Besök

Nu i helgen har vi haft massor med besök från min familj som ville komma och titta på Mimmi =)

På fredagen kom först min pappa och hans tjej T och hälsade på=) Vi passade på att ta en promenad med vagnen och hade det bara trevligt. Pappa hade lite svårt att släppa ifrån sig Mimmi när de skulle hem, det är ju trots allt hans första barnbarn (även om det kommer en plutt till om några veckor;)

Pappa (Morfar) håller Mimmi för första gången, kärlek =)

Promenad, Pappa/Morfar ville köra vagnen =)

Senare på kvällen kom syster S och hennes sambo C, de är även gudföräldrar till Mimmi =)

Mimmi och hennes gudfar

Mimmi och hennes gudmor (som även är hennes moster =)

S&C har stannat hela helgen och myst =) 

På lördagen kom min äldsta syster och hennes man, syster J och O. 

Mimmis äldsta moster =)

J har bara några veckor kvar innan hennes bebis kommer (Mimmis första kusin på min sida av släkten). 

Syrrans chihuahua var lagom road över att se att mattes knä var upptaget av en liten konstig sak som pep då och då, men det är bara att han vänjer sig, för snart kommer det alltid vara så hemma hos dem med;)

O fick öva på att hålla lite, snart blir ju även han pappa =)

Mys i soffan =)

På söndagen jobbade B men vi bestämde oss då för att åka och äta brunch på herrgården, jag och mimmi följde såklart med. Innan passade jag och S på att ge Mimmi ett bad, det var välbehövligt och hon tyckte det var skönt =) 

Första restaurangbesöket för Mimmi, hon var så duktig och sov genom hela middagen. Jag var lite rädd att hon skulle vakna så jag skulle vara tvungen att amma henne där (tkr det känns lite jobbigt att amma på andra ställen än hemma ännu då vi ibland fortfarande kör med amningsnapp = lite krångligt och en del mjölkspill) men hon sov så gott, min duktiga tjej.

Desserten intogs i salongen =)

Jag =)

 Mimmi sov så gott i vagnen. Är så glad att vi köpte sulkyn, det är så smidigt att bara klicka på babyskyddet där så man slipper väcka henne när hon ska ur bilen.

Mysigt =)

Vi stannade tills B jobbat färdigt så han åkte sedan hem med oss. Så skönt att slippa åka och hämta honom igen sedan.

Imorn blir det först besök på BVC och sedan ska jag till neonatalen på sjukhuset för att lämna blodprover och mjölkprover, är allt ok så ska jag börja donera mjölk till de små prematura barnen där =) 

Ställde mig på vågen nu i helgen, 2 veckor efter förlossningen. Jag har sedan förra veckan gått ner ytterligare 2,5kg så nu har jag gått ner totalt 12,5 kg. Bara 3,5 kg kvar till inskrivningsvikt, sedan finns det mer att jobba på såklart. Syns att vätskan i kroppen börjar försvinna, är inte alls så svullen om fötter och ben eller ansikte längre, så skönt. 

 Lite fundersam på om napp är gott? ;)

Hon tar den ibland men lika ofta suger hon på händerna.. Hoppas hon fortsätter med nappen för att vänja av en 3-åring med tumme är inte lika lätt som att ta bort nappen, och en napp förstör inte heller tänderna på samma sätt.. (därmed inte sagt att det är lätt att vänja av dem med napp heller, men lättare än tummen är det iaf)

Mys på det överfulla skötbordet (Då vi har så dåligt med avställningsytor i sovrummet blir det lätt att man lägger saker på skötbordet istället.. Nåja, än så länge är hon så liten att hon får plats;)

Här är hon glad för en gångs skull när hon ligger där.  annars tycker hon inte om skötbordet, så det blir snabba blöjbyten;)

Tack alla som kommit på besök denna helg, det har varit jättetrevligt och mysigt =) Tack också för de fina presenterna till Mimmi =)

Hennes namn

Mimmis fullständiga namn är Mirjam Savannah Tasanee.

