VC

Nu är vi hemma från Vc med Mimmi. Det har varit en orolig natt så nu tyckte vi det var dags att få henne undersökt av en läkare så det inte var något annat än koliken som gjorde henne ledsen.

Läkaren som undersökte henne sa att öronen var fina (ej öroninflammation) och inga tecken på reflux (ej sluten övre magmun). Hon har ingen feber eller så heller så det är koliken som blivit ännu värre.. 6 veckor brukar tydligen vara den absolut värsta tiden om de har kolik och Mimmi blir ju 6 veckor imorn..

Då jag redan prövat det mesta som går att prova så finns det inte så mycket kvar att göra (ska dock fortsätta med mjölkfritt ett tag till även om läkaren sa att en förbättring borde synts vid det här laget om hon är känslig mot komjölk..)

Han föreslog att jag ska ge en supp panodil till henne på kvällen när vi anser att hon behöver komma ner i varv och sova (runt 22-23), vi får ge henne 2 ggr/dygn så kan även ge på fm om det är väldigt jobbigt.. Detta ska jag pröva nu över helgen. På måndag ska jag till BVC och då får vi utvärdera hur det gått.

Är det fortfarande inte bättre så finns det en sak kvar att pröva.. Det är ett läkemedel som heter Dicykloverinklorid. Det används dock bara vid väldigt svåra fall av kolik och det beror på att det kan ge allvarliga biverkningar såsom apné, dyspné, cyanos, muskelkramper, kräkningar och även något fall av plötslig spädbarnsdöd har rapporterats. Förr gavs det i större utsträckning till barn med kolik men idag är det väldigt restriktivt. En läkare som vill skriva ut läkemedlet måste ansöka om licens först och sedan måste apoteket ansöka om tillstånd för att få sälja läkemedlet..

Första reaktionen var nej, detta vill vi inte prova.. Men sedan har jag läst lite mer om det och ja, biverkningarna är väldigt allvarliga men de har uppkommit när barnet fått medicinen mycket tidigt (under 6v ålder) och i mycket högre dos än vad man ger idag, dessutom är det ganska få fall som rapporterats, det är pga att biverkningarna är så pass allvarliga när de väl uppkommer som det är så stor restriktion kring läkemedlet.

Vi ger alvedonen en chans och hoppas det hjälper men annars kommer jag ringa till barnkliniken och uppge läkarens namn (han sa att vi skulle göra så) och be om att få medicinen utskriven.. Har för mig att det kan ta en vecka från att man fått godkänt att de läkemedlet till att man faktiskt har det i handen. Därför tycker jag att man kan be om det, det är ju ändå vi som i slutändan bestämmer om hon ska få det i sig eller inte...


Jag fasar verkligen över nästa vecka då jag är själv med Mimmi igen, jag som tyckte det var jobbigt redan innan hon började skrika såhär, nu skulle jag tycka det var jättelugnt i jämförelse.. Det värsta är ju att B är borta precis den tiden som Mimmi skriker som mest, han tar bussen vid 13:00 och jag hämtar honom vid midnatt (eller 01:00) på resecentrum.. Hur ska jag orka köra bil mitt i natten själv när jag knappt orkar vara vaken nu (då är vi ändå 2 hemma)?..

Aja, nu i helgen ska vi ha det trevligt, skönt att hon inte var sjuk med en infektion eller hade feber för då hade vi ju såklart fått vara hemma, längtar efter att få träffa mitt syskonbarn =)