Kändiskåt

Brandon är den mest kändiskåta människa jag känner. Det är helt omöjligt att kolla på tv/film utan att han ska kommentera alla skådisar och berätta ingående vilka de är, vilka filmer de gjort, vem de jobbar med, vart de bor, osv osv...Han har ett stoort intresse för just kändisar mao.

Igår när han kom till jobbet står lyxfällan-bilen utanför herrgården (tv-programmet). Jag hade inte ens noterat det men han ser det direkt och utbrister - där är ju Patrick Grimlund (alltså han kan inte uttala namnet men ni fattar).. Jag tänker, jaja, kul att de sänder från katrineholm, lämnar av B och åker hem.

Senare på kvällen får jag denna mms-bild:

Tydligen hade då Patrick frågat efter kocken efter de ätit så B hade fått komma in och presentera sig och ville då självklart ha ett kändisfoto. De hade pratat lite om mat och familj och vad kläcker då B ur sig.. Joo att hans fästmö (dvs jag) tycker att Patrick är sexig.. What? Vi har aldrig någonsin pratat om utseendet på lyxfällan-killarna öht. Jaja, skitsamma, men det är väldigt typiskt B att säga sådanna saker, jag bara skrattar åt det för jag förstod att han skulle säga något sådant, känner ju honom rätt väl sas.. haha. (samma sak med bilden, han sa att det var jag som ville ha en bild på dem, B vågar nämligen inte står för hur kändiskåt han är utan gömmer sig bakom ursäkten med att JAG vill ha den, hehe)

Nåväl, teamet väldigt nöjda med maten B hade lagat och han sa att han absolut skulle komma dit igen, tycker jag var trevligt sagt av dem.

=)

Magen v 31

Här är magen idag, v 31 (30+4)

 Nu har hon definitivt vänt sig. Dock vet jag inte om det är uppåt eller nedåt men hon ligger inte i tvärläge längre. Det var jag som tröttnade efter att jag läst massor om forcerad vändning (något jag inte vill vara med om) som jag beslutade mig för att försöka själv. Måste sett extremt roligt ut men jag ställde mig på huvudet i sängen, det tog några gånger innan jag fick balans nog men sedan så kunde jag stå så en liten stund (det är just att stå på huvudet eller att krypa på golvet de brukar säga att man kan prova själv om man vill få barnet att vända sig). O visst vände det sig i magen. Jätteskum känsla, hehe. Så nu sparkar det inte på sidorna längre utan det är mer knuffar nere vid blygdbenet och uppe vid revbenen samt mitt på magen. Gissar att hon har sin rygg inåt eftersom jag känner av hennes händer/fötter framme på magen. Om hon inte går och fixerar sig så kan hon såklart vända sig igen, men jag hoppas hon låter bli (om hon ligger med huvudet ner dvs). Ska bli spännande att se om BM kan säga om hon ligger rätt när jag ska dit på måndag.

 När jag kollar på bilder från förra veckan så tycker jag att magen "hänger" lite mer nedåt.. Kanske bara är en tillfällighet men om hon har fixerat sig så är det ju en förklaring.. Jaja, nu ska jag inte hoppas för mycket känner jag=P

Idag var jag på föräldrautbildning igen. Vi hade en annan BM idag då vår var sjuk. Vilken krutdam det var vi fick. Hon hade jobbat i 40 år och stor del av den tiden jobbat utomlands bl.a i Kongo och förlöst kvinnor där, då var det minsann ingen fråga om smärtlindring och fina maskiner, där tog man vad som fanns. Hon hade glimten i ögat och vi hade riktigt roligt.
Vi gick genom olika smärtlindringsmetoder och framför allt hur vi skulle kontrollera andningen. Fick mycket tips och svar på frågor med så det kändes mycket bättre än förra gången.

På onsdag ska jag på amningskurs, det ska också bli riktigt intressant =)

Tankar inför förlossningen

Igår provmonterade jag och B babyskyddet i bilen. Jag hade läst på lite om hur det skulle göras och det var verkligen inte svårt, men vi blev lite förbryllade för vi tyckte inte det satt tillräckligt stadigt (säkerhetsbasen alltså). Men tillslut fattade jag vad felet var, vi hade glömt dra åt för att justera lutningen på skyddet, om man snurrar på det lyfts basen upp och drar åt så det står stadigare - svårt att förklara men det funkade iaf;) Sedan var det bara att klicka i babyskyddet - klart. En sak är dock säker, nu märks det vilken liten bil vi har, hehe. Det blev ganska trångt där bak och B fick dra fram stolen lite, men det gick bra, tur att vi är korta båda två =)
Sedan körde vi omkring lite med skyddet och ska fortsätta med det ett tag så vi lär oss. Jätteskumt att ha ett babyskydd i baksätet;)

Vi har alltså ett akta graco logico S babyskydd med säkerhetsbas. Det ser ut såhär:

OBS: Bild lånad från blocket (fast vårat babyskydd ser precis likadant ut)

Vi har dock köpt till en snuggle-insats som ger extra stöd åt nyfödda. Det går sedan att montera överallt, i babysittern, vagnen osv.. Just för att ge extra stöd åt huvud och kropp på lilla grodan. Sedan har vi ju vår fina sulky som man kan montera babyskyddet på, ett komplement till vår stora vagn (som vi inte kommer kunna ha med oss om vi har Ronja i bilen). Däremot kan vi få plats med både babyskydd, sulky och hund i vår lilla bil om vi ska iväg över helgen eller nått.






Idag har vi suttit och pratat om hur vi vill att vår förlossning ska se ut och hur vi ska göra när värkarbetet satt igång.. Vi har ju ett STORT problem, B har ännu inte körkort (även om det jobbas på den biten för fullt kan vi absolut inte räkna med att han får det innan bebisen kommer).
Vi bor ca 45 min från sjukhuset och det går knappt någon bussförbindelse alls från oss och dit (går några skolbussar/dag) så hur ska vi ta oss till förlossningen är frågan?

Alt 1: taxi - hmm ingen aning vad det kommer kosta men kan nog räkna med att det blir riktigt dyyrt. Finns det någon sjuktaxi man kan använda sig av??
Alt 2: Någon kör oss. Allt beror ju på när det sätter igång, är det mitt i natten känns det inte så självklart att "ringa en vän" för att få skjuts, är det däremot mitt på dan vi behöver åka in kan vi kanske få skjuts.
Alt 3: Ambulans - är det bråttom så är ju det ett alternativ, men njae.. så långt ska det förhoppningsvis inte gå, har inte lust att sköta allt värkarbete hemma själv och sedan riskera föda hemma/i ambulansen...

Så eg finns väl bara alt 1 eller 2.

Nästa problem är vår hund.. Vart ska hon ta vägen? hmm..


Som sagt, det finns mkt praktiska saker som måste lösa sig innan bebisen får komma.
Jag har fortfarande inte schemalagt föräldrapenningen.. är jättekluven om jag ska ta ut 6 eller 7 dagar/veckan.. Vi behöver eg pengarna (som inte är mycket) men samtidigt om jag tar 6 dagar i veckan kommer dagarna räcka över sommaren, de gör de inte om jag tar ut 7 dagar.. därav funderingarna..
B ska iaf ta ut de 10 pappa-dagarna han får när bebisen kommer och sedan är ju 60 dgr öronmärkta för honom. Mer än så får han tyvärr inte, det går inte ekonomiskt då jag inte har något jobb, skittråkigt då han gärna fått vara hemma mer annars..