Mirjam har jag haft som favoritnamn under många år så det namnet skulle det bara bli om jag någon gång fick en tjej. Som tur var så gillade B det namnet så det var ingen svår övertalning ;) 

Mirjam är ett bibliskt namn och har flera betydelser beroende på vem som tolkat och vart det härleds ifrån. Dels betyder det "efterlängtat barn" och det är hon verkligen, men det kan även betyda "rebellisk", och nog r det en liten rebell som bott i magen och härjat runt ;)

Savannah valde vi dels för att hon skulle få ett amerikanskt namn (då halva hennes släkt bor i usa) och för att Brandons riktiga namn är Sysavanh och då blir således Savannah en kvinnlig form av det namnet. Sedan är det ett ganska populärt namn just nu men det bryr vi oss inte så mycket om, vi tycker det är fint och det är lätt att uttala.

Savannah har ingen rolig betydelse, det betyder rätt och slätt "en savann"..

Tasanee fick hon heta för att vi ville att hon skulle få ett thailändskt namn med, hon är ju 1/2 thai =)

Tasanee betyder "beautiful view" - vacker utsikt. B fick välja helt själv och jag tycker det är ett jättefint namn =)

Vi har varit väldigt eniga om namnen så det har inte alls varit svårt, däremot hade vi väldigt skilda åsikter när det kom till pojknamn så det var väl tur att det blev en flicka;)

Igår kom pappret från skatteverket om namnregistreringen så det är nu ifyllt och ska postas imorn. Skönt att få det ur världen =) Känns fortfarande lite overkligt att se mitt och brandons namn och sedan att vi nu har gemensamt efternamn, fast, jag har ju kvar mitt, det är ju B som har bytt;)

När lillan kom till jorden..

Jaha, då var det min tur, min tur att skriva den där berättelsen om när vår groda föddes.

Som de flesta vet vid det här laget drabbades jag av hydronefros under graviditeten vilket orsakade helt vansinniga smärtor i rygg och kring njurområdet. Hydronefrosen startade i v 22 och det var den växande magen som orsakade smärtorna då barnet tryckte mot njuren och klämde åt så vätska samlades i njurbäckenet som då vidgades = ajaj.

Det krävdes många läkarsamtal och undersökningar samt inläggning på förlossningen en vecka innan jag tillslut fick 3 alternativ av min läkare. 1 = Bit ihop, gå till v 40+0 och kom sedan tillbaka för nytt samtal, 2 = Induktion, v 38+3. Riskfyllt då du är förstagångsföderska och kan bli väldigt utdraget. 3 = Kejsarsnitt, v 39+0.

Jag valde alternativ 2, då jag kände att jag verkligen ville gå genom en vaginal förlossning (både för att det är bäst för barnet men också för att jag inte ville ”missa” den upplevelsen.

Så,

onsdagen 11/4 kom vi till förlossningen. Dr kollade min livmodertapp som visade sig vara helt omogen och bakåtriktad, alltså fick vi börja från 0, kroppen visade inga tendenser till att förlossningen skulle starta snart.

Vi var rädda att de skulle säga nej till igångsättning då det är svårt nr man är så pass omogen och att förlossningen ganska ofta slutar med akut kejsarsnitt eller sugklocka då det blir så långdraget. Jag förstod riskerna men ville gå vidare. Läkaren kom och gick genom allt ännu en gång, hon sa ” - antingen är du med eller inte, detta kommer göra riktigt ont så var beredd, är bebisen inte ute innan lördag så blir det kejsarsnitt så var beredd på det med”.

För att mjuka upp tappen lade de in en propess (en tablett med ett snöre som läggs under tappen och frisätter hormoner) Denna skulle sitta inne i 24h. Anledningen till att de satte in en propess istället för att lägga gel (som de oftast annars gör) var för att jag just var förstagångsföderska och gelen kan ge pinvärkar (dvs värkar som inte leder någonvart, de gör bara ont) Jag och B fick ett rum och sov sedan där över natten. Under kvällen fick jag en del värkar som gjorde ont och först hjälpte det att använda tens-apparat men sedan till kvällen fick jag en morfininjektion samt en sömntablett.

Torsdagen 12/4,

Hade haft en del värkar under natten, sovit oroligt. På förmiddagen började slemproppen att gå. Vid 15:00 kom läkaren och konstaterade att propessen gjort viss nytta, tappen var mjuk men fortfarande bakåtriktad och 1,5 cm lång, jag var då öppen 2 cm.

De kunde ta hål på hinnorna men risken var att det inte blev ett bra resultat så istället beslutade de att sätta in en BARD-kateter. Det är som en ballong som leds in i tappen och upp i livmodern och sedan fylls med koksalt för att på så sätt skapa ett tryck som manuellt ska öppna tappen, den faller sedan ut när man är öppen 3-4cm.

