Igår var vi i lkpg och fick nycklarna till lgh. Vi skrev ett 2:handskontrakt för de 2 v som vi bor innan vårt kontrakt börjar gälla. Fick rundtur så vi hittar till tvättstuga (kommer nog inte vara där så mkt då vi har egen tvätt/tork) sopförråd och egna uteförrådet.
Det såg bra ut, dock vill vi ha ny besiktning på lgh då den tidigare gjorts när hon som bott innan ff hade sina grejer där (lätt att de missar saker då) så det ska fixas på torsdag:)
Sedan var vi förbi Ikea en sväng. Finns mycket saker vi behöver/vill ha men igår blev det mest att vi gick runt och fick lite inspiration;)
Vi är relativt eniga om inredning till mimmis rum (färger o så med), toaletterna är inget problem för vi ska ha varsitt;) däremot går åsikterna totalt isär när det gäller sovrum, v-rum och kök. Hehe vi får se vart detta slutar.. Vi har helt olika smak.
B älskar det orientaliska och mycket prylar, jag vill ha rena ytor och ljusa färger..hmm vi får nog kompromissa på något vänster;)
Sedan så kan vi inte köpa allt nytt och på en gång för det tillåter inte plånboken tyvärr, så det blir att kompromissa där med, men vi ska nog få till det så det blir trivsamt ändå :)
Väl hemma var det bara att klä om och ut och trimma gräset. Jag tog första passet och körde i 2,5h innan Mimmi behövde äta. Då var mina armar helt slut kan jag lova.. Jag tog dessutom den tuffa delen med meterhögt gräs, då får man köra över med trimmern många ggr. Trodde det började regna flera ggr men upptäckte att det var svett från pannan som droppade, haha.
B höll på sedan i ytterligare 2 timmar och hann in precis på håret innan åskan och regnet kom.
Det small till rejält här precis kring huset, glad att det inte slog ner i träden närmast för de är otäckt nära huset (vi bor ju i skogen och baksidan är bara skog, ingen gräsmatta alls utan granar utanför fönstret.) Ronja var jätterädd och klistrade sig fast vid mina ben (då dög inte ens husse) Mimmi var ledsen och hon är i en sådan period nu att B inte kan ta henne alls på kvällarna, hon vrålar tills jag tar över.. Ganska jobbigt faktiskt.
Nåväl nu på morgonen hann jag plocka lite blåbär innan jag var tvungen att skjutsa B till Åby, och titta - vi har jordgubbar i trädgården, dem har vi inte planterat själva. Smakade en mogen igår, oj så gott =)
Nu har vi fått vår lilla groda, jag (Frida) skriver om vår vardag och hur det är att gå från 2 till 3 =)
tisdag 10 juli 2012
söndag 8 juli 2012
Skitväder och tankar inför flytt
Det är ju helt sanslöst, ska hela sommaren regna bort eller? Vi som har så mycket att fixa med i trädgården och idag är enda dagen vi båda är hemma och har tid.. Inte lätt att trimma gräs i spöregn och åska.. Jag försökte i knappt en timme, då duggade det lite, men inte lätt att trimma blött gräs. Nu när det började vräka ner så gick jag in, vi har massor att trimma ner så känns väldigt surt. Hade det inte varit för att vi ska flytta om en vecka så hade jag väl inte brytt mig så mycket men nu känns det lite stressande faktiskt. Dessutom betyder mer regn = det växer ännu fortare... Hela framsidan måste trimmas (gräsklipparen gick ju sönder..), nu hann jag med kortsidan på huset iaf, där var det högt upp till magen.
BLÄ..
Nu får vi se hur vi gör, jobbigt att hyresvärden kommer nu i början på veckan och ska inspektera huset och så ser gräsmattan ut som den gör = riktigt pinsamt..(hon tycker dessutom att just gräsmattan är det absolut viktigaste att göra.. inte lätt när jag är ensam hemma 80% av dygnet och har en liten bebis.. kan ju inte trimma med henne i selen, det är ju livsfarligt och hon går inte med på att vara på marken/vagnen mer än i några minuter..)
NÅVÄL.. Imorn ska vi hämta nycklarna till lägenheten =D Är så nyfiken på att få se allt igen. Det ska bli jätteroligt faktiskt, har ändrat mig mycket ang flytt, i början var det bara jobbigt men nu försöker jag verkligen se fördelarna med det och friheten jag får =)
Jag har räknat på hur ekonomin blir när vi flyttar, här har vi haft billig hyra MEN sophantering, vatten och el (för uppvärmning) kostar vilket vi slipper vid flytt. Dessutom blir bensinkostnaden betydligt mindre när vi flyttar, nu gör vi av med x-antal tusenlappar i månaden bara på bensinen (och då har vi ändå en väldigt bensinsnål bil) så i slutändan tror jag det blir ganska lika trots att hyran i lägenheten är flera tusen kronor dyrare och att vi måste betala för p-plats och ev för extra förråd.
Ska bli lite trist att bo med massa grannar så nära inpå igen dock, nu när man bott i hus så har man vant sig vid att kunna göra lite som man vill, har inte behövt ta hänsyn till ljudvolym, när man tvättar, duschar osv. Och bäst av allt, man har inte stört sig på andra eller behövt vara orolig för insyn.. När vi bodde inne i nkpg var det väldigt lyhört, vi kunde höra när grannfrun pratade i telefon (hon pratade visserligen högt men ändå.. samma sak när hon och gubben grälade, vi kunde höra vart enda ord, inte kul.. eller när hon skvallrade om oss.. Grannen under klagade när vi gick på vårt vardagsrumsgolv med att banka på elementen, say what? Hur skulle vi annars kunna ta oss genom lägenheten om vi inte fick gå på v-rums golvet? Vi gick inte med skor på oss eller extra hårt utan helt vanligt, hon påstod dock att vi var tvungna att ha mattor över hela golven - kunde hon ju glömma, vi hade inte lust med det då vi då hade 2 hundar + katt = inte så fräscht med mattor överallt då.
Så visst, lite orolig för jobbiga grannar är man ju, speciellt nu när vi har liten bebis, inte alla grannar som tycker det är lika kul med bebisskrik mitt i natten osv.. Men, hon som bott i lgh nu sa att grannarna i vår trappuppgång var helt ok så hoppas på att det ska gå bra =) Nu bor vi dessutom på bottenvåningen så vi slipper klagomål underifrån iaf och dessutom på hörnet så ingen granne på ena hållet heller;)
Kommer bli bra det här =)
BLÄ..
Nu får vi se hur vi gör, jobbigt att hyresvärden kommer nu i början på veckan och ska inspektera huset och så ser gräsmattan ut som den gör = riktigt pinsamt..(hon tycker dessutom att just gräsmattan är det absolut viktigaste att göra.. inte lätt när jag är ensam hemma 80% av dygnet och har en liten bebis.. kan ju inte trimma med henne i selen, det är ju livsfarligt och hon går inte med på att vara på marken/vagnen mer än i några minuter..)
NÅVÄL.. Imorn ska vi hämta nycklarna till lägenheten =D Är så nyfiken på att få se allt igen. Det ska bli jätteroligt faktiskt, har ändrat mig mycket ang flytt, i början var det bara jobbigt men nu försöker jag verkligen se fördelarna med det och friheten jag får =)
Jag har räknat på hur ekonomin blir när vi flyttar, här har vi haft billig hyra MEN sophantering, vatten och el (för uppvärmning) kostar vilket vi slipper vid flytt. Dessutom blir bensinkostnaden betydligt mindre när vi flyttar, nu gör vi av med x-antal tusenlappar i månaden bara på bensinen (och då har vi ändå en väldigt bensinsnål bil) så i slutändan tror jag det blir ganska lika trots att hyran i lägenheten är flera tusen kronor dyrare och att vi måste betala för p-plats och ev för extra förråd.
Ska bli lite trist att bo med massa grannar så nära inpå igen dock, nu när man bott i hus så har man vant sig vid att kunna göra lite som man vill, har inte behövt ta hänsyn till ljudvolym, när man tvättar, duschar osv. Och bäst av allt, man har inte stört sig på andra eller behövt vara orolig för insyn.. När vi bodde inne i nkpg var det väldigt lyhört, vi kunde höra när grannfrun pratade i telefon (hon pratade visserligen högt men ändå.. samma sak när hon och gubben grälade, vi kunde höra vart enda ord, inte kul.. eller när hon skvallrade om oss.. Grannen under klagade när vi gick på vårt vardagsrumsgolv med att banka på elementen, say what? Hur skulle vi annars kunna ta oss genom lägenheten om vi inte fick gå på v-rums golvet? Vi gick inte med skor på oss eller extra hårt utan helt vanligt, hon påstod dock att vi var tvungna att ha mattor över hela golven - kunde hon ju glömma, vi hade inte lust med det då vi då hade 2 hundar + katt = inte så fräscht med mattor överallt då.
Så visst, lite orolig för jobbiga grannar är man ju, speciellt nu när vi har liten bebis, inte alla grannar som tycker det är lika kul med bebisskrik mitt i natten osv.. Men, hon som bott i lgh nu sa att grannarna i vår trappuppgång var helt ok så hoppas på att det ska gå bra =) Nu bor vi dessutom på bottenvåningen så vi slipper klagomål underifrån iaf och dessutom på hörnet så ingen granne på ena hållet heller;)
Kommer bli bra det här =)
| Julen 2011 - Dufweholms herrgård =) |
lördag 7 juli 2012
Svettigt värre;)
Förutom att vädret idag är riktigt kladdigt så blev vi riktigt stressade och varma när B upptäckte (10 min innan bussen gick från Åby) att han glömt buss/tåg-kortet hemma.. Jaha, det var bara att snabbt sätta sig i bilen och åka hem efter det där kortet för att sedan jäkta in till stan och resecentrum och hålla tummarna att vi hann in innan tåget gick - det gjorde vi, som tur var =) de går bara 1 gång/timmen nu på sommaren så han hade inte hunnit i tid till jobbet om han missar tåget.
Innan detta hände så var vi på en liten second hand butik med bara barnkläder i Åby, det låg så nära busshållplatsen så vi tänkte passa på att kika in innan b skulle med bussen (då visste vi ju inte att hans kort var kvar hemma).
Butikslokalen var en gammal lägenhet så det var flera små rum man fick gå in och kika i. Fanns en hel del, i varierande skick till helt ok priser, inte så mkt märkeskläder dock (lite pop och name it men mest från de vanliga klädbutikerna, h&m, Lindex, kappahl osv)
B kollade bara på leksaker (inget förvånande precis) men jag kikade lite på kläderna och hittade lite, hade kunnat hitta mkt mer men vi hade inte så mycket tid på oss.
Det blev ett par strumpbyxor, 2 par blöjtrosor med volang (dessa var helt nya), en söt tröja som hon får växa i, en liten söt klänning, ett par små skor, en väggklocka samt en leksak) blev mycket för en liten summa =)
Eftersom vi var tvungna att åka in och lämna B i stan så passade jag på att åka till ingelsta för att kolla lite på rean. Blev några plagg från name it med då de hade minst 50% rea =) en sommarhatt, en pyjamas, en solskyddsdress och en tjocktröja. Solskyddsdressen var faktiskt inte på rean men välbehövligt och dyr var den inte heller;)
Passade även på att handla lite på maxi (med betoning på lite, nackdelen med att vara själv och handla med en liten vagn, finns ingenstans att stoppa grejjerna, i korgen under hade jag redan skötväskan) samt att jag äntligen fick tummen ur och hämtade babyboxen på kronans droghandel.
Denna box innehöll ett nummer av mama, ett storpack våtservetter, en flaska desinfektionsmedel, en flaska munskölj, en windi pysventil, en liten väska med badleksak, babyolja och blöjkräm. Ingick även ett pkt blöjor för nyfödda men det hade jag ju ingen användning för (hade Stella varit lite mindre hade hon kunnat få det men även hon har nu storlek större;)
Sedan åkte vi hem. Mimmi var på bra humör så vi har lekt och myst. Provade babybjörnen (selen) vi har hemma och att då sätta henne framåt, hon blev överlycklig men jag lät henne Max sitta 10 min, dels är det tungt (gillar inte bb något vidare, inte gamla modellen iaf då den belastar axlarna) och dels för att det blir väldigt mycket synintryck för en så liten bebis, sedan är hennes nacke inte helt hundra stadig än heller.
Efter det somnade hon, så hon ligger nu och sover, får se hur länge det varar, hon höll mig vaken i princip hela natten, hon sparkas stenhårt nu för tiden kan jag tala om och man får passa sig så man inte får en snyting när man ligger i sängen och sover.. Tokfian ;)
Jag har sorterat ut de minsta storlekarna nu, strl 50 går helt bort, i vissa grejer kan hon ff ha 56 men för det mesta är det nu strl 62 som gäller, så när jag handlar blir det främst i strl 68 så hon hinner ha dem ett tag (hellre stort än litet) men även en hel del i strl 62 såklart.
Idag blir nog sista ggn hon har sin söta groddress. Den är i strl 56 och visst får hon den på sig men tycker det är sådär när det sitter som korvskinn på kroppen.. I grenen är det ingen fara så knäppningen räcker till gott och väl men ändå.. Mössan kommer hon få ha lite till men sedan läggs det undan med. Tänk vad hon vuxit vår lilla tjej <3
Innan detta hände så var vi på en liten second hand butik med bara barnkläder i Åby, det låg så nära busshållplatsen så vi tänkte passa på att kika in innan b skulle med bussen (då visste vi ju inte att hans kort var kvar hemma).
Butikslokalen var en gammal lägenhet så det var flera små rum man fick gå in och kika i. Fanns en hel del, i varierande skick till helt ok priser, inte så mkt märkeskläder dock (lite pop och name it men mest från de vanliga klädbutikerna, h&m, Lindex, kappahl osv)
B kollade bara på leksaker (inget förvånande precis) men jag kikade lite på kläderna och hittade lite, hade kunnat hitta mkt mer men vi hade inte så mycket tid på oss.
Det blev ett par strumpbyxor, 2 par blöjtrosor med volang (dessa var helt nya), en söt tröja som hon får växa i, en liten söt klänning, ett par små skor, en väggklocka samt en leksak) blev mycket för en liten summa =)
Eftersom vi var tvungna att åka in och lämna B i stan så passade jag på att åka till ingelsta för att kolla lite på rean. Blev några plagg från name it med då de hade minst 50% rea =) en sommarhatt, en pyjamas, en solskyddsdress och en tjocktröja. Solskyddsdressen var faktiskt inte på rean men välbehövligt och dyr var den inte heller;)
Passade även på att handla lite på maxi (med betoning på lite, nackdelen med att vara själv och handla med en liten vagn, finns ingenstans att stoppa grejjerna, i korgen under hade jag redan skötväskan) samt att jag äntligen fick tummen ur och hämtade babyboxen på kronans droghandel.
Denna box innehöll ett nummer av mama, ett storpack våtservetter, en flaska desinfektionsmedel, en flaska munskölj, en windi pysventil, en liten väska med badleksak, babyolja och blöjkräm. Ingick även ett pkt blöjor för nyfödda men det hade jag ju ingen användning för (hade Stella varit lite mindre hade hon kunnat få det men även hon har nu storlek större;)
Sedan åkte vi hem. Mimmi var på bra humör så vi har lekt och myst. Provade babybjörnen (selen) vi har hemma och att då sätta henne framåt, hon blev överlycklig men jag lät henne Max sitta 10 min, dels är det tungt (gillar inte bb något vidare, inte gamla modellen iaf då den belastar axlarna) och dels för att det blir väldigt mycket synintryck för en så liten bebis, sedan är hennes nacke inte helt hundra stadig än heller.
Efter det somnade hon, så hon ligger nu och sover, får se hur länge det varar, hon höll mig vaken i princip hela natten, hon sparkas stenhårt nu för tiden kan jag tala om och man får passa sig så man inte får en snyting när man ligger i sängen och sover.. Tokfian ;)
Jag har sorterat ut de minsta storlekarna nu, strl 50 går helt bort, i vissa grejer kan hon ff ha 56 men för det mesta är det nu strl 62 som gäller, så när jag handlar blir det främst i strl 68 så hon hinner ha dem ett tag (hellre stort än litet) men även en hel del i strl 62 såklart.
Idag blir nog sista ggn hon har sin söta groddress. Den är i strl 56 och visst får hon den på sig men tycker det är sådär när det sitter som korvskinn på kroppen.. I grenen är det ingen fara så knäppningen räcker till gott och väl men ändå.. Mössan kommer hon få ha lite till men sedan läggs det undan med. Tänk vad hon vuxit vår lilla tjej <3
fredag 6 juli 2012
Teaterapa;)
Haha, jag smäller av.. Kan inte sluta skratta. Mimmi och jag har haft en pratstund och hon börjar härma olika ljud jag gör, gurglar, låter med höga ljud osv. Sedan får jag för mig att sträcka ut tungan och plutar med läppen och sedan låtsasgråter. Detta snappade hon upp direkt, kolla bara på bilderna, haha. Hon var inte ledsen alltså utan bara kopierade vad jag gjorde. Haha, min lilla teaterapa, hon gjorde detta sedan om och om igen, och skrattade i mellan. Knasboll :)
torsdag 5 juli 2012
Lite funderingar och tankar samt tillbakablick
Nu när det snart har gått 3 månader sedan förlossningen börjar jag tänka tillbaka på den och vår långa resa dit.
Jag har fått det finaste man kan få - en frisk liten dotter - men det var verkligen ingen dans på rosor.
Jag kan inte låta bli att tänka på att om jag inte fått missfall förra vintern så hade jag nu haft en ettåring här hemma - det känns ibland fortfarande tungt, trots att jag vet att jag då aldrig fått Mimmi.
Det händer att jag inte kan sova på natten eftersom jag ligger och funderar på varför just jag fick missfall, och varför så "sent".. Låter kanske grymt men jag brukar tänka att det hade varit så mycket bättre om fostret dött mycket tidigare, varför hängde det kvar till v 14 om det ändå inte kunde leva vidare? Det hade gjort att vi sluppit så mycket smärta (fysisk och psykisk) och lidande..