Alla hjärtans dag

Idag väntade en lyxfrukost på mig när jag vaknade. B hade fixat och donat så det fanns mycket gott att välja på =) Oväntat men väldigt uppskattat. Han hade även tänt i vedspisen och med all snö som fallit under natten var det en riktig mys-känsla att få komma upp till ett varmt kök med uppdukat bord. Jag fick även presenter av honom. En fin "jag älskar dig" - mugg, en Anthon Berg chokladask och ett par supersöta babytofflor till vår groda. Tack älskling, det behövde jag <3
Själv är jag inte så romantisk av mig men jag hade iaf köpt present till honom.



Det här med romantik har aldrig varit något för mig, jag blir snarare bara generad och tycker det är lite larvigt när någon försöker vara romantisk.. B är å andra sidan precis tvärt om, mig fick han på fall utan att vi ens träffats och han kan charma de flesta när han sätter den sidan till.

 Jag kan säga att han ofta kommit undan med grejer.
    Det "värsta" jag varit med om var när vi befann oss i USA och skulle framkalla foton (hade tagit massor som nu skulle framkallas med flera kopior så det var en rejäl bunt). Vi var inne i en butik och framkallade med en sådan där automat. I kassan stod en kille, kanske 25 år eller nått, och B börjar typ flörta/charma honom för att få ett bättre pris. Jag stod och skämdes i ett hörn och tänkte - vad håller han på med, för det första är det en kille i kassan och för det andra är jag ju med, hur tänker B här?  Men vad händer?? Joo visst lyckas han charma killen.. vi fick halva priset på framkallningen - jag blev så paff, hur i hela friden lyckas han?? Alltså, det var inte ett flörtande som anspelade på sex eller sådant utan bara allmänt trevlighetssnack som tydligen gick hem väldigt bra.. Snacka om att den sociala förmågan..

En annan gång när vi var på amerikansk fotboll kände han sig lite hungrig, vi skulle åka hiss upp till våra platser och när vi stod i hissen var det en kille som köpt något snacks, då lyckas B på den korta resan upp (kanske var det 8 våningar eller nått) bli "kompis" med killen och få massa snacks av honom, de hade tydligen något gemensamt intresse.. åter igen hallå??

För övrigt brukar han inte ha några problem att flörta sig till att slippa betala p-avgift eller tull-avgift hos tjejerna som sitter i de där båsen när man ska in/ut med bilen (även detta i usa)

När B skulle till mig för andra gången (då han fortfarande bodde i usa) så fungerade inte hans telefon när han kom till sverige, men, åter igen så lyckades han få tag i en kille som inte bara lånade ut sin mobiltelefon utan även hjälpte honom med alla väskor och bar dem mellan bussarna tills vi hämtade upp honom. B är för övrigt vän med honom än idag..

Vet inte riktigt vart jag vill komma med alla dessa historier (skulle kunna fortsätta hur länge som helst, finns massor att berätta). En sak är dock viktig att påpeka, jag är inte ett dugg rädd att han skulle bedra mig på något sätt, han kan flörta och charma men inte på ett osmakligt sätt och inte på ett sätt som känns ner värderande för mig. Jag får alltid höra av alla hur B pratar om mig, och hur stolt och glad han är över oss. Han ser vårt förhållande och flytten till Sverige som att han har fått en andra chans i livet, något han vill vara rädd om.
   Saker och ting kan alltid förändras, det är jag mycket väl medveten om, och jag är inte den som tror på för evigt i alla lägen, men just nu känns det väldigt bra och jag kan inte se mig med någon annan man än B.

Jag älskar dig Brandon

Utbildning och flytt

Dagens utbildning handlade om tiden efter förlossningen. Det var en sjukgymnast som lärde oss att kniiipa ;) Bäckenbottenträning med andra ord. Jag har tidigare tänkt mycket på det här med att knipa och tränat en del hemma, är nog som de flesta blivande mammor livrädda för att drabbas av sfinkterrupturer med medföljande besvär av inkontinens efter förlossningen, eller att drabbas av livmoderframfall... så att knipa är viktigt!