Det gjorde fruktansvärt ont att sätta in den, läkaren sa att det berodde på att han fick dra mycket i tappen för att få fram den, jag andades genom det hela men erkänner att tårarna rann rejält under tiden..men jag bet ihop.

En trött Frida

Försöker dokumentera vad som händer

Nu skulle de dra i katetern 1gång/h för att tappen skulle töjas ut. Efter jag haft katetern i ca 1 h började jag blöda, de sa dock att det mest berodde på att läkaren hade bråkat så mycket vid insättningen. Det sista av slemproppen gick under kvällen. Jag fick en del värkar som gjorde ont och fick även då citodon och morfininjektion mot smärtan.

Tyvärr ramlade aldrig katetern ut av sig själv så vid 23:00 fick de ta ut den igen, jag fick mer morfin och sömntablett till natten.

Väldigt snyggt;)

Fredag 13/4

Mådde sådär på morgonen, sovit bra under natten men hade ingen matlust. Vid lunch kom läkaren och kollade tappen. Jag var öppen 3 cm men hade fortfarande en bit på tappen kvar. Hon beslutade ändå att ta hål på hinnorna (12:00) och klart fostervatten kom ut.

Efter detta satte det igång med besked! Värkarna slog till med full kraft. Jag gick och duschade för att få smärtlindring, Tens-apparaten hjälpte inte längre. Jag blev kopplad till CTG men hade svårt att vara still då värkarna kom utan uppehåll (värkstormar). Blev erbjuden EDA och tackade ja. Under tiden vi väntade på läkaren satte BM en PVK i handryggen och kopplade på ett vätskedropp. Det var inte roligt att vänta på läkaren men hon kom ändå rätt snabbt.

Jag fick lov att sitta upp när hon satte slangen i ryggen, kände bara ett litet tryck nedåt när hon sprutade in vätskan, annars ingenting, jag hade fullt sjå med att klara värkarna. Sedan var jag tvungen att ligga ner för att EDA:n skulle ”sprida sig”.

Här skedde BM-byte. Nya BM kollade tappen och den var nästan helt utplånad, fortfarande öppen 3 cm. Hon såg dock på mig att jag behövde mer smärtlindring då hon knappt fick kontakt med mig. EDA:n hade alltså inte hjälpt. De bestämmer att jag skulle till förlossningsrummet så jag kunde få lustgas. TACK OCH LOV tänkte jag =) Klarade mig in dit mha gåbord och 2 bm som höll i mig. De kopplade även på ett värkstimulerande dropp. Klockan var då 14:30.

I förlossningsrummet, lustgasen var underbar =)

Lustgasen gorde mig först snurrig och jag kräktes tydligen (inget jag minns;) sedan när jag fattade så hjälpte den, B fick såklart prova och han gillade gasen skarpt;). De satte en skalpelektrod på barnets huvud, jag blev nöjd över att slippa ctg-n på magen.

15:15 hade jag VAS 9, fick därför en bolus-dos av EDA:n, en halvtimme senare är VAS 6, så det hjälpte mycket.

16:00 Läkaren kallades in för barnet hade takykardi (hög hjärtfrekvens) De kopplade bort droppet. (har alltså dropp mellan 14:30-16:00)

16:20 Är jag öppen 6 cm. Får ändra ställning till att stå på huk i sängen, då händer det grejjer. På mindre än en timme öppnar jag mig från 6 cm till fullt utvidgad.

17:30 Får krystkänslor och får ändra tillbaka till gyn-ställning. Barnet hade fortfarande takykardi men läkaren ville inte ingripa då förlossningen gick så pass fort framåt.

Jag fick prova att krysta med hjälp av draglakan (en BM håller emot), vid 18:00 får en BM hjälpa mig då jag inte kände när en krystvärk kom och slutade, hon hängde på magen för att barnet inte skulle backa tillbaka och för att säga åt mig när en krystvärk kom. Jag var irriterad över att de stängt av lustgasen, de gav mig masken men jag var inte dum utan fattade att det bara var syrgas på och sa det högt, hehe. B servade med dricka och baddade min panna.

Helt ny

 Jag krystade nästan i en timme, 18:38 föddes hon äntligen, 2 BM hjälptes åt då hon låg väldigt långt ner så de fick lirka lite med hennes huvud, och så bm som hängde på magen då;) Apgar 9-10-10. 3665g tung och 52 cm lång.

