Mimmi har varit på gott humör nästintill hela tiden. Hon låter väldigt mycket nu, det är inga riktiga ord som kommer såklart men hon tror nog att hon kan prata, för hon tittar på en och försöker visa vad hon vill samtidigt som hon håller på med sina ljud ;) Hon har börjat köra med tungan ut och in för att forma ord, det närmaste hon kommit är väl "hej" tror jag, inget som liknar mamma eller pappa iaf, haha. Vi förväntar oss att det kommer att dröja då hon har 2 (3) språk att lära sig på en gång, flerspråkiga barn brukar nämligen komma igång med språket senare än barn som bara talar 1 språk.
Igår fick vi veta något väldigt tråkigt, Brandons pappa ligger på sjukhus. Han kan inte andas själv (är intuberad) och inte vaken:( B är förstås jätteledsen och det är fruktansvärt jobbigt att han inte kan åka och vaka hos honom som resten av hans familj gör..
Jag försöker vara ett så bra stöd som jag kan men det är inte lätt. Jag skulle vilja säga till honom att han kan åka till sin familj i USA men det går inte.. Vi har inte ekonomi till det och jag känner inte att jag skulle fixa att vara själv och sköta allt i flera veckor heller.
Hade vi haft möjlighet skulle vi förstås åka alla 3. Det känns också jobbigt att Mimmi kanske aldrig får träffa sin farfar:'( Poh är sååå glad i barn och har sagt så många gånger att vi måste komma och hälsa på snart. Vi som planerat komma nu i vår, kanske är det då för sent..
Vi ber och hoppas att han ska bli frisk igen. Fick nyss höra att han vaknat upp ur respiratorn men är fortfarande intuberad. Kom igen nu Poh, din tid är inte kommen än!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar