Långsamt långsamt och stor kärlek

Sakta börjar febern lätta. Igår kring lunch började den stiga och hade på kvällen 40 graders feber. Yrade hela natten och morgonen. Nu under dagen har jag kunnat ligga i soffan men inte så mkt mer.

Är dunderförkyld (inte ens otrivin comp hjälper - får bara näsblod) så det är verkligen igensatt. Blä vad trött jag är på detta. Först magsjuka och nu förkylning&feber:(

Jag råkar ALLTID ut för skiten. Har magsjuka/förkylning/whatever gått i bekantskapskretsen/familjen så har jag fått det, utan undantag. Har riktigt uselt immunförsvar =(

Nu ikväll är det som sagt iaf lite bättre. Feberyrar inte längre och kan titta på telefondisplayen & tvn en stund utan att få ont i ögon/huvud.

Brandon har verkligen varit en klippa dessa dagar. Han är bara helt otrolig. Tagit nätterna utan minsta gnäll och hela dagarna. Jag har endast hållit Mimmi när han varit på toa. Visserligen hade jag inte kunnat göra så mkt mer men ändå, jag har aldrig behövt be honom - han har fixat ändå.

Just nu ligger de och sover, han har mkt lättare att få Mimmi att somna/ta tupplur än vad jag är och han kan alltid sova samtidigt som hon - klar fördel.

Jag inser verkligen att jag har världens bästa make och far till mitt barn. Bara att titta på hur han är med Mirjam ger mig gåshud, jag blir helt varm av kärlek. Han är så genuint intresserad i allt som har med henne att göra, mer extrem än mig tom;) han leker med henne och ger henne sin fulla uppmärksamhet. Gör hon illa sig är han där på en millisekund och tröstar med lugnande ord.

Nästa vecka har jag haft förmånen att ha varit tillsammans med denne man i 5 år, och jag hoppas på måååååååååånga underbara år till att dela med honom.

Jag älskar dig Brandon <3 data-blogger-escaped-br="br">