Ett barn säljes billigt...någon?

Åh idag har det inte varit roligt för 5 öre!

Det började på fm när vi skulle åka buss in till stan för att besöka banken, och mysa lite på stan, tänkte vi.. Det tyckte inte Mirjam. Så fort vi gick på bussen började hon gallskrika, och fortsatte hela bussfärden och även hela tiden vi var på stan.

Vi besökte flera olika nordeakontor men inget ställe gick att sätta in pengar på!!!!! Usch vad arg jag var, kan säga att jag sedan innan inte gillat Linköping city så mycket, men nu avskyr jag det!! Vi gick runt runt runt.. Efter vi gått i en timme och rätt bank ändå inte var öppen (vad är det för bank som inte är öppen 13:30 en vardag) så gav vi upp och åkte hem.. Brandon fick hålla Mimmi i famnen i bussen (vet att man inte ska det men vad skulle vi göra?).

Avskyr att främlingar kommer med kommentarer som - "stackars barn, hon är säkert hungrig" - idiot, varför skulle jag sätta mig på en buss med ett hungrigt barn??, eller - "tycker synd om dig lilla älskling" - jaha?? Din älskling är hon verkligen inte. För att inte tala om alla irriterade blickar, men vad ska jag göra då? Ursäkta att jag finns.... Nä blir så trött på't.

Hemma så rastade vi Ronja, bytte o matade Mimmi. Sedan åkte vi till tornby, vrålhungriga (ingen mat hemma) samma visa igen, ungen skrek och skrek så det var bara att ha henne i famnen och turas om att äta. Inne på hm var hon tyst så vi handlade en hel del barnkläder på rea, de hade slutrea med 30kr/plagget på babyavd.

Efter det var vi tvungna att handla mat innan vi åkte hem, tror ni inte ungen börjar skrika så fort vi går in i affären? SUCK!! B fick gå och bära på henne medan jag handlade så gott det gick, när jag är stressad är jag inte rolig att ha och göra med, dessutom handlar jag inte ekonomiskt som jag annars alltid gör.. En slutsumma på många hundra mer än vanligt blev det:/ Sedan åkte vi äntligen hem!

Hon skrek hela vägen hem så det var bara att bita ihop och köra!

Jag vet att hon inte är van, att det har varit mycket osv, men när hon är nymatad, nybytt, sovit bra och inte har ont så är det svårt att inte bli irriterad på gallskrik som aldrig tar slut.. Kolikskriket var något helt annat, då var det bara synd om henne men nu, nä nu tycker jag att det är lite väl jobbigt ibland. Känns som att jag kommer få vara hemma för alltid när hon beter sig såhär :(
Vagn avskyr hon, så inga lugna mysiga promenader här inte.

Någon gång växer hon väl ifrån det men jag har redan stått ut med kolikskrik i nästan 3 mån, kan vi inte få lite ro nu?

Hon är underbar när hon är på gott humör, skrattar massor och myser, tyvärr visar hon mest den sidan när hon är hemma ensam med mig, men inte så stimulerande för mig att sitta ensam hemma med ett spädbarn och en hund när jag inte ens kan gå promenader..


Så, nu har jag fått skriva av mig! Älskar min unge över allt annat och ångrar inget såklart men erkänner absolut att mödraskapet inte är en dans på rosor..