Vilken känsla när hon kom ut, all smärta försvann på en gång. Denna varma kletiga filur som låg på bröstet, vår tjej. B fick klippa navelsträngen och efter 6 minuter kom moderkakan, det kändes inte alls när den kom ut och den var hel och fin, 740g.

Lycklig

Underbara unge=)

Jag fick sys med 4 stygn, 3 inre och 1 i mellangården. Sedan sydde hon lite i yttre huden också. Detta gjorde inte alls ont, bara bedövningssprayen som sved lite. Det som däremot gjorde ont var att vår lilla tjej tryckt till min svanskota på vägen ut, det var inte skönt alls. Jag förlorade totalt 350 ml blod, känns som att det är väldigt lite? Skönt iaf =) Sedan fick jag duscha medan B fick ta på första blöjan =).

Vid 22:30 fick vi flyttas till BB. Här blev vi sedan kvar till måndag, åkte hem och tillbaka på tisdagen för kontroll, då var hon så pass gul att vi fick sola henne i 24 h och kämpa med att få upp hennes vikt. På torsdagen blev vi äntligen utskrivna från BB och fick komma hem =)

Första kläderna

BM Helene

Den goda brickan efter

BM som tog över berättade efteråt att hon inte var beredd på att det skulle gå så fort från det att hon tog över, hon hade inte gissat på att bebisen skulle vara ute före midnatt så visst var det intensivt.

Jag är nöjd med förlossningen och anser att vi valde rätt, visst hade jag velat profylax-andas mer och det hade inte behövt gå såå fort men på ett sätt var värkstormarna bra, de ledde ju förlossningen framåt, och ja, jag behövde lite hjälp med krystningarna då jag krystade i en timme (och mimmi låg så långt ner) men när läkaren kom in för tredje gången och jag hörde något om sugklocka då tog jag i med mina sista krafter, och ut kom hon, så känner mig ändå stolt.

Är också stolt över att jag höll vår ”deal” under förlossningen, inga fula ord sades och jag sa aldrig ”jag ger upp, jag vill gå hem, jag vill ha snitt” osv. Däremot sa jag ett par ggr ”- hjälp mig när jag ska krysta så hon kommer ut någon gång”, hehe, vad skulle de göra? Krysta åt mig? Fick frågan om jag ville känna hennes huvud när hon var halvvägs ute men det viftade jag bort med att säga ”- Nej, det tar bara längre tid då” haha..

Nu blev det en lång berättelse ändå, trots att jag utelämnat massor, jaja, hoppas någon orkar läsa ;)

Busy busy

Det blir inte många minuter över till sig själv med en sådan här liten plutt, speciellt inte då hon är en liten knäbebis, hon somnar när hon ätit färdigt men så fort jag försöker flytta över henne till säng/vagn/babynest vaknar hon och vill antingen äta igen (sugbehov) eller bara mysa i famnen.. Hmm, B var iväg till stan på fm och under den tiden hade jag henne i knät nonstop, var grymt toanödig när han kom tbx, haha.

Jaa, hon hade kunnat klara sig medan jag gick på toan men då har jag en ledsen bebis sedan, tyckte jag kunde hålla mig till pappa kom hem;)

Det är så kul att se hur B är med Mimmi, han har tagit henne ett par nätter nu och gett ur flaska så jag bara behövt pumpa ur och sedan kunnat sova, otroligt värdefullt med ett par timmar ihållande sömn:) Hon trivs verkligen hos honom och om jag inte kan lugna henne så tar han över, jag blir lättare stressad över hennes gråt medan han är lugnare.

Tror tryggheten mycket har och göra med att vi delar på matningen, jag ger när hon accepterar att ammas och B tar över och ger flaskan när det inte går att amma.


Har skrivit en förlossningsberättelse nu, den behåller jag dock för mig själv då det står allt där i och den är väldigt lång, 6 A4, hehe. Kommer göra en kortare och lägga ut här så snart jag hinner. =)

Överproduktion

För att kunna ge Mirjam bröstmjölk har jag varit tvungen att pumpa ur och ge i flaska då hon inte orkade ta bröstet pga gulheten. Jag hade kunnat ge ersättning istället då det är enklare och inte kräver så mkt jobb men eftersom jag hade så pass mycket mjölk ändå så ville jag såklart ge det till henne..

Vi har matat henne med medelas calma-flaskor (som hon avskydde i början men nu accepterat) detta för att hon med förhoppning längre fram ska kunna ammas då hon är piggare.

Jag fick rådet att hyra en amningspump på bb (svindyrt men den är riktigt bra, medela symphony) och dubbelpumpa var 2-3 h för att ytterligare få upp produktionen och vid dubbelpumpning kommer det mer av den feta mjölken (då kroppen ställer in sig på att det är tvillingar som matas) vilket Mimmi behöver för att kunna öka snabbt i vikt.

Det är inte lätt att dubbelpumpa, man har ju inga händer fria utan måste hålla i hela tiden. Att vara uppe varannan timme och göra detta, sedan mata och byta blöja, söva bebis, diska flaskor och trattar och sedan försöka hinna gå på toa innan det börjar om igen är väldigt påfrestande, det blir inte många minuters vila, är vi båda hemma så går det men när B har sovit på jobbet är det hemskt..

Nåväl, det dröjde inte länge innan produktionen var hög, lite väl hög. när jag började fick jag ut 60 ml typ på 10 min pumpning (vilket de redan då på bb tyckte var mycket då det var den första mjölken efter råmjölken), nu får jag ut ca 200 ml på samma tid.. Så mkt äter hon definitivt inte (hon äter mellan 70-90ml/gång) så nu har jag börjat frysa in mjölk. Har redan 2 fulla iskubslådor och 4 flaskor i kylen (och det är bara morgon ännu).

Jag måste minska på pumpningen men är livrädd för mjölkstockning, har väntat 4 h innan pumpning men då är brösten så spända och det verkligen rinner om dem (inte droppar, rinner.. som en öppen kran, stackars Mimmi blir helt blöt, om jag då råkar trycka till bröstet, ja då sprutar det ut mjölk (jaja, är man känslig så kan man ju strunta i att läsa.).. inte trevligt med mjölk överallt.
      Trodde det var tv-överdrivet när nyblivna mammor läcker igenom vid barngråt osv men det är verkligen så.

Man blir väldigt törstig av att pumpa så mkt, jag dricker säkert 4 st 0,5l flaskor med saft/vatten extra om dagen, men räknar man i hur mkt vätska som kommer ut när jag pumpar så är det ju inte så konstigt..


Mirjam är mycket piggare nu iaf och det är så härligt att se, hon har faktiskt tagit bröstet flera ggr nu, det är lite läskigt för då förlorar jag kontrollen över att veta hur mycket hon får i sig (är jättenojjig pga att hon redan ligger under gränsen, fick ju bara åka hem på "nåder" typ..) Känns dock helt fantastiskt att det fortfarande inte är uteslutet att hon kanske kommer kunna ammas, jag vill inget hellre, det är ju därför jag kämpat som en tok med detta.

Vi kommer ändå varva med flaska så länge jag pumpar, dels för att B då får en del i det hela men också för att det är dumt att slänga massa mat och skulle det nu inte gå med amningen så blir det ju ersättning och då är det ändå bra att hon dricker ur calma-flaskan för den gör att maten inte kommer för fort = undvika magknip.

En liten gul Mimmi.. (taget för några dagar sedan så gulheten har minskat)

1 vecka senare

Nu är det en vecka sedan Mimmi föddes. Jag har påbörjat en förlossningsberättelse men min journal är väldigt lång så det är mkt att gå igenom, ev lägger jag ut en förkortad version men samtidigt vill jag ha med allt så man kan titta tillbaka på det senare;)

 Tycker det är väldigt intressant att läsa journalen. Eftersom det gick så fort på slutet så kommer jag inte ihåg vissa grejer. Bla att jag spydde under fl (kommer endast ihåg att jag gjorde det kvällen innan precis när jag tagit insomningstabletten..fick dock en ny;) Då berodde det dock på morfininjektionen.
    Jag kommer inte heller ihåg att jag blev tappad under förlossningen, däremot var jag väldigt medveten när det gjordes efter fl, ajaj.. Tur att jag klarade att gå på toa inom 3 h efter, annars hade jag fått kateter (klarade tidsramen med några minuter, hehe).
Kommer inte heller ihåg att de satte skalpelektrod på bebisen, bara att de äntligen tog bort ctg-apparaten, jag var så otroligt irriterad på den och höll på att slita av den måånga ggr.. Gick inte att prata med mig om varför det var så viktigt att den var kvar.. men när skalpelektroden var på och bm hängde på magen för att hjälpa till så slapp jag den som tur var, haha, hade hellre en BM hängandes på magen =p

Tänkte visa före och efter bild på magen.

