Handla och promenad

Idag började B jobba kl 11 så jag tyckte det var perfekt att passa på och handla efter att jag lämnat honom på jobbet. Tyckte jag var smart som åkte tidigt så jag skulle slippa trängseln...trodde jag ja. Hade ju inte i tankarna att det var fredag idag (man tänker inte så mycket på vilken dag det är när man ändå bara går hemma och dagarna ser mer eller mindre likadana ut). Helt fullt på parkeringen redan, jisses. Nåja, jag fick handlat det jag behövde och åkte sedan hem.

För en liten stund sedan passade jag på att ta en promenad med Ronja. Det är verkligen inga långa promenader vi går men det känns så skönt att få komma ut lite. Det var som att Ronja kände av att jag hade det lite jobbigt så hon gick kanonfint idag, lilla stumpan =)
      När vi gått halvvägs hör vi ett illvrål? från en annan hund, ljudet var hemskt och det lät verkligen som att någon slog hunden, jag var ju tvungen att kika vart det kom ifrån. Det visade sig vara en man som hade 2 hundar varav den ene hunden tjöt så otroligt. Han slog INTE hunden utan den hade fått syn på Ronja och ville hälsa, tyckte dock inte att det var lämpligt. Dels med tanke på hur den betedde sig (inte normalt enligt mig iaf) och dels för att Ronja är ganska osäker på nya hundar och jag som nu är klumpig som ett hus har inte lust att sätta efter en rädd Ronja som slitit sig.. Som tur var så ville Ronja inte alls hälsa utan hon ville bara fortsätta gå med mig, så valet var lätt;)


Nu när jag kom in fick jag massor sammandragningar så det var bara att sätta sig i fåtöljen igen. Är så glad att vi köpte den, visst är den ganska ful, men såå bra för min rygg =)

Fick ett fint kort i brevlådan idag, från mina kusiner (hela familjen såklart) i L-köping som gratulerade att vi gift oss, tusen tack =)


Nu är Ronja nöjd en stund och ligger på mattan och käkar ben, hon får inte så ofta pga hennes känsliga mage men då och då får hon ett och det försvinner oftast illa kvickt;)

v 36 (35+0)

Ny vecka imorn:

babycenter.com

 

Nu väger bebisen ungefär 2,4 kg och är cirka 46 cm lång. Du kanske kan se en armbåge, fot eller ett huvud sticka ut på magen, när den rör och sträcker på sig. Eftersom livmoderns väggar och din mage sträcks alltmer och blir tunnare, kommer mer ljus in och bebisen kommer att utveckla tydligare dygnsrytm. 

Denna vecka kan bebisen stoltsera med fingernaglar och ett par fullt fungerande njurar. Levern kan nu också bryta ner en del avfallsprodukter. 

Nu är det mycket mindre fostervatten och du har förmodligen lagt på dig mellan elva och 14 kg. Din navel har också sträckts och sticker förmodligen ut. Eventuellt känner du dig andfådd nu när livmodern har växt så att dess ovandel sticker upp i bröstkorgen. Du kan också ha fått matsmältningsproblem av samma orsak. 

Pröva att stå på alla fyra för att avlasta ryggen och titta i vårt fotogalleri hur man lindrar värk och spänning i slutet av graviditeten. Fortsätt dricka mycket vatten även om du behöver kissa så ofta att du lika gärna skulle kunna flytta in på toa – bebisen behöver denna vätska. Däremot kan det vara klokt att dra ner på urindrivande drycker som té och kaffe. 

blimamma.se

Bebisen

Bebisen väger nu omkring 2.5 kg och är c:a 47 cm lång. Den här veckan har bebisens naglar definitivt nått kanten av fingrarna. Vid förlossningen kan naglarna se ganska långa och spetsiga ut. Bebisen riskerar inte lika mycket att riva sig själv med naglarna eftersom det är så ont om utrymme i livmodern vid det här laget.

Bebisen fortsätter att bygga sina fettdepåer och blir allt knubbigare och rundare. Bebisen börjar utveckla sitt eget immunförsvar.

Du

Livmoderns övre del har nu vuxit ungefär 15 cm ovanför naveln och din viktökning ligger sannolikt omkring 10.8 till 13 kg. De flesta kvinnor börjar känna rejält sig tunga och otympliga och börjar tänka "ska bebisen aldrig komma ut?". Vissa får problem med att äta och att andas djupt. Det kan då vara bra att äta lite men ofta för att inte ytterligare öka sitt obehag.

Livmoderhalsen kommer att börja utvidgas under de kommande veckorna för att bebisens huvud och kropp så småningom skall kunna passera ut genom förlossningskanalen. Livmoderhalsen behöver vara 10 cm öppen för att bebisen skall kunna förlösas.

Om det känns tungt just nu, håll ut! Det är bara några få veckor kvar och alla besvär och obehag kommer snart att få sin belöning!

Magbild v 35 (34+4)

Tog några bilder igår som jag glömde lägga upp:

Visst är det lite "häng" på magen nu ?

Känns gör  det iaf..

 Klumpig och otymplig är man, går in i allt för att ens hjärna inte fattar hur stor man faktiskt är..

B "roade sig" med att ta lite bilder i tisdags när vi var på förlossningen. Här ligger jag med CTG-apparaten och som synes har jag stenkoll på apparaten (ur bild) som mäter grodans hjärta o mina sammandragningar.

Det blir så "på riktigt" när maskinen visar en sammandragning, man känner dem så mycket mer då och den visar intensiteten på sammandragningen. Kan tänka mig att det är 100ggr mer intensivt under förlossningsarbetet då sammandragningarna gör ONT, nu är det mest som att någon kramar om magen rejält och att det stramar i blygdbenet och korsryggen.

Långdraget och yr fågel

Självklart fick jag ett nytt anfall igår kväll. Det kom runt 21:30 och sedan ville det inte ge med sig. Jag låg som vanligt på golvet i någon timme, sedan släppte det efter lite grann så jag kunde gå på toa och sedan lägga mig i sängen. Eftersom B behövde sova då han skulle jobba idag så kämpade jag vidare själv. Låg en stund i sängen, sedan upp och vankade omkring, lägga sig igen och sedan upp... Höll på hela natten och tillslut somnade jag i stolen i vardagsrummet.

Har aldrig tidigare haft ett anfall som inte slutar efter ett par timmar.. nu var det inte 10 på smärtskalan hela tiden utan det gick mer i vågor, dock slutade det inte förens på morgonen, kring 6:00..

Helt slut är jag nu, hann sova en timme innan det var dax att gå upp och skjutsa B till jobbet. Ögonen gick i kors men till jobbet kom han, tur att man är välbekant med vägen;) Nu borde jag sova men kan inte, väldigt typiskt.


Igår hörde jag en duns från fönstret när jag satt i v-rummet. Det var en liten fågel som kraschat in i fönstret, den satt kvar när jag tittade ut (den var nog lite för yr för att flyga iväg). Fjädrar flög lite här och var men den verkade annars må fint. Efter några minuter flög den bort till en närliggande buske så jag tror den klarade sig utan större men =)

Vet dock inte vad det är för sorts fågel, tog ett par bilder men de blev inte så bra:

Det är väl någon vanlig vårfågel som jag borde kunna namnet på, men fåglar har jag aldrig varit särskilt intresserad av, jag lärde mig dem till proven i skolan men glömde dem sedan..finns så mycket mer intressanta djur i mitt tycke;)

Uppdatering

I måndags eftermiddag ringde min BM och berättade att de haft en diskussion kring hur de skulle göra med mig (?) och därefter kommit fram till att de tyckte det var bäst att jag åkte upp till förlossningen. Så det var bara att ringa dit och berätta att jag skulle komma.

På förlossningen fick jag träffa en BM som tog de vanliga kontrollerna och sedan även en CTG för att kolla hur bebisen mådde. Den visade att grodans hjärtslag låg mellan 160-180 slag/min och att jag hade sammandragningar med 2-3 min mellanrum, dock inte så kraftiga så det var ingen fara med den saken. Läkaren jag skulle prata med var inte där så då tyckte de att jag skulle läggas in över natten så jag kunde bli kontrollerad och få smärtstillande. Detta var jag inte med på alls utan sa att jag hellre åkte hem och kom tbx dagen efter då även B kunde vara med. De gick med på detta så jag fick tid på morgonen dagen efter istället.

