På kvällen när jag hämtade honom började smärtan tillta igen och runt 18:30 blev det outhärdligt. Jag föll ihop på golvet, spydde, skrek och vred mig av smärta, aldrig någonsin haft sådan smärta förut och jag förlorade verkligen kontroll över mig själv.
B ringde ambulans och de kom en kvart senare. Jag fick åka in och den skarpa smärtan avtog med värktabletter till molande diffus smärta. På akuten fick jag en säng och rådet vila! En lång lördagsnatt blev det då en större trafikolycka skett precis innan.
Efter 7!! timmar fick jag träffa läkaren.. Det togs blodprover, urinprov, EKG, undersökning av ev mjukdelsskador, lungor, och skelettskador. Blev skickad till förlossningen (kändes jobbigt, ska inte dit än ju..) och där gjordes gynundersökning och ultraljud. Det var ingenting fel på bebisen utan den sparkade på som vanligt, jag var också helt stängd och tappen var normallång (skönt det). Fick åka tillbaka till akuten och ta mer blodprover..
Det enda de kunde se nu var att jag har förhöjda levervärden, men jag har tagit fler ovanliga prover som ska skickas för att se om de hittar något annat.
Så efter recept på mer smärtstillande fick vi gå hem, då var kl 4:30 på morgonen och vi hade tillbringat över 9 h på akuten..
Hur skulle vi nu ta oss hem? jag ringde taxi som tog oss från sjukhuset till söder tull. Vi hade inte ätit ngt så var utsvultna, jag hade dessutom spytt upp det jag ätit så magen var helt tom. Så 5:00 på morgonen gick vi in på det enda som var öppet = mc donalds. Blev varsin meny så där satt vi och åt... Sedan gick vi ner till resecentrum där vi tillslut fick tag på Brandons vän P, och han var underbar nog att komma och hämta oss och köra hem, stort tack till dig!
Nu har jag sovit några timmar och värktabletterna tar bort den värsta smärtan. Hoppas slippa fler anfall för orkar inte en till natt på akuten..
Men raringen! Tufft du har, måste verkligen vara en traumatisk upplevelse. Kommer det bli uppföljning?? vet dem vad orsaken var?? Skönt att den lill* mår bra iallafall, det är lite tidigt för förlossning än ju, så det var toppen. Hur mår du nu?? viktigt ju att inte bara bebisen mår bra utan hur du mår med, Och hur är det med B efter denna upplevelse?? Måste vara riktigt tufft för han med, att dels se dig lida och inte riktigt förstå vad som händer.
SvaraRaderaTänker på dig!! *kram* Malin och Maria =)
Tack tjejer, uppskattar verkligen att ni bryr er <3. Jo, det var jobbigt igår, men när jag väl fick hjälp var alla på akuten och förlossningen jättehjälpsamma och vi fick se bebisen igen och de gick genom allt på mig, så det var skönt.
SvaraRaderaTror att man tillhör förlossningen efter v 22 (kan ha fel?) så var väl därför jag skickades dit med men skönt att få en BM som verkligen visste vad hon gjorde ist för en stressad läkare på akuten..
De skulle höra av sig om proverna visar några avvikelser men annars finns inget mer för dem att göra.. Skulle dock komma direkt om det händer igen men det hoppas jag att jag slipper.
Jag har ont, det kan jag inte förneka, men det är uthärdligt nu iaf=)
Han hanterade det bra, men han var väldigt orolig för bebisen så det var verkligen skönt att vi fick det kollat (orolig för mig med såklart men jag var ju mer lugn än han;)
kram