiket sätt, dvs inga öron bakåt eller päls uppåt). Kiwi var å andra sidan mest intresserad av omgivningen och brydde sig inte särskilt om någon av katterna.

Det känns bra, jobbigt men ändå rätt att lämna henne. Den här mannen (vår granne) bor själv och katterna betyder allt för honom. Han sköter dom jättebra och ger dom fint foder och vaccinerar och kastrerar dem.

Nu håller vi tummarna att katterna fungerar ihop, vi bestämde att vi låter det gå några dagar och går allt bra behåller han henne permanent. 

Tydligen är grannhuset ett riktigt skvallerhus ;) för när grannen som tagit hand om kiwi berättade för sin granne att vi hade ett katt-träd till salu så hörde den grannen av sig och ville köpa det =) Så efter att vi lämnat av kiwi idag så kom han och hans son och köpte trädet, de fick med sig alla kiwis saker på köpet (vad ska vi med dem till?) han fick mycket grejer för liten peng. Jag kände dock att det var värt det, vad ska vi med massa använda katt-saker till? Dessutom tror jag det kan behövas då han skulle få hem 2 kattungar som han köpt från ett katthem i övermorgon. 

Det stora katt-trädet som den andra grannen köpte. Han fick det väldigt billigt men tror det hade varit svårt att få det sålt då vi bor en bit från stan och man helst inte ska ta isär ett katt-träd då det kan bli vingligt. Nu var det bara för grannen och hans son att bära det över gräsmattan och bort till sitt hem ;)

Fina Kiwi, känner mig hemsk som inte kan ge dig det du behöver, men, då får man göra det bästa utav saken och jag tror vi gjort rätt i det här fallet. Tur att hon bor så nära, vi fick komma och hälsa på när vi ville =) Hon kommer att fortsätta vara innekatt så får hon bara vara frisk kommer hon säkert leva många år=)

Nu har vi bara vår lufs Ronja kvar, och henne gör jag mig inte av med för allt i världen. Skulle hon mot förmodan gå och bli knäpp när bebisen kommer, bli aggressiv eller opålitlig så kommer hon avlivas. Det kanske låter jättedumt och drastiskt att inte ge henne en andra chans som vi gjort med våra andra djur. Varför jag beslutat detta är för att Ronja börjar bli en gammal hund, hon har väldigt svagt psyke tyvärr och mår väldigt dåligt av att bli lämnad av mig. De få gångerna jag lämnat henne har det varit i välkänd miljö hos min mamma (som hon ändå levt med de första 3 åren av sitt liv) där hon fått kärlek och aktivering men ändå har hon mått väldigt dåligt. Hon tappar aptiten, lusten att leka och blir nästan lite apatisk.

 Ronja är en vallhund ända ut i klorna (trots att hon eg bara är 12,5% border collie så lyser det igenom på hela hennes psyke) och behöver sina flockledare (jag och B) för att må bra.

Jag tror att det kommer gå jättebra när grodan kommer. Ronja kommer snabbt lära sig att grodan är en del av flocken och är högre i rang än vad Ronja är. Jag tror faktiskt att Ronja kommer vaka över sin "lillasyster" och ha stenkoll på henne framöver. Däremot kommer jag inte vara naiv och tro att Ronja aaaldrig skulle kunna skada grodan.. Djur är djur och det är det som skiljer dem från oss människor, om de får chansen kommer de göra allt för att klättra i rang så att tro man kan lämna en liten på golvet med hunden och sedan gå iväg är idiotiskt. Hur snäll hunden än är kan olyckor ske, barn är ju inte kända för att alltid vara så snälla utan kan bli riktigt hårdhänta. 

Nog om detta, nu är det som det är och vi har gått ner från att ha 2 vuxna katter, 2 kattungar och 2 hundar till att bara ha 1 hund. Känns jobbigt (inte att sälja kattungarna dock, det var ju meningen från början) men ändå rätt för oss just nu på grund av den situation vi idag befinner oss i. Hur framtiden ser ut vet vi inte men just nu vill vi fokusera på den hund vi har kvar och ge henne den kärlek vi kan samt förbereda för vår nya familjemedlem:) Tiden går fort nu, vecka 33 idag.