På tisdagsmorgonen åkte vi alltså in igen, jag och B. Väl på förlossningen fick jag åter ta kontrollprover och göra en ny CTG då jag fortfarande hade väldigt ont i höger sida. BM frågade mig om bebisen var väldigt livlig, för det märks sa hon. Visst är grodan livlig, en aktiv liten dam det där. Idag var sammandragningarna mer skarpa men hade lite mer mellanrum (ingen fara mao). Grodans hjärtslag låg på 140-160 slag/min.

Efter det bestämde de sig för att lägga in mig, hade inte så mycket till talan där.. Vi fick ett sk mjukrum på förlossningen med 2 sängar och en tv (så B blev sysselsatt iaf)

Sedan fick jag träffa överläkaren. Hon ville göra en ordentlig undersökning så jag fick dra genom hela historien igen och hon klämde och kände på rygg, min mage och såklart bebisen. Sedan gjordes nytt ultraljud där även hon konstaterar att det var visst en riktigt livlig bebis jag har i magen, inte konstigt att det gör ont.. nähe.. Allt såg fint ut med grodan och hon hade det så bra där inne sa dem, skönt det.


Denna läkare trodde inte ett dugg på att jag har gallsten. Symptomen passar inte, sa hon. Därför bokades jag in på nytt ultraljud för njurar och lever. Vid det här laget var jag riktigt hungrig men fick snällt vänta då man inte får äta och dricka om man ska göra sådant ultraljud.

Vi väntade och väntade. Vi försökte få tag på någon som skulle kunna hjälpa oss med Ronja då vi inte hade någon aning om när jag skulle kunna få komma hem. Dessvärre hade vi inte så mycket framgång där.. Tillslut fick B iaf tag på en jobbarkompis, M, som lovade att åka till huset och släppa ut ronja så hon fick göra ifrån sig, tusen tack för det. B har ju ännu inget körkort och det går endast någon enstaka buss på em (som han inte hade hunnit med) hem till oss så loppet var ganska kört där...

Tillslut fick jag iaf åka ner på röntgen. Fick svida om till de snygga sjukhus-rockarna och lägga mig på en hård brits (inte skönt för min stackars rygg). En läkare och en studerande kom in och gjorde UL. Det visade att jag har kraftigt vidgat njurbäcken på höger sida, alltså hydronefros. Inte konstigt att du har ont säger läkaren.... Sedan kollade de lite på grodan igen, det är en väldigt väldokumenterad dam där inne vill jag lova, har tappat räkningen på alla UL vi gjort nu men det är ca 15st nu skulle jag tro..

Tillbaka på förlossningen förklarar överläkaren lite närmare:

Till vänster visas en normal njure och njurbäcken och till höger en njure med vidgat njurbäcken.

På grund av det ökade trycket så stasar urinledaren (inte pga sten utan det blir mer som en knicka som gör stopp vilket leder till att trycket ökar och bäckenet vidgas. Detta gör ONT och när det utvidgats mycket kommer ett "anfall". Tillståndet är inte jätteovanligt vid graviditet men av någon anledning har jag drabbats väldigt illa av detta. Kan bero på att bebisen ligger väldigt långt in och trycker på njuren extra mycket eller så är det något annat.. Förklaringen till att anfallet sedan helt plötsligt upphör är att bebisen ändrar position och trycket släpper..

Den trista sanningen är dock att det inte finns mycket att göra åt det, grodan växer och med det så ökar trycket, därför har mina "anfall" ökat på senaste tiden.

Det finns dock 2 "alternativ", det ena är att operera in en njurkateter för att på så sätt avlasta och leda bort vätskan, detta görs främst om man får en inflammation i njuren (vilket är farligt då hela njuren kan förstöras..), det andra är att härda ut och få smärtstillande.

På förlossningen ville de ha mig kvar för att se hur ett anfall ter sig och för att kunna ge mig smärtstillande i form av morfininjektioner. För oss var detta inte ett alternativ då jag är den enda i familjen som kan köra bil (eller får köra bil rättare sagt) och vi hade ju ingen som kunde ta hand om ronja.

Så tyvärr fick jag säga att det inte var möjligt att stanna utan att jag behövde bli utskriven så fort som möjligt. Kändes skitjobbigt för eg hade jag velat vara kvar ett tag för att kunna få hjälp mot smärtan och kunna få vila ut, men nu är det som det är.

