Idag bestämde jag mig för att skriva upp antal gånger Mimmi fått mat samt sovit. (Lägger upp det imorn när jag vet hur natten blev)
Känner att jag behöver få ner det på papper för det känns som att det är väldigt ofta.. Trots att hon är drygt 5 mån så känns det som att hon äter lika ofta som en nyfödd (lite mer sällan på natten). Visserligen går det fort att amma henne men eftersom hon inte står sig så länge så vore det bättre om hon tog längre tid på sig och verkligen blev proppmätt så hon höll sig ett tag.. Har försökt att ge båda brösten men det är inte problemet, när hon inte vill ha mer finns det fortfarande mycket mjölk kvar i det bröstet och när jag försöker med det andra spottar hon bara ut mjölken..
Nu lyckas vi distrahera henne från amningen en stund 2 ggr/dag när hon får gröt/puré men det är ju så små mängder hon äter så hon blir ju inte mätt utan vill alltid ammas efter.
Vårt mål med att ge henne annat är ju att så småningom kunna byta ut ett amningsmål mot gröt/puré men det känns väldigt avlägset just nu.
Vår dam är en riktig tuttfia och nappen duger bara ibland.. Myssnutta är hennes grej helt enkelt. Ibland är det supermysigt men ibland väldigt krävande att inte få göra något själv som tar längre tid än 30 min.
En annan grej som är riktigt jobbig är det faktum att jag har fått mer och mer ont i svanskotan igen. Den fick ju en rejäl törn vid förlossningen och de första veckorna efter hade jag såklart ont (fick citodon då) , gick jätteroligt på bb - fick frågan om jag spruckit rejält säkert 10ggr men så illa var det tack o lov inte (syddes bara några stygn), smärtan från stygnen kändes absolut men det var kotan som ömmade värst.
Sedan blev det mycket bättre och jag kände bara av det när jag suttit en längre stund.
Nu är värken tillbaka - jag får ont efter bara några minuters sittande =(
Ont ont ont gör det, men vad gör man åt saken? Kan inte knapra tabletter hela tiden direkt (det fick jag nog av som gravid) och sitta måste man ibland.. Jag misstänker skarpt att det är en spricka i den eftersom värken inte ger med sig, eller så är den bruten.. Men vad gör man? Det går ju inte att gipsa en svanskota direkt..
Konstigt nog får jag mer ont av att sitta i vår mjuka soffa än att sitta på en stol, tror att det är för att belastningen blir mer bakåt när man sitter i soffan och lutar sig bakåt..
Alltid är det nått.
För att uppväga allt trist med detta inlägg måste jag ändå skriva hur otroligt tacksam jag är att jag inte haft en enda känning från njurarna sedan Mimmi föddes. Helt otroligt att den smärta som fullständigt styrt mitt liv under 20 veckor blev som bortblåst så fort hon kom - det är helt underbart och jag mår sååå mycket bättre nu. =)
Min fina tjej, det har inte varit lätt att få dig inte, men ångrar ingenting! Ditt leende, dina skratt, de stora pigga ögonen, dina varma små händer som kramar om min hand, dina goa knubbiga lår och de mjuka små fötterna - det uppväger allt jobbigt som varit. Jag är så lycklig och glad över att få vara din mamma <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar