Idag har vi varit på två olika läkarbesök med Mimmi. Det första var i Åby på BVC, det var en vanlig 2 mån kontroll. Allt såg fint ut och hon fortsätter sin viktuppgång. Hon vägde 5415g idag och var 57,5 cm lång.
De tyckte hon var väldigt fin i hyn, inte ett enda märke någonstans och inte torr heller:)
Hon var faktiskt på bra humör, till då läkaren skulle testa hennes reflexer (då de släpper taget om bebisen och sedan fångar upp den igen) då blev hon jätteledsen. Men det lugnade snabbt ner sig och vi åkte hem för att äta och amma innan det var dags att åka igen, denna gång till Nkpg.
B kunde inte följa med nu för han skulle ju till jobbet. Jag åkte lite tidigare för att hinna amma henne igen i bilen innan vi gick in på barnavdelningen.
Först skulle jag fylla i papper i väntrummet (inte det lättaste när man har en gnällig bebis på axeln. En mamma satt där med sin tonårsdotter och kunde inte sluta titta på Mimmi. Hon sa att hon var såå söt att hon inte kunde låta bli att titta och sa till sin dotter att det var så mysigt när hon var så liten (sugen på barnbarn gissar jag;)
Vi fick komma in ganska snabbt trots mycket folk och det var som att trycka på en knapp, Mimmi började gallskrika.
Läkaren var supertrevlig och gjorde först rutinkoll (märktes att han var barnläkare, han höll henne bestämt men ändå så mjukt) hon kom av sig ett par min medan han kollade henne, sedan visade han ett par olika grepp man kan hålla barnet i när det skriker som värst.
Vi gick genom alternativ och jag har ju redan testat det mesta. Jag fick beröm för att jag var så påläst och att jag började med mjölkfritt så tidigt, nu har jag hållit på i 5v och hade mjölken varit problemet hade hon varit bättre nu, eftersom hon inte är det så ska jag börja med mjölk igen. Positivt att vi kunde utesluta det ( uppskattningsvis är 1/5 av alla kolikbarn överkänsliga mot mjölk) det sparar mkt tid med att jag redan provat. Han sa att kolik är väldigt genetiskt, jag hade inte kolik som barn men min syster hade det. Dessutom sa B mamma att han skrek mkt som spädbarn..
Nåja, läkaren hade själv haft 2 kolikbarn så han visste precis vad vi går genom, han sa att det sista vi kan prova är dicykloverinklorid, så då får vi göra det. Så länge vi är försiktiga och observanta på ev biverkningar så tyckte han det var det bästa i vårt fall.
Som tur var hade han licens på det redan så han kunde skriva recept direkt. Dock fick han bläddra i flera böcker för att få fram rek dos. Han hade inte skrivit ut medicinen på många år då det är väldigt få som bedöms ha så jobbig kolik att det krävs..
Nu har jag beställt det på Apoteket och de sa att de skulle ha medicinen hemma nästa vecka, så bara att vänta lite till..
Detta är det absolut sista man provar, funkar inte detta så finns inget mer att göra, då är det bara att härda ut.. Vi håller tummarna att det ska hjälpa så vi får en glad bebis igen.
Jag ser fram emot att få äta en mer varierad kost igen, men ska ta det lite lugnt och inte chocka kroppen direkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar