Brandon..

Nu har även B fått den där dumma hostan med ond hals (och min är inte borta än) så vi går och hostar om vartannat. Det är svårt att sova om nätterna då man störs av varandra så efter halva natten brukar det sluta med att B går upp och gör te och somnar sedan i soffan.

Kl 14:00 igår hade vi tid på vårdcentralen igen... B har åter fått dessa svullnader (även denna gång på foten, fast nu på ovansidan) och haltar omkring.
Vi är jättenöjda med läkaren på Vc, han tar oss på allvar, utesluter inte något, ringer runt till andra specialister och har verkligen gått in för att lösa "mysteriet" med B. För det är tydligen de det  är. Ingen, varken i USA eller här i Sverige har listat ut vad det är för något han har, och då har vi träffat MÅNGA läkare på både sjukhus och olika vårdcentraler.
Dessutom är denna läkare glad och skämtsam samt kanske det viktigaste, han pratar god engelska så jag slipper agera tolk.

Nu har vi iaf kommit fram till att det är inflammationer i lederna, inflammationen kan bryta ut vart som helst men endast i en led åt gången.
 Det är troligtvis ärftligt (suck) då hans pappa och bror har mildare former av detta. När inflammationen bryter ut så blir området först rött, sedan svullet och han kan inte böja leden. Han får feber och måste ta medicin för att få ner inflammationen som då ger sig efter ett par veckor.
 Förut hade han kanske 1-2 utbrott/år, nu det senaste året har han haft 6-8 utbrott..

Igår tog de "endast" 6 rör blod.. Flera sjukdomar har uteslutits genom att testa om han bär på olika gener men några till saker kunde han bli testad för.

Nu har han fått kortison utskrivet och ska ta i 5 dagar. På måndag ska läkaren ringa och utvärdera och om det blivit bättre ska han få börja med en ny medicin för att se om anfallen upphör.


Vi håller tummarna och hoppas på det bästa, för nu räcker det med sjukdom i den här familjen!!

Söndag

Jupp, söndag idag. Skulle dock kunna vara vilken dag som helst. Dagarna skiljer sig inte så mycket åt när man går hemma och har en sambo som jobbar blandade dagar.

Igår gick det faktiskt ganska bra med att bara äta flytande. Det blev fil, nyponsoppa och juice under dagen och på kvällen gjorde jag en mixad potatis&morotssoppa med edamamebönor, det blev riktigt gott. Kan tillägga att jag inte är någon sopp-älskare i vanliga fall men tror jag har lättare för mixade krämiga soppor faktiskt (då slipper man den blaskiga konsistensen). Det blev lite mjölk och grädde i soppan med och lite buljong för smak. Mixade allt i en mixer och sedan lite baconkross över. = kommer provas igen, fast kanske med broccoli denna gång? Hmm blomkål är också riktigt gott, får fundera lite.

I vilket fall som helst så blev det inget anfall igår, fick små små känningar men lite citodon och vila i soffan räckte för att få bort dom.

Helt klart lyckat mao. Nu går det bra att köra så här några dagar, men min mage kommer väl go bananas om jag inte har någon mat i magen som behöver jobbas med, kan tänka att tänderna inte mår så bra av det heller.


Nu till något annat. Eftersom jag är hemma så mycket och inte har energi till att hitta på massa roliga saker blir det mest att jag är inomhus. Tv:n kollar jag inte mkt på däremot används datorn flitigt och kanske att jag hängt lite väl mycket på tradera på sista tiden, haha.
Måste ändå säga att jag gjorde ett fynd igår, jag budade på ett gravidbälte (inte fogbälte, det har jag redan) utan ett bälte för magen i bilen. Jag kör ju väldigt mycket så tänkte det vore bra att skydda den växande magen (eller ja, den inneboende grodan =)
Vann det för 2 kronor + frakt så skulle det inte användas är det ingen stor förlust;)

Nya tag =)

Idag mår jag bra! B väckte mig vid 8 och hade då gjort alla morgonsysslor så jag slapp det (ge djuren mat, släppa ut hundarna, bära in ved och göra frukost =) Så det var bara att äta och klä på sig. Vi åkte runt 8:30 till jobbet med honom. Sedan handlade jag lite på maxi innan jag åkte hem igen.

Nu har jag inhandlat lite nyponsoppa, smoothie, juice och fil - så det ska jag äta(?) idag så får vi se om vi kan hålla de dumma känningarna borta och om teorin stämmer eller inte.

Jag vaknar nu ofta på natten av att grodan lever runt där inne. Ofta sparkar det både på höger och vänster sida samtidigt och hade jag inte gjort UL så skulle jag tro att jag hade 2 bebisar i magen, men grodan sträcker väl på sig och sparkar med både ben och armar =p Riktiga fullträffar är det med och hela magen far omkring, väldigt kul att titta på, jag har försökt fånga det på film men det är inte lätt att se till att ha telefonen till hands när det händer. Dessutom är h*n som sagt mest aktiv sent på kvällen och natten.

Tror vi börjar få in en dygnsrytm här.. hmm kvällspigg unge alltså;)

Nästa vecka känns både spännande och extremt jobbig..

Vi ska ju göra 3D-ul på crocus den 20jan, den 21 fyller jag 22år och till helgen kommer syster S med sin sambo till oss, men först ska vi lämna Nellie till de nya ägarna den 19.. och även besikta bilen.
  Mycket som händer alltså men förhoppningsvis blir allt bra tillslut.

v 27 (26+0)

Ny vecka imorn igen:

 

Nu är bebisen lite drygt 35 cm lång från topp till tå och väger strax över 760 gram. Ögonen kommer att börja öppnas kring den här tiden och mot slutet av sjunde månaden kommer reaktionerna på ljud att mogna, eftersom hörselnerverna är mer utvecklade då. Bebisen fortsätter att ta små "andetag" som träning inför livet utanför, även om den än så länge andas fostervatten istället för luft. 

Nu växer bebisen snabbt och hjärnan utvecklas i intensiv takt. Detta gör att ditt näringsintag är viktigt. Fortsätt äta en välbalanserad kostmed mycket grönsaker och fullkornspordukter. Fiberrik mat, som fullkornsprodukter, linser och råris innehåller mycket B-vitaminer och hjälper till att förebygga förstoppning. 

Din föräldragrupp kommer förmodligen att börja om ett par veckor (om den inte redan börjat). Träffarna ger information om förlossningen och början av föräldraskapet och om ni kan delta båda två, är det allra bäst. Att vara välinformerad gör resan lättare. 

blimamma.se

Bebisen

Den här veckan blir din bebis drygt 23 cm från huvud till stjärt och väger omkring 900 gram.

Efter att i en månad har haft ögonen slutna så börjar bebisen att öppna dem under denna vecka. Ögonen är nästan helt färdigutvecklade.

Bebisen kommer att fortsätta att bilda underhudsfett, även om det vid den här tiden fortfarande är ganske liten och tunn. Vid förlossningen kommer den att ha samlat på sig tillräckligt för att klara den tuffa världen utanför livmodern och för att få det typiska rultiga bebisutseendet.

Blodkärl bildas i lungorna för att förbereda dem på ett liv utanför livmodern. Blodcirkulationen är fullt fungerande och navelsträng, moderkaka fortsätter att växa för att kunna försörja det allt större fostret. Moderkakan är nu nästan lika stor som bebisen.

Även om det fortfarande är alltför tidigt för din bebis att födas så skulle den nu har c:a 70% chans att överleva om den föds på ett sjukhus med rätt resurser.

Du

Övre delen av din livmoder är nu c:a 6 cm ovanför din navel, och du kommer fortsätta att växa ungefär 1 cm per vecka. Om du har ätit balanserat och närigsriktig kost har du förmodligen gått upp omkring 7-10 kg fram till nu.

Eftersom bebisen ligger högre upp i buken nu så kan det hända att du ibland upplever att det gör ont under revbenen.