Sista magbilderna innan förlossningen: tror den var tagen dagen innan, den 12 april:

Skapligt seg efter en natt med värkar och sömnbrist trots insomningstablett och morfininjektion.

3 dagar efter förlossningen, den 16 april.

En vecka efter förlossningen, 20 april.

En vecka efter förlossningen, 20 april.
















Igår ställde jag mig på vågen för första gången efter förlossningen. Den visade på nästan exakt -10kg. Känns helt ok, har 6 kg kvar till inskrivningsvikt. Dock vill jag ner mycket mer än så.. Hade ju gått upp ganska mycket det halvår som gick från missfallet tills dess att jag blev gravid med Mimmi så jag har allt en hel del att jobba med. Tänker dock inte stressa, det kommer när det kommer.

Besök

Igår kom 2 av mina syskon på besök, syster V och bror S. De hade med sig Ronja hem och hon märkte direkt att något var annorlunda hemma.

Ronja var så uppspelt att hon först bara fick vara i farstun men efter en stund fick hon komma in och kika lite.
Oj vad hon luktade gott den där lilla saken som låg i mattes knä;) Mimmi fick ett par slick på huvudet och blev helt blöt, hehe. Men tycker det hela gick riktigt bra, när Ronja fått hälsa lugnade hon ner sig och la sig på mattan:)

Denna helg är tuff, B jobbar heela helgen och sover där, så jag är själv med Mimmi. I natt var hon vaken stor del av tiden och B fick verkligen ruska till mig flera ggr för att jag skulle vakna till och börja pumpa.. O då tog ändå han hand om själva matningen, nu blir det bara jag.

Jag vet att jag klarar det, absolut, tänker på alla ensamstående som alltid har det såhär, men tänker inte förneka att det känns jobbigt.

Hungrig bebis

Mimmi är hungrig, ofta!! Hon orkar inte riktigt så mycket som hon "borde" men äter istället oftare, runt 50-60 ml varannan timme. Hinner inte med något alls känner jag då det tar ett tag att pumpa med. Har inte fått ut lika mkt mjölk hemma som på bb, antar att det beror på omställningen och stressen att hon inte ätit, blir som en ond cirkel, hoppas det kommer igång mer igen. Var och hyrde en mer avancerad pump på bb igår, kostar ganska mkt men är såklart värt det - varje dag extra med min mjölk som mat är en seger i sig.

Försöker pumpa var 2-3 h för att mer mjölk ska rinna till men det är jättesvårt:( måste ha lugn och ro under tiden och hur lätt är det? Aja, det går så länge det går, ingen kan ju påstå att jag inte försöker iaf.

Igår natt lossnade navelstumpen, Exakt en vecka efter förlossningen. Det är liite geggigt men jag tvättar med ljummet vatten och en babytops. Skönt att bli av med den så man slipper tänka på att inte klämma den vid blöjbyte osv.

På tisdag kommer barnmorskan från BVC hit. Vi ska väga Mimmi och nu är jag säker på att hon börjar gå upp. Hon är piggare och säger själv till när hon är hungrig:)

Idag hade jag beräknad förlossning, det känns lite konstigt att vi eg kunde haft kvar henne i magen fortfarande..

Fram och tillbaka

Vi hann knappt komma hem innan det var dags igen. Vi hade tid dagen efter på bb för att kolla lillans bilirubin-värden samt hennes vikt. Trodde det bara var rutinkoll så det blev lite av en chock för mig när de helt plötsligt kom in med de där dumma patientbanden igen och satte på mig och lilla Mimmi. Blev lite känslosam där när hon fick sitt band med sitt alldeles egna personnummer, vår lilla flicka <3

Hennes värden hade skjutit i höjden så det blev 24h i solsäng som gällde. Fruktansvärt jobbigt =( Ingen hud mot hud, hon var tvungen att bära solglasögon så hon såg ingenting, låg mest bara stilla invirad i filten och sollampan. Vi fick bara ta ut henne ur inlindningen för att byta bajsblöja och då skulle det gå fort..

Som tur var räckte det med 24 h, blodproverna igår visade att det gått ner och proverna idag visade på samma värde = helt ok. Stackars lilla grodan är helt sönderstucken på händerna, de har ju stuckit henne 4-5ggr och varje gång fick de sticka på olika ställen för att hitta ett kärl som funkade, så hon är helt blå på handryggarna..