Jag skrevs ut på kvällen och vi åkte hem. Dock fick jag mycket förmaningar om att jag måste åka in när anfallen blir för jobbiga och jag ska inte vara hemma och behöva genomlida detta själv..

Det låter så fint men sanningen är helt annorlunda. Vi kan inte ha mig inlagd, det är jag som håller ihop familjen. B måste jobba de dagar han får och kan inte ta sig till jobbet utan mig, Ronja har ingen stans att ta vägen (nej, det går inte att lämna henne till en granne eller dyl, det vet alla som känner oss och henne, det är ingen liten hund som går att skyffa in i ett hörn). Alltså har jag inget val, jag måste vara hemma.


Dock känns det bra att nu fått en korrekt diagnos, mindre bra att den inte går att "bota", nästa graviditet kommer troligtvis bli likadan.. Lite kan det dock skilja beroende på hur fostret placerar sig i livmodern och hur moderkakan fäster.

 Jag har helt enkelt haft otur, men ändå tur. Jag är glad att jag har 2 väl fungerande njurar där den ena klarar att den andra tillfälligt är nedsatt utan att "flippa ur".


Idag har jag bara vilat. B är inne i stan och fixar med papper och pluggar teori. Imorn ska han jobba så då måste jag köra igen.


"Bara" 5-7 v kvar nu att hålla ut, sedan har vi vår lilla groda hos oss. Det var verkligen en udda känsla att vara inlagd på förlossningen och höra pågående värkarbeten, nyfödda skrik och att få se alla nyblivna föräldrar gå omkring med en "plastbalja på hjul" med deras lilla bebis i. Tänk, snart är det vår tur.

BM-besök 12/3

Idag var vi på ett nytt besök hos BM.

Dagens värden:

BT: 123/79
Hjärtljud: 151 slag/min
Urin: u.a
Sf: 33cm
Vikt: +2,1 kg (tot viktuppgång 12kg)

Idag ville hon göra ultraljud då hon precis som vi var lite fundersam på grodans position och rörelser (trots att hon sa att grodan var fixerad så sent som förra veckan). Grodan rör sig väldigt mycket, nästan konstant faktiskt. Visst är det ett skönt bevis på att hon lever men jag undrar när sover/vilar hon eg? Börjar bli orolig att hon rör sig mycket på grund av att hon inte mår bra, att hon har ont eller något..

Ultraljudet visade iaf att hon ligger som hon ska, men att hon som sagt rör på sig hela tiden, huvudet går fram och tillbaka som skakningar..

Idag har jag haft riktigt ont och det nämnde jag naturligtvis till BM så hon gick och pratade med läkaren på Mvc, jag ska få en snabbare tid till överläkaren, imorn troligtvis. Hon ville helst låta mig gå dit direkt men läkaren var på operation så då var det ingen mening med att vänta. Läkaren på Mvc tyckte att jag borde bli inlagd så de får kolla upp anfallen ordentligt, detta vill jag absolut inte. Det går inte ihop för oss.. Det är ju jag som måste köra B till jobbet och ta hand om hunden hemma, det funkar inte om jag är inlagd..

Nåja, vi får se vad överläkaren säger först innan jag oroar mig för det.

Vår vigsel 10/3 -12

Igår, den 10/3 vigdes vi, jag och Brandon. Vi är väldigt glada över att vi äntligen tog detta beslut, och vi har aldrig varit så säkra på att det är med varandra vi vill spendera resten av våra liv med. Vi har varit förlovade i drygt 3,5 år så det var inget snabbt beslut att gifta sig;)

Vi bestämde oss för att gifta oss borgerligt, inte för att det är något fel på att gifta sig i kyrkan, verkligen inte, men jag var inte i form för att ha ett bröllop utan ville bara ha en liten intim tillställning. Vi valde att endast ha mina 2 äldre systrar och respektive med på vår dag. Jag vet att vårt val gjort vissa besvikna, främst mina föräldrar som såklart ville närvara, men detta kändes rätt för oss att göra såhär just nu. Visst hade jag på ett sätt velat ha mina föräldrar och resterade syskon med på vår dag men jag är väldigt tveksam om jag hade orkat med det, och då hade det inte varit roligt ändå, jag hoppas att min familj förstår detta och inte tror att jag älskar dem mindre för det. Vi kommer troligtvis ha en fest för familjen senare i sommar när jag mår bättre och lillan är ute.

