Japp, nu till veckan blir småtrollen 12 veckor och därmed leveransklara. Trodde det skulle kännas jobbigt men faktiskt känns det rätt skönt.. konstigt nog. Visst kommer jag sakna de små liven, de är grymt mysiga, men samtidigt otroligt krävande. Kanske är det för att vi bor så trångt som det känns som en lättnad att de ska härifrån? Eller så är det så att jag vill kunna få tänka på annat än att plocka i kattlådan 3-5 ggr/dag och konstant dammsuga upp sand och hundmat som de lekt med, slippa ha fina vagnen täckt med sopsäckar och kunna ha sovrumsdörren öppen..? Joo vi har Kiwi kvar, men hon är inte riktigt lika...intensiv, dessutom är det lätt att hålla ordning på henne jämfört med 2 små kattungar, hon ligger mest i soffan eller på klös-trädet. Nu får hon ju hela trädet för sig självt med, det är ett stoort klös-träd så hon klagar nog inte. .
Dessutom lutar det mer och mer åt att vi snart (läs när pengar finns, men målet är att hinna innan bebis är här) kommer kastrera henne så hon får vara ute så mycket som möjligt, vi bor i ett väldigt bra område för katter, bakom oss är skogen och framför finns det visserligen en väg men den är det MAX 30km/h på, dessutom är inte grannarnas trädgårdar direkt inpå varandra heller så de störs av katterna. Det går aldrig att förhindra till 100% att något inträffar naturligtvis, men här finns iaf goda förutsättningar för att kunna ha en katt ute. Nu har hon dessutom levt snart 2,5 år helt som innekatt så troligtvis kommer hon hålla sig nära hemmet ändå.
åh vi kallade Tuva i magen för "lillgrodan" innan vi bestämde oss för vad hon skulle heta :) hihi lycka till med allt :)
SvaraRaderaPs, jag har tävlingar på bloggen som kan passa dig och grodan :D kika under kategorin TÄVLINGAR
kram