Nästa bakslag var hennes vikt. Hon gick bara ner mer och mer och kom under -10% gränsen.. Jag fick order om att matväga henne (alltså väga direkt före och efter amning för att se hur många gram hon fick i sig). När det visade dåligt så fick jag börja pumpa ur och komplettera med. Tyvärr så ville hon ha bröstet mindre och mindre, all mjölk hamnade i amningsnappen men hon svalde inte, orkade inte helt enkelt.
    Efter två nätter av 2-timmars amningar där både hon och jag blev helt slut så beslutades det att jag skulle sluta amma =( Istället pumpar jag nu ut och ger henne med en specialflaska som efterliknar bröstet (de måste skapa ett vaccum för att mjölken ska komma ut), hittills har det funkat. Jag ska ge henne var 3dje timme och då runt 70ml. Så det gäller att pumpa på. Fick dock många kommentarer från personalen om att jag har MYCKET mjölk, får ut ca 100-130ml på 20 min. Känns skönt det, men visst, det blir inte att göra mycket annat än att pumpa --> mata --> diska --> pumpa.

Jag ska pumpa så länge jag orkar, varje dag med modersmjölk är värdefull som BM sa, hon var väldigt stöttande och jag har fått hennes mobilnummer så jag kan ringa när jag vill om jag behöver hjälp eller undrar något. Sedan blir det ersättning, vill inte men nu måste grodan få mat så hon kan växa, hon är nu nere på 3300g alltså -365g sedan födseln, men nu håller vi tummarna att det vänder. Har hört så mycket om bm som vill att man ska amma till varje pris, så var det verkligen inte här, de hjälpte mig när jag ville fortsätta försöka och berömde mig när jag sa att jag inte orkade mer för att jag ändå verkligen hade försökt.

Är så NÖJD med personalen på förlossningen/bb. Underbara människor =)

Mirjam

Nu är vi hemma =)

I fredags 18:38 fick vi äntligen vår efterlängtade groda. Jag kommer skriva en förlossningsberättelse så småning om, jag har fått en hel bibba med papper (min långa journal ;)

Hon vägde 3665g och var 52 cm lång, helt lagom stor bebis=)

Lite bilder lgger jag upp nu iaf;)

 Helt ny och nyfiken på världen =)

 Första morgonen på bb, stolt pappa.

Mys

Vår groda =)

Precis hemkommen

Ligger i sin säng för första gången, inbäddad i filt och babynest.

















Nu ska jag försöka hinna äta en matbit innan hon vaknar, dax att amma...igen ;)

Hungrig och bebisens mått

Min aptit har ökat massor senaste 1-2 veckorna. Antar att det beror på att det finns mer plats för magsäcken nu när grodan sjunkit ner mer i bäckenet och inte trycker lika hårt uppåt.

Kanske att även kroppen förbereder sig på framtida förlossningen och samlar på sig energi? Vad vet jag? =p

Besöket hos BM var som vanligt, bt: 121/87, urin= u.a, bebis hjärtslag= 160slag/min. Fick inget exakt sf-mått men det följde kurvan så om det var 34 förra ggn borde det vara runt 35cm nu. Viktuppgång totalt sedan inskrivning är 16 kg, lite mer än jag velat men som BM sa så är några kilo vätska så det är inte så mkt ändå, helt normalt Mao:)

Det var sista besöket nu innan jag är på övertid, och jag hoppas slippa den tiden;) Grodan var det full fart på som vanligt, helt otroligt att hon fortf kan röra sig relativt obehindrat, det är ju knökafullt i magen nu;)

Jag har som sagt innan lite förvärkar men de har inte påverkat tappen.. Den är fortf hård och omogen..

Nu ska jag äta lite innan jag går och lägger mig;)

Magbild v 39

Denna veckas magbild kommer här:)

Taget idag, v 39 (38+3)

Fick hem bilderna jag beställt idag, jag har framkallat bilder från v 10 tills nu som jag satt i ett blädderalbum. När man tittar där kan man verkligen se hur mycket som hänt under graviditeten. Nu menar jag inte bara magen även om det såklart är det tydligaste utan även övriga kroppen..

Får hoppas att det inte blir allt för svårt att komma tillbaka, och sedan gärna fortsätta 10 kg ner till;) tänker dock inte stressa, först och främst ska jag njuta av att vara hemma med grodan, resten kommer sedan =)


Hade svårt att sova i natt, men tog igen det på förmiddagen då jag lade mig för att "vila" vid 11 och sov till 14 =) Det var väldigt skönt kan jag meddela.

Nu känner jag verkligen av det här med att vara höggravid. Kroppen orkar inte riktigt längre.. Det gör ont att resa sig, det är tungt att förflytta sig och det är svårt att böja sig. Förhoppningsvis är det över snart och vi får träffa busungen som ställt till det så mycket för mig, åh vad grodan är efterlängtad <3

Helgbesök

Har haft en väldigt trevlig helg med besök av J&O. På lördagen hade vi ju bokat bord på herrgården, det var jättemysigt. B var väldigt upptagen i köket men en liten stund kunde han sitta ner och umgås iaf. 

Maten var supergod såklart;) Vi satt en bra stund i salongen sedan och myste med en kopp te och lite påskgodis ;)

Vi åkte därefter hem och tog det lugnt en stund innan O åkte och hämtade B som slutade vid 22. J, som blivit en hejjare på att sticka och virka (hon är oxå sjukskriven och hemma mycket nu pga hennes foglossning) visade mig ett nytt stickmönster, så nu håller jag på och stickar på en ny filt igen, denna är dock mycket mindre och tunnare ;)

På söndagen fyllde O år så vi firade honom lite grann. Det blev grillat till mat =) Entrecote, sallad, bea-sås, sparris och champinjoner stod på menyn, det var O som valt ;) 

Till efterrätt hade J köpt små bakelser? med jordgubbar, vaniljkräm och pajbotten typ, jättegoda =)

Sedan skulle ju tyvärr B tillbaka till jobbet vid 15:00 och jobba kväll, men tyckte vi hann med mycket ändå.

De åkte sedan på eftermiddagen och jag tog det lugnt här hemma, skulle hämta B vid 23 och då var jag väldigt trött, men det gick och hem kom vi;)

J stod och fixade med såsen.

Efterätt, B och O som båda fyllt år fick en triss till fikat. Tyvärr vann ingen av dem men lite spänning blev det ändå;)

Idag låg jag faktiskt och vilade till 11:30, vääldigt länge för att vara jag (klart jag var uppe o kissade några ggr, blåsan är verkligen minimal nu) Fick frukost på sängen av B med, tack =)

Domningarna i händerna har blivit värre, fingerlederna är jättestela och jag har svårt att knyta handen helt och de domnar av i fingrarna. Riktigt obehagligt eftersom jag inte kan använda händerna som jag vill, tappar lätt saker och det är jobbigt att sticka mer än några varv i taget = ogilla.

    Det blir lite bättre efter en varm dusch, antar att det kan bero på att jag samlat på mig vätska, för nu syns det även på just fingrarna. Inte för att jag tidigare haft världens smalaste fingrar men nu är de tjocka... hoppas jag blir av med vätskan snabbt efter förlossningen, för det är riktigt jobbigt att inte få på sig de skor man vill, vara extra tung samt dessa domningar då.

Picachu trivdes bra med att få ligga högt upp;) Lillen, det blir en utmaning för honom när han inte längre är mattes nummer 1 och inser att det finns en ny liten familjemedlem som ska bäras omkring på om några veckor, hehe, tror dock det kommer gå fint. De brukar ju anpassa sig bara man inte glömmer bort dem, att "flocken" blir större är bara naturligt.
    Jag behöver ju inte tänka på bärande-biten för Ronja har jag inte burit på måånga år;) , men att se till så hon inte blir utanför är nog väldigt viktigt.

Mitt bidrag till påsken;) Mer än så blev det inte, lätt att städa undan  är det med =p

Idag har vi tvättat bilen, det var välbehövligt med all salt som fanns på den. Dock fick vi hålla Ronja i hundgården under tiden. För de som inte vet så är hon GALEN i vatten (samma sak med snö och is)och när B körde med vattenslangen kunde hon inte hålla sig. Jag tyckte dock det var lite väl kallt ute ännu för att låta henne leka med vattnet, med hennes tjocka päls tar det ju evigheter att torka och en förkyld hund vill jag inte ha. Så glad var hon inte av att bli inlåst, men hon fann sig i det och fick såklart komma ut så fort vi var klara.

Skönt att få bilen ren, för ett tag iaf;)

Nu håller jag på att tvätta kläder igen (vart kommer all smutstvätt ifrån undrar jag?) och B som gick upp mycket tidigare än jag ligger och vilar.