Jag önskar inte någon den smärta det är att föda fram (ja, det är faktiskt det man gör när man är så pass långt gången) sin döda blivande bebis. Alla framtidsplaner och förväntningar bara försvinner ner i ett svart hål.. Självklart är det mycket värre för dem som förlorar sin bebis senare i graviditeten eller föder dödfödda barn osv.. Men tror inte riktigt man kan mäta sorg, alla tar det på olika sätt tror jag..
För min del är det inte barnet jag saknar - för det fick jag ju aldrig träffa - utan det är förväntningarna på vad som komma skulle som man saknar.
Nu när jag genomgått en förlossning kan jag konstatera att missfallet (som tog 3 dygn) gjorde lika ont som att föda ett fullgånget barn - bortsett från krystningarna naturligtvis, fostret är ju litet. Detta är dock högst individuellt, vissa har knappt ont alls (men detta gäller ju även förlossningar) medan andra har fruktansvärt ont..
Jag är absolut inte bitter, vi fick vårt efterlängtade barn tillslut, men denna tid finns kvar som en liten mörk plats i själen som kommer fram ibland och spökar..
-------------------------
Tiden mellan missfallet till jag åter blev gravid var en riktigt tung period. Jag mådde riktigt dåligt och var nog eg behov av att få gå och prata hos någon men så blev det inte.. På ett halvår gick jag upp ca 10 kg - jag brydde mig inte om något alls.. Tog uppehåll från skolan för det gick inte att låtsas att allt var som förr..
I aug fick vi en chock - jag var gravid igen - jag som inte haft en enda mens sedan missfallet (fick däremot en stor blödning i juni som de först sa till mig var ett missfall, men det var en cysta som spruckit visade det sig).
Det kändes helt overkligt och läskigt att vara gravid igen, med missfallet ständigt i tankarna, skulle det bli likadant igen? Som tur var fick jag snabbt tid för ett ultraljud då jag inte hade en aning om när jag blev gravid (fanns ju ingen senaste mens att gå på) och där fick vi se en liiten bebis på 2,3 cm (var då i v 10)
Inte ens ultraljudet gjorde att vi vågade tro på bebis, det var fortfarande så tidigt, och det foster jag fick missfall på var större än denna som vi sett på ultraljudet.
Vi gjorde sedan nytt ul i v 13 och nu minsann kunde man se att det var en bebis, det händer massor på dessa 3 veckor, nu mätte det ca 6,5 cm och var större (så jag antar att vårt foster dog någonstans i v 11-12, ett MA med andra ord..)
Jag trodde att jag skulle kunna jobba långt fram i graviditeten, mitt mål var väl att kunna jobba fram till v 32-36. Nu blev det inte alls så..
I v 22 Blev det ambulansfärd till sjukhuset då jag fick plötsliga smärtor i ryggen. Efter massor undersökningar trodde de att jag hade gallsten. Under x antal veckor åkte jag fram o tbx från akuten då jag fick anfall efter anfall, många samtal med ssk, BM och läkare, måånga provtagningar och undersökningar samt otaliga mediciner.
Tillslut kom de fram till att det var njuren som strulade (hydronefros). Inte mycket att göra, kunde få en njurkateter insatt men hade hört om så mycket komplikationer att jag avstod.
Mitt i allt får vi ett ryck och går och gifter oss, barnet skulle minsann inte bli någon oäkting, haha. Jättebra dag tack vare mina fina systrar + respektive, däremot tillbringade jag natten på golvet, vridandes i smärta..
(vi gifte oss den 10/3, exakt en månad innan jag blev igångsatt)
Tillslut orkade inte min kropp längre, jag blev inlagd i v 36. Var inlagd en vecka då jag övervakades och kontroller gjordes.
Kom fram till att jag skulle få hjälp med att få igång förlossningen, kroppen ville inte mer nu. Fick välja mellan kejsarsnitt och igångsättning, valde det senare, ville inte missa upplevelsen att själv föda barn. Visste inte om kroppen skulle orka så de varnade för att det var stor risk att det skulle sluta i ks ändå men jag ville försöka.
Igångsättningen gjordes i v 38+3 (38+4 enl egna uträkningar) men det tog 2,5 dygn innan hon kom, vår fina dotter<3 det blev inget ks, men det hängde i luften då det gick så pass lång tid innan allt kom igång (2dygn) och då mimmis hjärtljud blev väldigt höga på slutet..
Som tur var så var det en lugn dag på fl (endast 4 bebisar föddes) så det kunde vara 3 BM inne hos mig samtidigt + en läkare, så de hjälpte mig med yttre press och lirkande för att få ut barnet fort nog. Från att de tog hål på hinnorna tills att jag var helt öppen gick jättefort, det var krystningarna som tog lång tid och gjorde mig så trött.. Att det blev som det blev var för att Mimmi lagt sig så långt ner och tryckte mot svanskotan och stod sedan stilla där så de fick lirka upp henne - ONT.
Känslan när hon kom ut var fantastisk- all smärta försvann direkt!!
Denna enormt påfrestande resa gjorde att det första jag sa när hon var ute var - ALDRIG MER..
Men, som för de flesta så lägger sig den känslan efter en stund. Självklart vill vi ha fler barn, men min kropp och själ måste få läka innan sådant kommer på tal igen.
Ja, jag är rädd att behöva uppleva en likadan graviditet igen, risken finns alltid, men om jag förstått rätt så är den inte större bara för att jag haft det en gång utan den är lika stor/liten som för alla andra. Däremot är jag inte lika rädd för missfall igen, nu vet jag att jag kan få ett levande friskt och fullgånget barn, och skulle det bli missfall igen så har man iaf ett barn som man kan fokusera på! Dessutom är jag väldigt nyfiken på hur det är när en förlossning startar spontant, och känslan av att inte veta när bebisen kommer :)
Det blev mycket tankar såhär på kvällskvisten.. Men för mig är detta ett bra sätt att bearbeta allt - genom att skriva ner det, att andra läser gör mig inget, jag skäms inte det minsta, det var inte mitt fel, varken missfallet eller den svåra graviditeten..!
Nu ska jag njuta av det vackra som jag och min man åstadkommit, med Guds hjälp såklart =)
// peace out
Jag har fått det finaste man kan få - en frisk liten dotter - men det var verkligen ingen dans på rosor.
