Magbild v 33

Nya magbilder idag.

Bilder tagna på morgonen v 33 (32+4)

Det är INTE behagligt att vara gravid längre.. Sparkarna (eller hårda knuffar som det är mest numera) gör riktigt ont, stark har grodan blivit och hela magen gungar när hon är i farten. Hon har inte fixerat sig som jag hoppades på utan rullar på bra där inne. När jag ligger på sidan vänder hon sig i tvärläge och när jag sitter upp ligger hon i säte/huvud ner (rena rama cirkusen där inne alltså, skulle ju vara trångt där inne vid det här laget...).

 Det är omöjligt för mig att känna vad som är vad och det beror väl delvis på att placentan (moderkakan) är placerad högt och i framvägg så den täcker främre delen av magen och delvis på att bebisen ligger långt in.

Nänä, man ska inte klaga... joo det får man visst. Inte så man förpestar sin omgivning men detta är min blogg där jag skriver om mina tankar, min dagbok, fast öppen för alla, så vart annars ska jag skriva om hur jag känner. Passar det inte, läs inte då ;)

Skriver ju hellre om det här än går och tjatar om det för mina nära, för det är såklart inte kul att höra tråkigheter och hur jobbigt allt är.

Jag (vi) väntar ett barn, något som inte alla får lyckan att göra, och vi har kämpat för det och är otroligt tacksamma. Jag vet exakt hur det kändes att vara ofrivilligt barnlös när jag fick mitt missfall (och den långa tiden efter med utebliven ägglossning) medan omgivningen fick ungar här och var, jag satt i väntrummet på sjukan med ett dött foster i magen medan det samtidigt satt flera andra mammor med stora magar (med levande bebisar).. Det var skitjobbigt, men samtidigt var jag inte missunnsam, som vissa andra tyvärr verkar vara, och inte tyckte jag att man inte fick gnälla bara för att man blev gravid. Att var gravid är skittufft, vissa får lätta graviditeter och andra får svåra.. men jag tror ändå det jämnar ut sig någonstans.

Jag har inte haft en lätt graviditet, illamående från v 5 och framåt (mer eller mindre) gallstensanfall och njurpåverkan sedan v 22.
Min syster (som oxå är gravid och ska ha i maj) har inte haft mina problem, men däremot har hon åkt på massor med sammandragningar och foglossning.

Det går inte att jämföra graviditeter, vem som har det värst osv, för alla upplever det så olika. Vi hanterar smärta på olika sätt och tål smärta olika mycket.


Nu har jag babblat färdigt om det, blir bara lite smått irriterad på vissa personer på vissa forum som "tycker så mycket". Har inte fått några personliga påhopp alltså, utan det är bara allmänna tankar =)

Nu på morgonen tog vi en promenad i det fina vädret med Ronja. Kändes skönt att jag orkade följa med, men sticker inte under stol med att det var rätt jobbigt sista biten, B retade mig för sättet jag vaggade fram på (vore ibland skönt att kunna slänga över "det tunga lasset" på mannen, då skulle det nog låta annorlunda ;). Skönt med frisk luft var det ändå =)