gravid.se

Förmodligen passar inte dina vanliga kläder längre, för nu börjar dulagra fett kring bröst och höfter. Graviditetsstrimmor på mage och bröst bör dyka upp nu, om du alls kommer att få några. Ditt hjärta och dina njurar jobbar hårt för att hålla igång blodcirkulationen, och ta hand om den ökade mängd vätska som finns i kroppen. Barnet är ca 23 cm långt från huvud till stjärt och väger ungefär 900g.Ryggraden blir starkare och smidigare, för att den skall orka bära kroppen. Lungorna utvecklas alltjämt och barnet växer till sig mer och mer. Med lite tur kan man höra barnets hjärtslag genom att någon lägger örat mot din mage. Ögonen är nu färdigbildade och barnet har lärt sig att både andas in och ut. När barnet hör ljud reagerar det med högre puls, och spelar du musik kan det hända att hon/han rör sig i takt. Det finns studier som visar att barnet reagerar på beröring runt denna vecka. Har du börjat tänka på bilbarnstol ännu? Det kan vara skönt att redan på ett tidigt stadie lära in sig vad man behöver veta om detta. Tillsammans med AktaGraco har vi här information om bilbarnsstolar. Nu börjar det bli dags att fundera på om en profylaxkurs är något för dig och din partner. Genom att förbereda er fysiskt och mentalt inför förlossningen ökar era chanser att få en fin förlossningsupplevelse. Är du ute i god tid kan du välja det kursdatum och den kursplats som passar er bäst och ni får mycket tid för träning innan förlossningen startar. Mer info om Profylax får du här alltförföräldrar.se Barnet Barnet kan höra ljud och ljudnivån inne i magen som kan nå upp till mer än 80 decibel. Det är ungefär lika livligt som en stökig stadsmiljö. Barnet lyssnar på ljuden i mammans kropp, magen som kurrar, nysningar och annat som händer. Det lyssnar även på mammans och omgivningens röster. Vikt: 900 gram. Mamma Du har nu klarat av två tredjedelar av graviditeten. Nu har du nog ökat cirka sju till tio kilo i vikt. Hela kroppen påverkas av graviditeten. Karpaltunnelsyndrom Det kan uppstå ett tryck kring nerver och senor som gör ont och ger en domningskänsla ut i händerna. Det kallas karpaltunnelsyndrom. Berätta för din barnmorska om du har besvär av din karpaltunnel. Smärtan och domningarna kan avhjälpas med hjälp av handledsskydd.  Tvillingar Nästan alla besvär som man har under en graviditet, det vill säga illamående, trötthet, ryggont och svullna händer och fötter får tvillinggravida känna av lite mer. Det är ju inte så konstigt. Därför är det viktigt att du tänker extra noga på att vila och kanske ändrar dina vanor för att följa dina behov. Pappa/partner Motion är viktigt. Det finns många fördelar med att motionera, både för kvinnan och för barnet. För många är det lättare att komma ut om man gör det tillsammans. Ni kan gärna ta promenader tillsammans eller simma. Undvik sporter med risk för slag eller knuffar.

Nytt anfall igen..

Börjar kunna det här nu.. I onsdagskväll fick jag ett nytt anfall. Det började kring 21:30 och självklart var jag ensam hemma. B jobbade och skulle sova över eftersom han började tidigt dagen efter. 

Vid första känningarna tog jag en supp som jag blivit ordinerad. Jag väntade och väntade, smärtorna steg och efter ca 40 min stod jag inte ut längre (medicinen ska verka efter 20 minuter). Alltså tog jag en supp till och började få panik - vad gör jag om det inte hjälper? Efter ytterligare 30-40 minuter klingade smärtan av. Jag gick och la mig i hopp om att få sova (helt slut av smärtan). 

Runt tolv vaknar jag med frossa, akut illamående (som tur var hade jag ställt papperskorgen vid sängen, vis av tidigare erfarenheter) och kramper. Jag var i lala-land och kunde inte gå rakt (hög på allt morfin jag stoppat i mig) Mådde så dåligt (ungefär som morgonen efter en rejäl snefylla + feber) och sov oroligt resten av natten.

På morgonen var det inte ett dugg bättre, stackars djuren gnällde så var tvungen att gå upp och ge dem mat samt släppa ut hundarna. Huvudet snurrade och jag kunde inte se ordentligt. Varje gång jag klev upp ur sängen under dagen kom illamåendet och det var bara att gå raka vägen till toaletten. 

Samma visa varje gång. Jag skulle hämta B på kvällen men det fanns inte en chans att det skulle gå, han fick skjuts hem av snälla M så det löste sig tillslut. 

Hela torsdagen låg jag alltså i sängen med undantag för några minuter då hundarna skulle in och ut, de fick klara sig helt själva igår (tack o lov att vi bor som vi gör och bara kan släppa dem) 

Idag är det bättre, är så otroligt trött men inte längre yr tack och lov och behöver inte ligga i sängen.

En annan biverkning av denna medicin är att man får svårt att kissa då musklerna slappnar av inte bara i gall och njurgångarna utan även urinblåsan - alltså kan man inte gå på toaletten. Jag försökte hela dagen för tro mig - jag var verklien kissnödig.. på kvällen (nästan ett dygn efter jag tagit medicinen) kunde jag kissa igen, det var riktigt obehagligt och man förstår inte fören man upplever det hur otroligt panikartat det är att inte kunna kissa (låter dumt men så är det, riktigt läskigt)

Slutsatsen av detta är att de nya medicinerna är SKIT - jag får ju ändå utstå hela anfallet och sedan ovanpå det alla biverkningar.. vad är vitsen med det hela?

Jag har endast ätit ett glas fil och en smörgås sedan i onsdagskväll - vet inte riktigt vad jag ska våga stoppa i mig - vet iofsg inte ens om det är mat som utlöser anfallen men eftersom de alltid kommer på em/kväll så är en teori läkaren hade att magsäcken är full då och gallan börjar bearbeta maten samtidigt som bebisen rör på sig (h*n är mycket mer aktiv på kvällen)

Däremot kunde läkaren inte säga vad för mat som skulle kunna påverka då det är olika för alla, det kan vara äpplen, ägg, grädde, lök eller något helt annat.. Jag äter inga mängder av något och innan anfallen har jag inte stoppat i mig nått av det (förutom någon lökring till tacosen) så vet inte..

Ska iaf undvika starkt kryddad mat ett tag, kanske prova soppor, pureér, krämer osv som syrran sa.. så att det inte blir så mycket i magen, samt äta lite och ofta. Jag äter o andra sidan aldrig stora portioner... men det är värt ett försök. 

Ännu ett tråkigt sjukdomsinlägg.. men det är så min vardag ser ut just nu så svårt att skriva om något annat..

magbild v 26

Nya bilder på magen:

Jag och badbollen =) v 26 (25+2)

Magen nu ikväll v 26 (25+4)

 Och så framifrån

Var ett tag sedan fötterna "försvann" nu..

Älskade Nellie

För några dagar sedan tog jag och Brandon beslutet att det var dags att leta efter ett nytt hem åt vår fina Nellie. Vi har under hösten känt att det inte funkar att ha kvar henne då jag varit sjuk i stort sätt hela graviditeten och därför inte kunnat ta hand om henne och gett henne den stimulans hon behöver, Brandon är inte hemma så mycket och har inte kunnat hjälpa mig med den biten heller. Det är hemskt att se sin hund må dåligt över att inte få den uppmärksamhet och kärlek hon förtjänar och inte kunnat göra något åt det..

Vi har 2 hundar, men det är inte samma sak med Ronja. Ronja är snart 6 år gammal och kräver inte samma aktivering som ettåriga Nellie gör. Jag har varit självisk tillräckligt länge och intalat mig att det kommer funka ändå, men verkligheten säger annorlunda. Jag kan inte gå en promenad med båda i dagsläget. En av dem kan jag ta en kortare promenad med men that's it, de har annars bara fått springa lösa på tomten och lekt. Visst det funkar som motion men de behöver jobba med huvudet också, träna och kommunicera. Det är något jag inte kunnat ge dem. Ronja har redan den grunden men inte Nellie, och det vore en lögn att tro att det kommer bli bättre när bebisen kommer för så är det naturligtvis inte..

Nellie är en underbar hund, hon ÄLSKAR alla, hundar som människor. Hon är väldigt lyhörd och lättlärd - bara man har tid.

Vi lade ut en annons och inom 24 timmar fick jag mail från över 25 familjer som hört av sig och ville ha henne. Från Danmark till Dalarna och allt där i mellan, att intresset skulle vara så stort hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig. Först hade jag tänkt att de familjer som svarat skulle få träffa Nellie (och oss) och därefter skulle ett beslut tas, men med så många intresserade var det helt ohållbart, stackars Nellie hade blivit helt förvirrad.

Därför gick jag genom alla mail och numrerade dem efter hur intressanta jag tyckte de var, därefter kontaktade jag den mest intressanta, vi bokade en tid och idag kom hon med sin hund och hälsade på. Allt flöt på bra, Nellie och hennes hund fattade tycker för varandra och lekte en bra stund. Hon var nöjd med Nellie och ville absolut ha henne.

Vi har nu kommit överens om att vi ska åka hem till dem nästa vecka och lämna Nellie där, då hinner vi ordna upp alla papper och överlåtelser först och även säga hejdå till Nellie. Och så får vi se hur Nellies nya hem kommer se ut.

Det kommer bli oerhört tufft och jag gråter vid bara tanken, det är ju vår älskade vän vi lämnar bort, men hon kommer trivas superbra hos sin nya familj, det är jag säker på. Förhoppningsvis får vi komma och träffa henne någon gång i framtiden.