Det var iaf riktigt kul träning och atmosfären var god. 11 tjejer var vi, tror alla var mellan ca 20-30 år så jag kände att jag passade in;) endast 2 hade barn sedan tidigare, resten var förstagångsföderskor. Tyckte det var väldigt komiskt att se alla med sina magar, någon hade lite större (var väl längre gången..) men annars var allas magar i ungefär samma storlek som min så kan tänka mig att alla var runt v 28-32 typ.

Vi fick förutom bäckenbottenträning träna på hållning, vilket de flesta tyckte var lite jobbigt, det är ju så lätt att börja svanka när man är framtung. En övning var att vi skulle med hjälp av bäckenet lyfta upp magen och sedan tillbaka samtidigt som händerna skulle hållas på ryggen för att man skulle märka skillnaden - såg skitkul ut när 11 preggos skulle upp med magen i vädret och sedan vagga tillbaka, om och om igen, hehe.
   Vi pratade lite om hållningen vid bärandet av bebis och vid amning med, mycket att tänka på där..

Efteråt kom en dam från folktandvården och pratade lite om dels våra tänder och tandkött som påverkas under graviditeten men mest om när våra knoddars risgryn tittar fram och hur vi ska sköta dem då.

Efteråt passade jag på att handla lite och åkte sedan hem. Idag var det ju dax för Coco att flytta. Hennes nya matte kom och hämtade och satte henne i buren. Coco blev helt förtvivlad och skrek samtidigt som hon försökte bryta sig ut. Kiwi brydde sig dock inte ett skit utan låg lugnt och sov högst uppe på katt-trädet.
Tror de kan bli en ganska jobbig natt för nya ägaren inatt, Coco är inte alls som sin syster utan mer "gapig" precis som sin far.. och vill alltid vara nära någon. Men hon ska ju få 2 nya bröder som hon kan ty sig till så det ska nog gå bra.

Har fått reda på att Blackie mår jättebra i sitt nya hem, är väldigt nyfiken av sig och följer med sin nya husse och matte på allt de gör;) Hon har även fått ett nytt namn - Alice. Passar fint på henne tycker jag. Jag frågade vad ägaren till Coco tänkt döpa henne till, hon hade inte tänkt något nytt namn utan trodde att Coco skulle få behålla sitt namn. Helt upp till ägaren såklart även om vi mest valde namnen på kattungarna på skoj just för att de skulle kunna byta sedan. Vi gick ju på frukttemat då föräldrarna heter Kiwi och Mango (Mango har dock enligt nya ägaren fått ett nytt namn - "Farfar Hefner", hehe passar honom utmärkt) så därför döptes ungarna till Blackberry (Blackie) och Coconut (Coco).

 Bara minuter innan nya ägaren kom - sista myset med mamma. Kiwi dock måttligt road - lite tvättande gjorde hon dock.

Väldigt suddig bild på mig o mys-ungen. 1300g vägde hon idag, vid födseln vägde hon 99g, rätt bra viktuppgång, 100g i veckan mao.

Dagens nöje..

.. bestod av en liten tripp in till stan. Jag behöver verkligen få göra något så dagen går, för att gå hemma med en kattunge som skriker efter sin syster och en kattmamma som åter igen löper är inget kul..

Jag är i stort behov av en ny batterikabel till min stora laptop. Har inte kunnat använda den sedan i somras då Nellie bet sönder kabeln =( (använder alltså endast min mini-pc och visst nu har jag vant mig men allt blir så pluttigt litet).
   Idag var jag och kikade på en universalkabel på MM, den kostade dock 479;-, inget jag har råd med denna månad men nu vet jag att de har en passande och priset på den, alltid något. Skulle dock vara surt att köpa en och så funkar det ändå inte.. för vet nämligen att ingången till laptopen där sladden kopplas in har blivit lite "skadad" då B "råkat" använda fel kabel ett par ggr.. menmen, måste ju försöka, så meningslöst att ha en bra dator liggandes.

Jag var även inne på Jysk och köpte 2 plastbackar med hjul som gick in under sängen. Såg nu att jag skulle få plats med ytterligare 2 backar om jag vill men för tillfället räcker det med 2. Dock är de inte så stor volym i dem då höjden endast fick vara 19cm för att komma under sängen. Förvaringen är tänkt till grodan, hon har en byrå också. I den ena lådan ligger lite större bebiskläder som hon inte kommer kunna ha på en gång och i den andra lådan ligger andra små bebisprylar (sele, böcker, nappar, flaskor, bröstpump mm) Ett krav var att lådorna skulle ha lock - annars vet jag allt för väl vem som kommer smita in i sovrummet vid ett obevakat ögonblick och lägga sig där. Katter älskar att ligga bland kläder..

Idag vågade jag mig på att äta lagad mat. Det blev lite pasta och kycklinggryta. Jag tog inga risker och det blev därför en mini-portion som jag delade i små bitar och jag undvek starka kryddor (bara kyckling, bacon, grädde, salt och peppar i grytan). Jag tog även mina tabletter innan maten så de skulle hinna verka. Har endast lite små känningar nu men det känns inte som något anfall är påväg - hoppas det håller i sig =) Så gott att få äta lite lagad mat för omväxlings skull..
Dricker massor citronvatten så njurarna får jobba och förhoppningsvis motverka svullnaden lite, sedan så är det väldigt gott med;)

Bjuder på ett par bilder med. Inte så bra kvalité dock, det är så mörkt här, speciellt vid spegeln i sovrummet så det är svårt att ta bilder.

 Jag i mina nya bågar. Detta är de mer markerade bågarna i plast. Första gången idag som jag vågade köra med glasögon, allt blir så annorlunda, man är ju van att se bra i hela synfältet med linser men nu begränsas man till en "ruta". Samtidigt var det skönt att slippa få ont i ögonen som jag annars lätt får när jag kör bil (dels pga ansträngning och dels pga den torra luften). Aja, jag vänjer mig. Kommer växla mellan linser och glasögon framöver.

Magen idag. Grodan gillade dock inte midjeskärpet, hon knuffade rejält där när det satt på (kanske tryckte det på henne?) Men jag var envis, hehe, i bilen fick jag dock dra det åt sidan för metallspännet i mitten borrade sig in i magen när jag satt ner = inte skönt.

planeringslista och teori

Sitter och skriver på en lista över allt jag vill fixa/hinna med innan grodan kommer. Vissa saker känns realistiska, andra mindre, men ändå bra att få ner det på papper så man får det mer konkret, blir för mycket annars i huvudet.

Tycker redan vi hunnit mycket och jag är så otroligt glad att jag följde min egen känsla och handlade/ordnade med saker tidigt, för nu med alla anfall och trötthet hade jag inte orkat.

Fortfarande är det mycket pappersarbete och så som ska fixas. Jag får krångla dubbelt så mycket med försäkringskassan nu när jag både är sjukskriven och ska ha barn, sedan är det ännu mer då jag fått reda på att jag är återbetalningsskyldig pga för högt bostadsbidrag år 2010.. suck, tjänade liite för mycket och vips så är det massa att betala tbx. Fixar inte att betala hela summan på en gång så har fyllt i blanketter om att dela upp det under detta år. Sedan ska studielånet börja betalas av med, inte heller det funkar så även där har jag fått skicka in nya blanketter för att ansöka om minskad återbetalning detta år.

  Så det är mycket för mitt trötta huvud att fylla i. Och att räkna sedan, det är ju fullkomligt omöjligt för mig att beräkna inkomst osv när man varit timvikarie... fick iaf hjälp med förra årets inkomst av fk, men kommande år? Jaja, jag kör på att räkna ungefär och sedan lägger jag på extra.. då borde det inte vara några problem... hoppas jag.

