Nu är det tjatigt jag vet, men tyvärr min vardag=(
Igår kväll fick jag mitt värsta anfall någonsin. I vanliga fall håller anfallen på i ca 40-60 minuter men igår varade det i 2 timmar!!
2 timmar extrem smärta utan en sekunds uppehåll.. Skillnaden mot tidigare anfall var att denna gång började det vid bröstet, jag fick svårt att andas och mådde illa. Sedan ökade smärtan gradvis och övergick i fruktansvärd smärta. Jag faller ihop och ligger krampandes på golvet. Lyckas på något vis få i mig 2 citodon men inte hjälpte dem inte... Efter ca 1 timme mår jag så illa att jag spyr (inget ovanligt iofsg.. nackdelen är att jag inte vet om tabletterna hunnit verka eller om allt kommit upp så kan ju inte ta nya tabletter)
Smärtan fortskrider och jag är i princip okontaktbar, det gör så ont att jag försvinner in i mig själv och stackars B kan bara se på, ge mig en hink att spy i och finnas nära. Smärtan sitter mer i bröstet och lungorna denna gång, kan beskriva det som att en elefant står på bröstkorgen. Får ångest eftersom jag har svårt att andas, antar att det är det ökade trycket från livmodern som gör andningen svår.
Efter ca 2 timmar känner jag att det börjar lätta lite, jag kommer tillbaka och märker att det är svinkallt på golvet, kan dock inte resa mig utan ligger kvar. Får en filt och en kudde av B så jag kan ligga kvar i samma ställning.
Efter ytterligare 30-40 min kan jag lägga mig i sängen. Sover oroligt hela natten, fortfarande smärtor, dock inte så intensiva men tillräckligt för att hålla mig vaken. På morgonen är smärtorna borta men jag är helt slut.
VAD utlöser anfallet?? Jag hade under dagen inte ätit någon lagad mat över huvud taget, endast fått i mig någon smörgås och nyponsoppa samt oboy. Så magsäcken var knappast full.. Jag hade inte heller rört på mig massor utan tagit det ganska lugnt.
Det känns hopplöst, men nu har jag tagit mig i kragen och skrivit ett lååångt mail till min barnmorska, hoppas hon förstår hur dåligt jag mår över detta och hjälper mig sätta upp en plan för hur jag ska ta mig genom detta ytterligare 10-12 v innan vår älskade groda är här. Sedan vill jag absolut bli opererad, vad ska jag med en gallblåsa till som endast ger obehag?
Så, nu har jag skrivit av mig lite, synd med ett så tråkigt inlägg, men, man måste ju inte läsa om man inte vill.
Vad bra att du skrivit ett mail till din BM, det är oftast lättare att uttrycka hur man känner i text. Måste kännas hemskt med dessa anfall när du blir så hjälplös och måste vänta ut smärtan. :( Skönt att du (oftast) har B där som kan ha lite översikt. Men ja, en operation är nog lösningen sedan när grodan är ute. Kram
SvaraRadera