Varför nu då? Varför inte vänta? Visst skulle vi kunna väntat, men tanken har ändå funnits att gifta sig och eftersom vi snart har en liten hos oss kändes det bra att få göra detta innan, dels pga att det är lättare med allt pappersarbete och att B automatiskt nu får gemensam vårdnad och slipper krångla med det. B har tagit mitt efternamn vilket gör det lättare för alla att uttala hela hans namn;) Dessutom är det nu dags att förnya hans pass (och snart få körkort;) så det passar bra att han byter namn nu så vi inte behöver göra om allt igen senare.


Vill klargöra för alla att vi INTE gift oss för att underlätta för B att få stanna i Sverige. Detta var jag klar med från allra första början. B har inget behov av att gifta sig till att få stanna i Sverige då han redan beviljats permanent uppehållstillstånd och det går inte att gifta sig till ett medborgarskap, utan samboskap uppvägs precis lika tungt som äktenskap!! Däremot har vi bott på samma adress i snart 2 år och efter 3 år på samma adress kan han (om han vill) ansöka om svenskt medborgarskap (vare sig vi varit gifta eller ej alltså). Vi gifter oss endast för att vi vill och för att det känns fint att ha en enad familj nu när vår lilla groda snart föds.


Dagen började tidigt med att syster S och jag gjorde oss i ordning, B och C tog hand om hundarna och började sedan även de göra sig i ordning. Lite senare kom även syster J och hennes man O för att göra sig i ordning. Det var alltså 6 vuxna (varav 2 preggos) och 4 hundar i vårt lilla hus. Trångt men det funkade fint. Vi åkte ner till sjön här hos oss för att ta lite bilder (medan solen var framme=) innan vi begav oss in till Nkpg och rådhuset. På rådhuset vigdes vi och det var en kort men väldigt fin ceremoni. Vigselförättaren hette Wille Holmberg, han var väldigt trevlig och vigseln skedde på engelska.

Efter vigseln togs det kort både inne i förmaket, ute i trapporna på rådhuset och utanför rådhuset. Vi begav oss sedan till restaurangen för att äta. Efter middagen (som var väldigt trevlig) åkte vi hem för att rasta hundar. Sedan begav vi oss till Dufweholms herrgård och deras spa-avdelning som vi fick använda under kvällen. De hade dukat upp med frukt/snacks bord och vi fick fina blommor av all personal.

Dagen innan (fredags) fick vi även blommor med blombud från Brandons jobb-kollegor, tack så jättemycket =)

På spa-avdelningen tillbringade vi resten av kvällen med att ligga i bubbelpoolen, bada bastu och självklart titta/lyssna på melodifestivalen. Det blev en mysig och avkopplande kväll.



Både jag & Brandon är så otroligt tacksamma och glada att vi har en sådan underbar familj. Mina systrar och deras män har verkligen gjort vår dag fantastisk och minnesvärd. Vi älskar er <3

 Bilderna vid vattnet är tagna hemma hos oss vid badplatsen

 Syster J, jag och syster S.

C, Brandon och O

 Jag och B inne i Rådhuset

Vi 3 =), Grodan var vaken och sparkade i princip hela dagen;) Kan tänka mig att hon hörde mycket bekanta röster=)

Nyvigda, första pussen efter " I now pronounce you as husband and wife" =)

Här fick B för första gången skriva sitt nya namn, det var lite ovant;)

Fina brudbuketten.

Här är vi allihop samlade i rådhusets förmak.
C, syster S, Brandon, jag, O och syster J.

 Kusinerna hälsar genom magarna;)

Vi har inte skaffat några nya ringar än utan fortsätter med förlovningsringarna då det inte är någon idé att prova ringar nu (jag har så svullna fingrar). Vi vet dock ungefär vad vi vill ha så det blir nya ringar så småning om.

Älskar skillnaden i vår hudfärg och tanken på att grodan troligtvis får något mellanting=)

 Kärlek <3

Jag och syster S =)

Uppdukat bord på spa-avdelningen =)

Skönt avslut på dagen:)

Mer trädgårdsjobb

Idag var vi ute tidigt i trädgården igen för att slutföra det vi påbörjade i tisdags. Det var alltså 5 stoora granar som B sågade/högg ner nära huset som nu behövde forslas bort.
   Inte ens en motorsåg äger vi så allt fick bli enligt  "the old school". Det funkar ju det med men oj vad det tar på tid och krafter.
Jag högg i så mycket jag vågade, lite för mycket då jag ramlade på en isfläck (läs is-sjö) pladask på rygg, såg nog värre ut än vad det var men B blev såklart rädd, så fick gå in och vila efter det istället. Grodan sparkar som vanligt så jag är inte orolig, hamnade ju inte på mage som tur var och jag har inte heller ont någonstans =)

Helt otroligt hur många grenar det är på dessa mastodont-träd, barr och kvistar precis överallt. Den största delen av stammen kunde vi inte elda utan vi sågade av alla grenar (det mest tröttsamma jobbet) och släpade stammarna utanför staketet. Dessa får vi ta itu med vid något senare tillfälle.

B har eldat alla grenar och massor med andra träbitar som förre hyresgästen strött ut över trädgården (bland miljoner andra saker som vi fått rensa efter honom, latare människa får man leta efter...
Blir så otroligt förbannad på denna idiot.. Vi märkte nämligen i tisdags varför vårt sovrum varit så otroligt kallt hela vintern, han som bodde här innan hade nämligen pajjat ett fönster vilket vi fick reda på när vi var och kollade på huset. Han lovade då att det skulle vara fixat tills vi flyttade in, vi tänkte inte mer på det eftersom det inte syns innefrån (det är alltså ett av de två glasen som är helt borta) utan antog att han hållit sitt löfte (blåögd och godtrogen som man är).
    Det var inte förens vi började röja efter de stora granarna i tisdags som vi gick bakom huset och möttes av MASSOR med glassplitter = idioten hade alltså helt sonika tagit bort den papp-skiva han häftat fast när han själv bodde här och sedan bara flyttat.

Jag har idag spenderat flera timmar med att plocka massor glasskärvor som legat på marken, det finns säkert fortfarande små bitar kvar men jag har verkligen gjort mitt bästa för att få bort det. Vill inte att något stackars djur ska få glassplitter i tassarna.. Hur kan man vara så otroligt korkad och oärlig och ljuga oss rätt upp i ansiktet?? Har fått höra massor med grejjer han gjort (eller inte gjort) i efterhand men orkar inte lägga ner mer energi på det...

Tur är iaf att vi inte har någon trädgård där utan det är bakom staketet, men det är just därför vi inte sett detta förut...


Nog om det.. Ska prata med hyresvärden på måndag så får vi se..

Såhär ser det ut nu, betydligt renare. Det är lite väl höga "stubbar" som vi måste såga ner lite mer, men det orkade vi inte med idag.

Helt sjukt att det BARA är vår trädgård som har massor med is kvar.. Det är en enda stor isbana och går inte att gå här utan att halka, nu har det iaf torkat upp på andra sidan så jag kan ta mig in och ur bilen hyfsat säkert, innan var det en jätteprövning att bara göra det och det blev några vurpor.

Anl till att det inte är is överallt är för att vi eldat vilket värmt upp marken och smält isen samt för att vi gått fram och tillbaka (miljoner ggr typ) så marken trampats upp. Galet.

Vecka 35 (34+0)

Åter ny vecka imorn, tiden går fort nu =)

Fosterutveckling - gravid vecka 34

 

Nu väger bebisen minst 2,2 kg och är minst 45 cm lång. Den fortsätter att lägga på sig underhudsfett, som sedan kommer att hjälpa den bibehålla sin kroppstemperatur. 

Om du inte redan pratar med bebisen är det bra att börja nu – nästa vecka är hörseln fullt utvecklad. Det gör inget om du pratar bebisspråk – en del forskning pekar mot att nyfödda föredrar ljusare röster. 

Om du varit rädd att bebisen ska födas för tidigt, kan det vara lugnande att veta att 99 % av bebisar som föds i vecka 35 klarar sig bra och att de flesta inte får några allvarligare problem. Bebisens centrala nervsystem håller fortfarande på att mogna, men lungorna är nästan helt utvecklade nu. 