Dagens sjukbesök

Idag hade jag tid på antenatalavdelningen. Först fick jag träffa en sjuksköterska som tog prover. Blodprovet låg perfekt idag - skönt. Däremot hade jag 3+ i leukocyter och 1 + i protein på urinprovet så måste ta nya urinprover imorn med morgonurin för att fastställa om jag behöver antibiotika. Vi fick också lyssna på grodans hjärta idag igen och det låg på 158 slag/min =)

Sedan fick vi vänta läänge på läkaren. Tillslut kom hon och vi pratade om mina anfall och njursmärtor. Hon ville åter byta ut mina mediciner.. Så nu har jag fått en ny medicin att ta vid anfallen samt andra värktabletter som inte ska tas vid behov utan kontinuerligt (morgon-middag-kväll) under hela graviditeten.. yippie.
   Hon berättade även att om mina njursmärtor blir värre kommer de sätta en pyelostomikateter i njuren för att se till så det är fri passage. Det är alltså en kateter (slang) som förs in genom sidan av kroppen och in i njuren. Sedan får man ha en slang utanför kroppen och en påse som samlar upp urin och ev stenar/slagg. Det ska tydligen inte alls vara särskilt bekvämt så låt oss hoppas att jag slipper detta. Jag har själv tagit hand om patienter med sådana katetrar och det verkar inte roligt för fem öre..

Sedan sa hon att jag borde ringa försäkringskassan även fast jag är timvikarie för eftersom jag inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande så borde jag eg ha rätt till sjukskrivning.. Jag är väldigt tveksam men ska ge det ett försök iaf, hon sa att om det finns någon ersättning för mig att få skulle hon skriva ett sjukintyg som ger mig 100% sjukskrivning för hon tyckte absolut inte att jag skulle jobba. Jag får ge det ett försök iaf och ringa dem imorn eller i övermorn.

Väl på apoteket blev det såklart oxå strul. Eftersom medicinen mot anfallen är narkotikaklassad och måste skrivas på speciella blanketter hade läkaren glömt skriva något samt informera om hur många jag får ta så de var tvungna att ringa upp läkaren (som såklart var upptagen..) för att se till så jag fick korrekt information. Detta tog en väldans lång tid då de verkade mer intresserade av att packa upp varor än att hjälpa kunder. Tillslut när vi väntat typ 40min gick B fram och röt till - vips så tog de genast itu med saken och vi fick hjälp, dåligt att man måste bli förbannad innan något händer.

Aja, tabletterna fick jag tillslut, det är suppositorier då det inte är någon mening för mig att ta vanliga tabletter vid anfall eftersom jag spyr.. Jag får ta 2 st - hjälper det inte så ska jag ringa ambulans för att komma in och få sprutor, jag hade kunnat få sprutor direkt sa hon men då hade jag fått sköta det själv hemma - nejtack, att ge andra sprutor är kul, men inte att ta på sig själv... Skönt att få klara besked över vad jag ska göra och jag kände mig verkligen väl behandlad både av sjuksköterskan och läkaren vilket är stort +.

Båda trollen tingade

Idag har både Coco och Blackie blivit tingade. Jag lade in en annons igår kväll och det tog bara ett par minuter innan de första hörde av sig. Jag är glad att jag bara satte ut mailen och inte mitt telefonnummer för då hade jag blivit totalt ner ringd av folk. Hade ingen aning om att intresset skulle vara så stort för mina finisar =)

Det blir ett medelålders par som tingat Coco så hon flyttar till ett hus på landet utanför Nyköping. Där kommer hon få 2 kattkompisar och en hundkompis. Hon kommer få gå in och ut som hon själv vill. Känns som ett riktigt bra hem för henne =)

Blackie flyttar in till Norrköping hos ett ungt par. Hon blir innekatt och jag tror det kommer funka kanon, verkligen trevliga människor.

Tack och lov är det 1 månad kvar tills de säljs, de blir 12 veckor den 10 februari och jag säljer dem absolut inte innan men i o m att de är tingade och handpenningen är betald så känns det tryggt=)

Coco - 5-6v på bilden (bild tagen av min syster V)

Blackie 5-6v på bilden (bild tagen av syster V)

Antenatalen

Idag mailade jag min BM angående anfallet i förrgår och känningarna jag hade igår. Hon ringde bara ett par minuter senare och fixade en tid åt mig på antenatalen imorn där jag ska träffa en läkare. Jag hoppas verkligen jag får hjälp med det nu. Det stressar både mig och barnet och gör så fruktansvärt ont.

Jag tror att vi ska prata om hur jag måste lägga om kosten, vad jag ska göra om ett anfall kommer osv, känns skönt att min BM tar mig på allvar.


Snart har jag väl besökt alla avdelningar på sjukhuset som har med graviditet och bebisar att göra, men får se det positivt, jag lär mig ju hitta iaf =)