B jobbar även denna helg (han har varit ledig 4 dgr nu så behövde verkligen jobba), under veckan har vi verkligen fokuserat på hans teori (inför körkortet) och det har varit riktigt tufft. Helt sjukt vilka termer de använder, med tanke på att engelska varken är mitt eller Brandons modersmål så är det väldigt knöligt ibland och hur lätt är det att välja rätt alternativ om man inte en förstår frågan?? Den som översatt svensk teori till engelska har inte gjort det på ett lätt sätt tyvärr.. men men, med lexikon och myyycket bläddrande har han nu klarat även C-delen.

Hans största problem är att läsa ordet, står det probability så läser han = possibility. Då kan ni kanske förstå varför det ofta blir fel, samma sak när det står can't, han läser = can. Det blir ju helt tvärt om då ju...(detta var två av typ hundra ord i varje omgång det blir så med, dessutom är det konstiga ord som jag aldrig någonsin hört förut och som inte ens finns med i lexikonet på nätet??)  Jag hoppas verkligen han får tillgång till högläsning på frågorna när han gör provet (har för mig att jag fick det när jag tog körkort?) för annars blir det inte lätt för honom, dumma dyslexi..=(

En annan riktigt jobbig grej är att alla papper (typ registrerings bevis mm visas på svenska, men orden för dem i frågan står på engelska, dvs tjänstevikt, maxlast, högsta totalvikt på släp osv på pappret men kerb weight, max load, total weight mm i frågan.. Hur tänkte de där?? Då kan han inte ens se på orden och jämföra utan måste helt enkelt lära sig utantill vart orden står på pappret och betydelsen av dem mellan engelskan och svenskan.. så det blir massa extra onödig skit som han måste lära sig bara för att de klantat till det. Antingen översätter man väl alla ord eller inget ord? Så är det med massa saker, svenska och engelska blandas.
   Jag förstår poängen med att ha skyltar osv kvar på svenska - absolut han måste ju kunna förstå vad som står i trafiken, men översätt det då oxå i frågan så han fattar vad som menas när han pluggar (eller ha en faktaruta nere i hörnet där frasen översätts så han lär sig) för hur i hela friden ska han förstå annars??

Så, nu har jag avreagerat mig, hehe, blev så förbannad när vi satt där och tragglade oss genom frågorna igår bara  Det är ju inte meningen att det ska vara mycket svårare att ta körkort bara för att man inte pratar svenska, han är ju inte sämre förare för det..

vecka 31 (30+0)

Ny vecka imorn igen, och då har jag alltså gått 30 fulla veckor av graviditeten.

 

Nu är bebisen drygt 39 cm lång. Ökningen i längd saktar snart av, men bebisen kommer att fortsätta lägga på sig vikt ända fram till födseln. Förmodligen väger den ungefär 1,3 kg nu. 

Lungor och matsmältningssystem är nu nästan färdigutvecklade och bebisen fortsätter att blinka. Den kan förmodligen se vad som händer inne i livmodern, till exempel skiftande ljusnivåer och rörliga ljuskällor. Om du håller en ficklampa mot magen, kanske bebisen inte bara vänder sig mot den, utan sträcker sig eventuellt mot ljuset. 

En del forskare tror att det stimulerar bebisens synutveckling om du har magen ”ute” i ljuset. Förvänta dig inte att bebisen ska ha perfekt syn när den föds, däremot – nyfödda ser bara någorlunda bra på 20-30 centimeters avstånd. Normalseende barn når inte vad vi menar med perfekt syn förrän kring åttaårsåldern. Bebisen har nu ögonbryn och ögonfransar. 

Nu omges bebisen av ungefär en liter fostervatten, men det blir mindre när den blir större och det blir trångt. Din expanderande livmoder trycker på diafragman, vilket kan göra att du känner dig andfådd och har svårt att andas ordentligt, men det är en naturlig följd att att det är trångt där inne. 

blimamma.se

Bebisen

Nu kanske det börjar kännas som att du varit gravid i en evighet och det kan vara svårt att tänka sig att du ska vara gravid i ytterligare 10 veckor. Men din bebis måste fortfarande växa till sig en hel del innan han eller hon är redo att komma till världen. Bebisen är nu 41 cm från topp till tå och väger omkring 1,4 kg.