Många kvinnor upplever att det pirrar eller domnar i bäckenet eller höfterna, bland annat när de är ute och går. Detta kan orsakas av att bäckenets ligament luckras upp inför förlossningen. Prata med din barnmorska om du besväras av smärta i höfterna och läs om vårasjälvhjälpsåtgärder. 

blimamma.se

Bebisen

Din bebis längd är denna veckan ungefär 32 cm från huvud till stjärt och 46 cm totalt. Den väger nu omkring 2.2 kg. Håret fortsätter att växa sig längre och tjockare. Bebisens hårfärg kommer troligen att förändras efter förlossningen, så om den är blond finns det en chans att det mörknar senare eller vice versa.

Det mesta av lanugohåret trillar av vid den här perioden, men vernixproduktionen ökar. Bebisen tar kalcium från dig för att kunna bilda skelett så därför är det viktigt att du för i dig mycket kalcium, antingen genom att dricka mjölk och/eller genom kosttillskott.

Om du skulle föda bebisen nu skulle den klara sig bra utanför livmodern, den största skillnaden mot ett fullgånget barn är lungornas mognad. även om lungorna i vecka 34 inte är helt färdigutvecklade så är chanserna goda att bebisen skulle klara sig utan intensivvård.

Bebisen flyter inte längre omkring utan vilar på livmodern. Naglarna har nu vuxit över kanten på fingrarna och bebisen kan riva sig på dem.

Du

Från naveln är det c:a 14 cm till den övre delen av din livmoder, men tänk på att detta mått kan variera från individ till individ. Du ska inte oroa dig om du inte har exakt samma mått som dina gravida vänner så länge som du växer som du skall. En växande livmoder är ett tecken på att bebisen där inne växer bra.

Dina Braxton-Hickssammandragningar tilltar i styrka och frekvens allteftersom din kropp förbereder sig för förlossningen. Sammandragningarna börjar i övre delen av livmodern som blir spänd och hård för att sedan sprida sig nedåt och slappna av. Många misstar de här "övningssammandragningarna" för verklilga förlossningsvärkar, men det är oftast falskt alarm. Ett sätt att avgöra om det är Braxton-Hicks eller "verkliga" sammandragningar kan vara att gå omkring en stund. Om spänningen då släpper, och om det inte gör ont så är det nästan säkert Braxton-Hicks du upplever.

Snabb-besök hos BM

BM ringde mig nu på morgonen och ville ha in mig på en kontroll pga mina täta sd och gallstensanfallet. Så B och jag åkte in direkt. De vanliga kontrollerna gjordes:

SF: 32
BT: 123/77
Urin: spårämnen
Bebis hjärta lät normalt, fick ingen siffra, dock hickade hon vilket hördes tydligt när vi lyssnade på hjärtat ;)
Position: Huvud ner och fixerat!! Yay =)

Tappen var idag ca 2 cm på utsidan, så förkortad är den men inte för kort, jag har inte börjat öppna mig vilket jag var lite rädd för, så bra där med=)

Vad som var viktigt nu var att jag var tvungen att vara uppmärksam på om sammandragningarna gör mer ont, lite ont är okej men om det inte slutar efter en stund måste jag ringa förlossningen. Jag hade ju några smärtsamma sd igår kväll men eftersom det lugnade sig så tyckte hon då att det var bra att jag avvaktade, det hade bara varit mer stressande att åka in. Tydligen är det så att anfallen retar på livmodern och orsakar fler sd, men de startar inte förlossningen.


Sedan pratade vi lite om att skulle förlossningen starta nu så kommer de försöka stoppa den med bricanyl men skulle det inte stanna av så är det ingen katastrof att bebisen föds nu.. Den kommer troligtvis inte behöva någon andningshjälp utan är den frisk för övrigt räcker det med ett par veckor sjukvård innan vi kan åka hem.

Där känns det dock lite fel känner jag, jag är inte redo än och vill inte att grodan ska komma nu, en månad till får hon allt vara kvar i magen. (Bara för det får jag säkert sättas igång i v 42+0 för att hon envist är kvar i magen och inte vill ut, haha)


Känns skönt att få bli kontrollerad iaf, det lugnar mycket. B blev däremot mycket mer uppstressad, han hade inte alls förstått vad det var frågan om och när hon började tala om förlossning blev han lite blek, haha, inte lätt att vara partnern vid sidan av, han kan ju se att jag har ont och att det är obehagligt men han kan ju omöjligt förstå vidden av det, det gör jag ju knappt själv.


Nästa BM-besök är redan på måndag får se om det är någon förändring då.