Jag kan inte låta bli att tänka på att om jag inte fått missfall förra vintern så hade jag nu haft en ettåring här hemma - det känns ibland fortfarande tungt, trots att jag vet att jag då aldrig fått Mimmi.
Det händer att jag inte kan sova på natten eftersom jag ligger och funderar på varför just jag fick missfall, och varför så "sent".. Låter kanske grymt men jag brukar tänka att det hade varit så mycket bättre om fostret dött mycket tidigare, varför hängde det kvar till v 14 om det ändå inte kunde leva vidare? Det hade gjort att vi sluppit så mycket smärta (fysisk och psykisk) och lidande..
Jag önskar inte någon den smärta det är att föda fram (ja, det är faktiskt det man gör när man är så pass långt gången) sin döda blivande bebis. Alla framtidsplaner och förväntningar bara försvinner ner i ett svart hål.. Självklart är det mycket värre för dem som förlorar sin bebis senare i graviditeten eller föder dödfödda barn osv.. Men tror inte riktigt man kan mäta sorg, alla tar det på olika sätt tror jag..
För min del är det inte barnet jag saknar - för det fick jag ju aldrig träffa - utan det är förväntningarna på vad som komma skulle som man saknar.
Nu när jag genomgått en förlossning kan jag konstatera att missfallet (som tog 3 dygn) gjorde lika ont som att föda ett fullgånget barn - bortsett från krystningarna naturligtvis, fostret är ju litet. Detta är dock högst individuellt, vissa har knappt ont alls (men detta gäller ju även förlossningar) medan andra har fruktansvärt ont..
Jag är absolut inte bitter, vi fick vårt efterlängtade barn tillslut, men denna tid finns kvar som en liten mörk plats i själen som kommer fram ibland och spökar..
-------------------------
Tiden mellan missfallet till jag åter blev gravid var en riktigt tung period. Jag mådde riktigt dåligt och var nog eg behov av att få gå och prata hos någon men så blev det inte.. På ett halvår gick jag upp ca 10 kg - jag brydde mig inte om något alls.. Tog uppehåll från skolan för det gick inte att låtsas att allt var som förr..
I aug fick vi en chock - jag var gravid igen - jag som inte haft en enda mens sedan missfallet (fick däremot en stor blödning i juni som de först sa till mig var ett missfall, men det var en cysta som spruckit visade det sig).
Det kändes helt overkligt och läskigt att vara gravid igen, med missfallet ständigt i tankarna, skulle det bli likadant igen? Som tur var fick jag snabbt tid för ett ultraljud då jag inte hade en aning om när jag blev gravid (fanns ju ingen senaste mens att gå på) och där fick vi se en liiten bebis på 2,3 cm (var då i v 10)
Inte ens ultraljudet gjorde att vi vågade tro på bebis, det var fortfarande så tidigt, och det foster jag fick missfall på var större än denna som vi sett på ultraljudet.
Vi gjorde sedan nytt ul i v 13 och nu minsann kunde man se att det var en bebis, det händer massor på dessa 3 veckor, nu mätte det ca 6,5 cm och var större (så jag antar att vårt foster dog någonstans i v 11-12, ett MA med andra ord..)
Jag trodde att jag skulle kunna jobba långt fram i graviditeten, mitt mål var väl att kunna jobba fram till v 32-36. Nu blev det inte alls så..
I v 22 Blev det ambulansfärd till sjukhuset då jag fick plötsliga smärtor i ryggen. Efter massor undersökningar trodde de att jag hade gallsten. Under x antal veckor åkte jag fram o tbx från akuten då jag fick anfall efter anfall, många samtal med ssk, BM och läkare, måånga provtagningar och undersökningar samt otaliga mediciner.
Tillslut kom de fram till att det var njuren som strulade (hydronefros). Inte mycket att göra, kunde få en njurkateter insatt men hade hört om så mycket komplikationer att jag avstod.
Mitt i allt får vi ett ryck och går och gifter oss, barnet skulle minsann inte bli någon oäkting, haha. Jättebra dag tack vare mina fina systrar + respektive, däremot tillbringade jag natten på golvet, vridandes i smärta..
(vi gifte oss den 10/3, exakt en månad innan jag blev igångsatt)
Tillslut orkade inte min kropp längre, jag blev inlagd i v 36. Var inlagd en vecka då jag övervakades och kontroller gjordes.
Kom fram till att jag skulle få hjälp med att få igång förlossningen, kroppen ville inte mer nu. Fick välja mellan kejsarsnitt och igångsättning, valde det senare, ville inte missa upplevelsen att själv föda barn. Visste inte om kroppen skulle orka så de varnade för att det var stor risk att det skulle sluta i ks ändå men jag ville försöka.
Igångsättningen gjordes i v 38+3 (38+4 enl egna uträkningar) men det tog 2,5 dygn innan hon kom, vår fina dotter<3 det blev inget ks, men det hängde i luften då det gick så pass lång tid innan allt kom igång (2dygn) och då mimmis hjärtljud blev väldigt höga på slutet..
Som tur var så var det en lugn dag på fl (endast 4 bebisar föddes) så det kunde vara 3 BM inne hos mig samtidigt + en läkare, så de hjälpte mig med yttre press och lirkande för att få ut barnet fort nog. Från att de tog hål på hinnorna tills att jag var helt öppen gick jättefort, det var krystningarna som tog lång tid och gjorde mig så trött.. Att det blev som det blev var för att Mimmi lagt sig så långt ner och tryckte mot svanskotan och stod sedan stilla där så de fick lirka upp henne - ONT.
Känslan när hon kom ut var fantastisk- all smärta försvann direkt!!
Denna enormt påfrestande resa gjorde att det första jag sa när hon var ute var - ALDRIG MER..
Men, som för de flesta så lägger sig den känslan efter en stund. Självklart vill vi ha fler barn, men min kropp och själ måste få läka innan sådant kommer på tal igen.
Ja, jag är rädd att behöva uppleva en likadan graviditet igen, risken finns alltid, men om jag förstått rätt så är den inte större bara för att jag haft det en gång utan den är lika stor/liten som för alla andra. Däremot är jag inte lika rädd för missfall igen, nu vet jag att jag kan få ett levande friskt och fullgånget barn, och skulle det bli missfall igen så har man iaf ett barn som man kan fokusera på! Dessutom är jag väldigt nyfiken på hur det är när en förlossning startar spontant, och känslan av att inte veta när bebisen kommer :)
Det blev mycket tankar såhär på kvällskvisten.. Men för mig är detta ett bra sätt att bearbeta allt - genom att skriva ner det, att andra läser gör mig inget, jag skäms inte det minsta, det var inte mitt fel, varken missfallet eller den svåra graviditeten..!
Nu ska jag njuta av det vackra som jag och min man åstadkommit, med Guds hjälp såklart =)
// peace out
På måndag får vi nycklarna:)
Japp, redan nu på måndag ska vi till lkpg och hämta nycklarna samt skriva kontrakt med fd hyresgäst då vi flyttar in ett par veckor tidigare. Vi kommer ff flytta in den 15/7 men då hon skulle på semester den 12/7 och framåt så kunde vi hämta nycklarna tidigare:)
Är så nyfiken på att se lgh igen och denna gång tom så man kan tänka ut hur vi ska ha våra grejer, vad vi behöver nytt osv.
Till Mimmis rum behöver vi ett skötbord (tänker inte anv det vägghängda vi har nu) en garderob och någon form av förvaringsmöbel samt en matta. Kan inte fixa allt på en gång men så småning om iaf:)
Till vardagsrummet behöver vi en taklampa och en ny matta (tänker inte ta med ryamattan vi haft innan, den har blivit så dålig av att valpar och kattungar legat och kissat på den.. Försökte tvätta den men nä, det var ingen idé..
I hallen behövs en hallmatta och en lampa.
I vårt rum finns bra med förvaring men vi behöver oxå en matta sedan finns väl inte så mycket plats så länge vi har spjälsängen där. Vi är dock inte överens här, B vill att den är i hennes rum men det är ju lätt för honom att säga, det är ju jag som tar alla nätter och jag har inte lust att springa fram och tillbaka under natten flera ggr (hon äter ff var 3dje timme på natten..) så den får nog vara i vårt rum till hon sover hela nätter. Men vi är ju inte där än, nu sover hon ju i vår säng;)
Nåja det blir bra det här.
Idag har vi tagit en promenad. Jag lyckades gå med både vagn och Ronja. Det är inte lätt kan jag tala om, Ronja är helt hopplös att gå med då hon drar massor.. Vi har varit dåliga på att träna det.. Och Mimmi är inte vän med vagnen, det är bättre än förut men långt ifrån bra.
Jag lyckades dock med en hyfsat lång promenix, fick vända när jag såg en kvinna med en annan schäfer (som var lös) för jag hade inte lust att ta en ev fajt med ronja då. Ibland går möten med andra hundar jättebra och ibland går det inte alls.. Det är ett orosmoment nu när vi flyttar, funkar det inte kan vi inte ha henne kvar, vi kommer ju bo i ett stort bostadsområde med massor hundar och människor... Så vi hoppas verkligen hon skärper till sig!
När vi kom hem satt vi på en filt på gräsmattan och myste, Ronja var varm så jag svalkade av henne med vattenslangen, något hon älskar:)
Nu sitter vi inne och tar det lite lugnt, Mimmi är lite kinkig och vill ligga på min arm.
Är så nyfiken på att se lgh igen och denna gång tom så man kan tänka ut hur vi ska ha våra grejer, vad vi behöver nytt osv.
Till Mimmis rum behöver vi ett skötbord (tänker inte anv det vägghängda vi har nu) en garderob och någon form av förvaringsmöbel samt en matta. Kan inte fixa allt på en gång men så småning om iaf:)
Till vardagsrummet behöver vi en taklampa och en ny matta (tänker inte ta med ryamattan vi haft innan, den har blivit så dålig av att valpar och kattungar legat och kissat på den.. Försökte tvätta den men nä, det var ingen idé..
I hallen behövs en hallmatta och en lampa.
I vårt rum finns bra med förvaring men vi behöver oxå en matta sedan finns väl inte så mycket plats så länge vi har spjälsängen där. Vi är dock inte överens här, B vill att den är i hennes rum men det är ju lätt för honom att säga, det är ju jag som tar alla nätter och jag har inte lust att springa fram och tillbaka under natten flera ggr (hon äter ff var 3dje timme på natten..) så den får nog vara i vårt rum till hon sover hela nätter. Men vi är ju inte där än, nu sover hon ju i vår säng;)
Nåja det blir bra det här.
Idag har vi tagit en promenad. Jag lyckades gå med både vagn och Ronja. Det är inte lätt kan jag tala om, Ronja är helt hopplös att gå med då hon drar massor.. Vi har varit dåliga på att träna det.. Och Mimmi är inte vän med vagnen, det är bättre än förut men långt ifrån bra.
Jag lyckades dock med en hyfsat lång promenix, fick vända när jag såg en kvinna med en annan schäfer (som var lös) för jag hade inte lust att ta en ev fajt med ronja då. Ibland går möten med andra hundar jättebra och ibland går det inte alls.. Det är ett orosmoment nu när vi flyttar, funkar det inte kan vi inte ha henne kvar, vi kommer ju bo i ett stort bostadsområde med massor hundar och människor... Så vi hoppas verkligen hon skärper till sig!
När vi kom hem satt vi på en filt på gräsmattan och myste, Ronja var varm så jag svalkade av henne med vattenslangen, något hon älskar:)
Nu sitter vi inne och tar det lite lugnt, Mimmi är lite kinkig och vill ligga på min arm.
onsdag 4 juli 2012
Liten ljusning på allt
Lite har hänt, vi bråkar fortf och ringer runt men ett litet genombrott fick vi nu på kvällen, skönt!
Idag har dagen bestått av välbehövlig vila, lite packande och gräsklippning/trimning, B har varit ledig mao, annars hade jag inte fått så mkt gjort;) undrar hur ensamstående med liten bebis lyckas få ngt gjort? Fast alla har nog inte lika klängig bebis som vi;)
Vi visste att gräsklipparen var i dåligt skick men idag var det verkligen sista gången den startade. ALLT som kan gå sönder gick sönder - tanken, startmotorn, hjulet osv.. Skitklippare. Halva trädgården blev klippt, resten blir med trimmern = tidskrävande och tungt. Vi kommer inte fixa ngn ny klippare då uteplatsen dit vi flyttar är så liten att man inte behöver en motorgräsklippare, har för mig att man kan låna en sån där utan motor av stångåstaden.
Vi har packning i hela vardagsrummet, går knappt att ta sig fram, så nu känns det sådär att vara hemma.. Men snart så flyttar vi, yäy ;)
Annars? Mimmi är väldigt mammig på kvällarna, så när B varit ledig och jag velat ha armarna fria så har det inte alltid gått ändå, hon skriker hjärtskärande när han håller så efter en stund står jag inte ut utan tar över, dumt kanske, men hon blir såå nöjd efter - ungen styr redan sina föräldrar..
Jaja, det blir nog bra ändå;)
Har märkt att hon äter väldigt ofta ff.. På kvällen kan hon vilja ha så ofta som 1 gång/ timmen. Det är inte så att mjölken tar slut, för när hon ätit sig mätt finns det alltid kvar.. Så vet inte riktigt varför hon vill äta så ofta? Blir mycket ammande.. Men hellre det än en ledsen bebis, såklart!
Hennes händer är ff det mest intressanta men nu när hon fått böcker så är det kul att sitta och titta på dem med en stund, speciellt den sida som har en spegel;)
Skratten som kommit de senaste dagarna är helt underbara att lyssna på, vår fina tjej.
Nu på kvällen tyckte B att hon behövde ett bad. Oj vad hon njöt:) hon plaskade med armarna och spjärnade emot med fötterna så hon kunde ligga själv (med insatsen) utan att vi höll i henne (vi stod givetvis precis bredvid
Med händerna redo ifall hon skulle glida ner). Snart växer hon ur baljan så det är tur att vi flyttar till lgh med badkar, då ska vi bada tillsammans ;)
Nu ligger hon och sover här bredvid mig, mitt i mellan oss, precis så som hon vill ha det, lilla hjärtat <3
Idag har dagen bestått av välbehövlig vila, lite packande och gräsklippning/trimning, B har varit ledig mao, annars hade jag inte fått så mkt gjort;) undrar hur ensamstående med liten bebis lyckas få ngt gjort? Fast alla har nog inte lika klängig bebis som vi;)
Vi visste att gräsklipparen var i dåligt skick men idag var det verkligen sista gången den startade. ALLT som kan gå sönder gick sönder - tanken, startmotorn, hjulet osv.. Skitklippare. Halva trädgården blev klippt, resten blir med trimmern = tidskrävande och tungt. Vi kommer inte fixa ngn ny klippare då uteplatsen dit vi flyttar är så liten att man inte behöver en motorgräsklippare, har för mig att man kan låna en sån där utan motor av stångåstaden.
Vi har packning i hela vardagsrummet, går knappt att ta sig fram, så nu känns det sådär att vara hemma.. Men snart så flyttar vi, yäy ;)
Annars? Mimmi är väldigt mammig på kvällarna, så när B varit ledig och jag velat ha armarna fria så har det inte alltid gått ändå, hon skriker hjärtskärande när han håller så efter en stund står jag inte ut utan tar över, dumt kanske, men hon blir såå nöjd efter - ungen styr redan sina föräldrar..
Jaja, det blir nog bra ändå;)
Har märkt att hon äter väldigt ofta ff.. På kvällen kan hon vilja ha så ofta som 1 gång/ timmen. Det är inte så att mjölken tar slut, för när hon ätit sig mätt finns det alltid kvar.. Så vet inte riktigt varför hon vill äta så ofta? Blir mycket ammande.. Men hellre det än en ledsen bebis, såklart!
Hennes händer är ff det mest intressanta men nu när hon fått böcker så är det kul att sitta och titta på dem med en stund, speciellt den sida som har en spegel;)
Skratten som kommit de senaste dagarna är helt underbara att lyssna på, vår fina tjej.
Nu på kvällen tyckte B att hon behövde ett bad. Oj vad hon njöt:) hon plaskade med armarna och spjärnade emot med fötterna så hon kunde ligga själv (med insatsen) utan att vi höll i henne (vi stod givetvis precis bredvid
Med händerna redo ifall hon skulle glida ner). Snart växer hon ur baljan så det är tur att vi flyttar till lgh med badkar, då ska vi bada tillsammans ;)
Nu ligger hon och sover här bredvid mig, mitt i mellan oss, precis så som hon vill ha det, lilla hjärtat <3
tisdag 3 juli 2012
Bra dag och paket
Idag har det varit en bra dag. Upptäckte att blåbären börjat mogna på trädgården och även massa smultron så det blev fil och bär till frukost:) Lämnade B i Åby vid 11, och sedan satt jag och Mimmi på en filt ute och myste länge. Jag tog med skötbädden ut så Mimmi fick ligga på magen och träna nacken. Hon bara SKA sitta eller stå, att ligga ner är jättetråkigt, men hon är inte riktigt så stadig i nacken än.
Hon har fått prova bumbon ett par ggr i 1-2 min, sedan orkar inte nacken hålla upp huvudet mer. Men, det kommer;)
Efter det blev hon jättetrött så vi lade oss på sängen, ammade henne och sedan slocknade hon. Hon vaknade vid 3 och åt lite till men somnade sedan om igen och sov till 5, så får se hur villig hon är att sova i natt..
Fick en avi från posten att vi hade ett paket att hämta i Åby så vi åkte iväg. Det var ett välkomstpaket från goboken.
Jag är av den uppfattningen att jag tycker det är viktigt att läsa för sitt barn, och att börja tidigt.
Är övertygad om att jag och mina syskons goda skriv&läs-kunskaper har uppkommit delvis pga att vår mor läst mååånga böcker för oss. Det började hon med när vi var plutt-små och fortsatte sedan med, barn efter barn. Hon var dessutom dagmamma en period så det lästes mycket sagor. Vi har måånga kort där vi sitter 3-5 barn på golvet runt mamma och lyssnar när hon läser, oftast med x-antal gosedjur bredvid (de ville oxå lyssna;)
Jag minns hur min minsta syster, endast 2-3 år gammal kunde "läsa" hela böcker (mycket text, typ mamma-mu) utantill. Alltså, hon kunde ju inte läsa utan hade helt enkelt hört sagan så många ggr att hon kunde sätta ihop det hon hört med bilden i boken. Vi testade henne många ggr och slog upp en sida mitt i, men hon kunde rabbla sagan ändå, mitt i, bak och fram osv.