Även om din bebis ligger skyddad av fostervattnet och livmodern kan den känna och reagera på smärta. Man kan se med ultraljud hur bebisen övar på att andas för att göra sig redo för världen utanför. Om den sväljer fostervatten i fel struprör kan du känna hur den får hicka

Om din bebis föddes nu skulle den kunna hålla sig varm utan kuvös. Huden börjar bli mjuk och len allteftersom underhudsfettet utvecklas. Fettet isolerar mot kyla och fungerar som en energireserv.

Du

Din livmoders översta del kan du nu känna c:a 10 cm ovanför navlen. Livmodern, moderkakan och vätskemängden kommer att öka stadigt under de kommande 10 veckorna och du kommer förmodligen att gå upp ungefär ett halv kilo per vecka.

Eftersom du blir större blir det allt svårare att röra sig snabbt. Du är inte längre så smidig och du bör vara försiktig för att undvika att trilla och skada dig eller bebisen. Tänk på att bibehålla en god hållning när du sitter och står; det kommer att underlätta för dig och minska risken för smärtor i ryggen. Du bör rulla över på sidan innan du stiger upp efter liggande position för att undvika att belasta magmusklerna som är uttänjda och svagare än normalt.

Saknad

Första natten utan Blackie. Coco har varit ganska orolig och skrikit efter sin syster. Kiwi har varit lugn, fast hon har letat hon med, men inte ropat efter henne. Coco vill gärna ha någon att ty sig till och lite oväntat så blev det Ronja. Hon har strykt sig mot Ronja och velat vara nära henne hela tiden, burrat in sig i hennes päls och myst=)
Coco flyttar på måndag, känns bra att båda inte försvann samtidigt, både för Kiwis och för Ronjas skull.

I onsdags var vi på sh innan vi åkte på föräldrautb så då passade vi på att köpa en tjockare filt som Ronja kunde ha i sin korg att ligga på. Innan har vi inte kunnat ha sådant då Nellie bet sönder filtarna hela tiden. Ronja blev jättenöjd, dock fick hon inte ha kvar korgen själv särskilt länge utan både kiwi o kattungarna tyckte det var en utmärkt plats att ligga på. Ibland har det hänt att se kommit och lagt sig hos Ronja och har det då blivit för trångt så har Ronja fått flytta på sig, fast att det är hennes korg. Hon är alldeles för snäll, vår stora lufs:)

Mailet gav reaktion

Idag runt 12 ringde min BM upp mig. Hon hade då läst igenom mitt mail och ville ge mig en akuttid idag hos en läkare på perinatalen. Jag fick tid redan klockan 14:00 så de var snabba där. Hon pratade även med mig och sa att om jag inte klarar att ringa 112 och guidas runt där vid ett anfall så ska jag ringa 1177 istället, för om jag inte får fram vad jag vill säga pga smärtan så ska de automatiskt skicka en ambulans till mig...jaja vi får väl se, men bra att det finns ett alt till 112 iaf, känns så jobbigt att ringa det numret tycker jag, speciellt eftersom alla akuta grejjer går genom dem, inte bara sjukdomsfall ju. Dock måste jag nog säga att jag "hellre" utstår ett anfall hemma och sedan får vila i lugn och ro än att först utstå ett anfall, sedan åka ambulans och ligga halva natten på akuten (been there, done that)... men blir det värre så måste jag väl göra det med..


Så det var bara att göra sig i ordning och åka iväg till sjukan idag igen. De nya ägarna till Blackie skulle komma idag vid 16 så dem fick B ta hand om, men det hade gått så bra så, och de var såå nöjda med henne (vem skulle inte vara det? =)

På perinatalen fick jag först träffa en BM som tog blodprover, urinprov, kollade blodtryck och bebisens hjärta. Sedan fick jag komma in till läkaren. Han började med att kolla min rygg och lyssnade på symptomen jag haft och har samt min historia om när anfallen började osv. Sedan ville han känna på magen och hur bebisen låg (självklart ligger hon kvar i tvärläge, envisa unge;) Efter det så gjordes ett ultraljud och jag fick se grodan igen. Nu märks det att hon är stor för man såg bara huvudet på bilden, hehe, fick en snygg pose underifrån när hon hade öppen mun och man såg näsborrarna =P
Allt var bra med henne som tur var och hon härjade omkring där inne.

Sedan fick jag sätta mig och vänta, o vänta o vänta... tills provsvaren var klara. Inget onormalt på dem. jahopp, vad nu då? Då satte han sig ner och började berätta hur det låg till och han tog sig verkligen tid att förklara hur systemet fungerar och varför de inte kan göra vissa saker osv.

Det finns INGA fler mediciner att tillgå (förutom morfininjektion som endast ges om jag är inlagd) utan jag får fulldos av citodon (8 tabl/dygn) att ta. De funkar ju hyfsat om jag tar dem i rätt tid - annars kommer de upp igen... han tyckte däremot jag kunde lägga ner panodilen, de hjälper inte mot den höga grad smärta jag har.. nää, som om jag inte märkt det?..

Jag vet ju sedan innan att bebisar räknas som fullgångna efter v 37+0 och överburna efter v 42+0. Ett alternativ är såklart igångsättning. Dock krävs väldigt starka skäl för att få det som förstföderska, det beror på att det är mycket mer osäkert för en förstagångsföderska, det finns inget att jämföra med, kroppen har inte varit med om det förut och man vet inte reaktionen. Ganska ofta slutar det med ett snitt då det tar för lång tid - mamman och barnet orkar inte längre. Sedan är det tydligen så att även om ett barn räknas som fullgånget i v 37+0 så behöver dessa barn ofta ändå hjälp med andningen i början.. (detta enligt läkaren alltså)

Det känns ju inte särskilt lockande... Men, visst, påverkas barnet på något sätt negativt så plockas det ut.

Jag uppmanades att hålla en pågående dialog med min BM och vid mer förändring till det negativa ska jag in igen för en ny bedömning, så han ville inte släppa det helt, bara göra det klart för mig att det inte finns mycket alternativ, de måste balansera mellan vad mamman klarar av och vad som är bäst för bebisen.

Han tyckte dock det var väldigt bra att jag var påläst och införstådd i situationen samt påpekade flera gånger att jag vill barnets bästa (för det vill jag såklart), han tyckte att många andra gravida som kommer in inte förstod innebörden av igångsättning utan bara ville ha det överstökat så de kunde få sitt barn, oavsett riskerna.. (låter ju vansinnigt, även om jag förstår att man är sjukt trött på att vara gravid o ha ont)

Han pratade åter om en njurkateter men jag upplever de smärtorna som hanterbara, det är ju anfallen som är problemet o dem har inte med njuren att göra..

Jag fick i alla fall en tid i v 39 för bedömning då de ska kontrollera barnet, hur pass mogen tappen är och om det är aktuellt med igångsättning eller ej. Jag sa till honom att jag vill ha ett ärligt svar - "om barnet mår bra men jag har väldigt ont, blir jag då igångsatt?" Då sa han, "nej, jag tänker inte ljuga, med största sannolikhet blir du det inte, det är bara om man kan påvisa att barnet mår bättre utanför livmodern som det tas ut, annars inte".

Svaret kändes både bra och dåligt. Bra på det sätt att han var helt ärlig och inte gav mig falska förhoppningar men dåligt då det inte finns något att göra åt det onda - bara att härda ut. För självklart vill jag att grodan ska må bra hela vägen, det är och kommer alltid vara det viktigaste.

Jag kände att besöket ändå gav något - många svar och ett besök att hålla fast vid, även det lilla gör skillnad. Men med smärtan är det bara att härda ut, den tråkiga men sanna verkligheten..