Med detta menar jag att jag tror barnen får det lättare med språket när de blir äldre, både i uttal, ordförråd och kanske framför allt - stavning.
Jag har inte varit bäst på grammatik i skolan (alltså regelmässigt), men jag kan oftast se hur ett ord ska vara uppbyggt, vad låter bra, hur "borde" det stavas.. Osv. Har väldigt lätt för språk (eng & svenska) samt lärde mig läsa tidigt.
Till viss del är det säkert genetiskt (dyslexi osv) men om man kan underlätta för sitt barn och väcka ett intresse så varför inte? Det är inte så svårt att läsa en stund varje dag ( menar inte godnattsaga nu). Många föräldrar gör det säkert men långt ifrån alla..
Sedan är det lite skillnad när man skriver i en blogg o sms, då är jag inte så noga alla ggr, speciellt inte med mobilinlägg (som nu)..
Hon har fått prova bumbon ett par ggr i 1-2 min, sedan orkar inte nacken hålla upp huvudet mer. Men, det kommer;)
Efter det blev hon jättetrött så vi lade oss på sängen, ammade henne och sedan slocknade hon. Hon vaknade vid 3 och åt lite till men somnade sedan om igen och sov till 5, så får se hur villig hon är att sova i natt..
Fick en avi från posten att vi hade ett paket att hämta i Åby så vi åkte iväg. Det var ett välkomstpaket från goboken.
Jag är av den uppfattningen att jag tycker det är viktigt att läsa för sitt barn, och att börja tidigt.
Är övertygad om att jag och mina syskons goda skriv&läs-kunskaper har uppkommit delvis pga att vår mor läst mååånga böcker för oss. Det började hon med när vi var plutt-små och fortsatte sedan med, barn efter barn. Hon var dessutom dagmamma en period så det lästes mycket sagor. Vi har måånga kort där vi sitter 3-5 barn på golvet runt mamma och lyssnar när hon läser, oftast med x-antal gosedjur bredvid (de ville oxå lyssna;)
Jag minns hur min minsta syster, endast 2-3 år gammal kunde "läsa" hela böcker (mycket text, typ mamma-mu) utantill. Alltså, hon kunde ju inte läsa utan hade helt enkelt hört sagan så många ggr att hon kunde sätta ihop det hon hört med bilden i boken. Vi testade henne många ggr och slog upp en sida mitt i, men hon kunde rabbla sagan ändå, mitt i, bak och fram osv.
Med detta menar jag att jag tror barnen får det lättare med språket när de blir äldre, både i uttal, ordförråd och kanske framför allt - stavning.
Jag har inte varit bäst på grammatik i skolan (alltså regelmässigt), men jag kan oftast se hur ett ord ska vara uppbyggt, vad låter bra, hur "borde" det stavas.. Osv. Har väldigt lätt för språk (eng & svenska) samt lärde mig läsa tidigt.
Till viss del är det säkert genetiskt (dyslexi osv) men om man kan underlätta för sitt barn och väcka ett intresse så varför inte? Det är inte så svårt att läsa en stund varje dag ( menar inte godnattsaga nu). Många föräldrar gör det säkert men långt ifrån alla..
Sedan är det lite skillnad när man skriver i en blogg o sms, då är jag inte så noga alla ggr, speciellt inte med mobilinlägg (som nu)..
måndag 2 juli 2012
Jahopp....och video med mimmi och morfar =)
Mycket som händer här. En mycket tråkig historia som jag hoppas kommer lösa sig, men just nu ser det inte så ljust ut. Att en människa kan förstöra så mycket för andra utan att bry sig det minsta, och att det dessutom är olagligt bryr personen i fråga sig inte om det minsta...suck. Vi är väldigt stressade över detta och dagen har gått åt till att ringa mååånga telefonsamtal..
Nu till något roligare =) Filmade Mirjam och Morfar när han var här i fredags/lördags. Vi hade det jättemysigt:)
Nu till något roligare =) Filmade Mirjam och Morfar när han var här i fredags/lördags. Vi hade det jättemysigt:)
Skitinlägg!!
Börjar bli trött på detta nu, det sker nästan varje morgon och det är lite irriterande att behöva byta sängkläder varje dag..
Jag har provat:
Huggies: värdelösa - hon kissar rätt i genom (inte på sidan alltså utan genom själva blöjan)
Pampers: håller inte för bajset på sidorna, trots att jag alltid är noga med volangerna. När hon kissat så blir blöjan kall efter några minuter - inte skönt alls. Torr i 12 timmar? - ehh skulle inte tro det.
Libero: bra comfort, håller när hon kissar men inte för bajs här heller.. Kommer ut på sidorna eller upp på ryggen..
Willys: bäst hittills men som synes på bilden så kommer det även där upp på ryggen.. Annars är de bra i materialet och väl tilltagna i storlek..
Börjar ge upp lite smått, ska inte blöjorna hålla kvar bajset? Jag vet att det är jätteviktigt att blöjan sitter tätt så det är jag noga med.
Förslag?
Jag har provat:
Huggies: värdelösa - hon kissar rätt i genom (inte på sidan alltså utan genom själva blöjan)
Pampers: håller inte för bajset på sidorna, trots att jag alltid är noga med volangerna. När hon kissat så blir blöjan kall efter några minuter - inte skönt alls. Torr i 12 timmar? - ehh skulle inte tro det.
Libero: bra comfort, håller när hon kissar men inte för bajs här heller.. Kommer ut på sidorna eller upp på ryggen..
Willys: bäst hittills men som synes på bilden så kommer det även där upp på ryggen.. Annars är de bra i materialet och väl tilltagna i storlek..
Börjar ge upp lite smått, ska inte blöjorna hålla kvar bajset? Jag vet att det är jätteviktigt att blöjan sitter tätt så det är jag noga med.
Förslag?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





















